Aftonbladet – 3 mars 1849, sida 3

Rottingham, alla nätter under året 4397 London 4327 TSE DANSKA REPRESENTATIONS-REFORMEN. I samma mån som tiden för öfverläggningarna om representationsreformen i vårt grannrike nalkas, i samma mån framträda också der, såsom annorstädes, reaktionens bemödanden att motarbeta och tillintetgöra den allmänna valrätten. Der, likasom annorstädes, ser man starka försök att uppställa stadsmannaeller köpstads-intresset såsom ett serskildt element, hvilket bör företrädesvis hägnas och beskyddas framför landets: — en olycklig id, som redan från äldre tider varit orsaken till så många onaturliga förmynderskapsåtgärder och utgjort en källa till pauperismens ökande. Till och med hufvudstadens intresse åberopas helt naift såsom berättigadt till särskildt skydd. Vidare igenfinner man jemväl det från Aftonposten och andra här hemma välbekanta argumentet att den arbetande klassens öfvervigt vid valen skall blifva vådlig för samhällets bestånd o. s. v. Det som nu närmast utvisar en sådan reaktion är en adress från den köpenhamnska handtverksföreningen, hvari nyssnämnde fraser förekomma, men som för öfrigt är helt kort. Å andra sidan har emedlertid handtverkarnes bildningsförening som motsvarar härvarande bildningscirklar, men mera utsträckt, afgifvit en adress, som vi anse förtjena alt meddelas. Den är af följande lydelse: Danska folket hyser den fasta öfvertygelse, att den kongl. envåldsmakten, hvilken skulle genomföra den medborgerliga jemnlikhbeten för alla klasser af samhället, endast kan ombytas medelst en statsförfattning, som ännu mera tjenar till detta ändamåls uppnående. Derför har folkets stora massa med tilllitsfull förtröstan till E. M:s löften och åtgärder lugnt emotsett införandet af en fullständig representativ författning, som skulle gifva Danmark, genom konungens fria beslut, hvad som annorstädes endast kunnat ernås genom våldsamma skakningar: lika medborgerliga rättigheter för hela folket, nemligen valrätt och valbarhet, hyarom önskningarne här redan framburits vid E: M:s tronbestigning af flera tusende förut orepresenterade medborgare. Ingen röst lät höra sig deremot. Konungen stadfästade folkets önskan; den kongl. stadfästelsen beseglades och garanterades af två ministerer, såväl den af Mars som den af November månad. Det är mot detta redan förvärfvade grundlagsförslag, det är emot detta lagligen erkända tillstånd, somman nu finner röster höja sig och partier uppstå, hvilka söka förmå riksförsamlingen att inskränka den allmänna valrätten inom godtyckliga gränser. Så hafva nyligen åldermännen för Köpenhamns handtverks-skrån afgifvit en adress till riksförsamlingen, hvaruti de uppträda fiendtligt emot det af regeringen framlagda förslaget till grundlag och vallag. Att försvara de hufvudsakliga bestämmelserna i detta regeringens förslag bör vara alla välsinnades pligt, som mena ärligt med folkfriheten och vilja befästa förtroendet mellan folk och regering; de böra offentligt protestera mot det sålunda skedda försöket att kullkasta dessa grundvilkor. Det skulle vara öfverflödigt att här upptaga till vederläggning alla de origtiga och orättvisa invändningar och påståenden emot allmänna valrätten, som deri äro framförda; dels i den felaktiga föreställningen att derigenom bättre betrygga handelsstädernas intressen, oaktadt det är tydligt att hvarje lika allmän inskränkning af valrätten icke skulle förändra förhållandet mellan representationen för landet och städerna, och dels genom att betekna alla dem såsom osjelfständige, hvilka icke erlägga vissa direkta skatter till staten. Enhvar medborgare. drager sin andel af statens bördor; enhvar är nu, utan afseende på stånd eller förmögenhet, kallad att försvara fäderneslandet och enhvar bör derföre äfven kunna göra anspråk på de allmänna medborgerliga rättigheterna, samt i synnerhet på deltagande i valrätten. Då det är i fråga, att pålägga oss och våra medborgare nya bördor genom nya värnepligtslagen, hördes inga invändningar från åldermännen eller andra, som ville gälla för att vara de borgerliga interessenas ombud; de förbigå äfven nu med tystnad denna allmänna personliga pligt, men mot den allmänna personliga rätten höja de sin röst. Rättmätigheten af fordringarne på jemlikhetens genomförande har regeringen erkännt ceh det är de hemliga och uppenbara försöken att bortblanda och tillintetgöra den, samt inverka på riksförsamlingens behandling deraf, som föranleder undertecknade, att härmed vända sig till riksförsamlingen: Vi förklara oss alltså efter mogen öfverläggning emot alla sådana försök, de må utgå från hvilket håll som heldst, då det är vår orubbliga tro, att rältvisa, billighet och klokhet kräfva wvidblifvandet af hvarje välfrejdad mans rättighet att allena såsom sådan deltaga i valet till folkrepresentationen. Det är derföre vi uppmana den af samma allmänna valrätt utgångna riksförsamlingen, att upprätthålla denna den statsborgerliga frihetens och jemnlikhetens enda sanna och rättsenliga grundval i den allmänna valrätten, sådan, som den till princip innefattas i det af H. M. Konungens regering framlagda lagförslaget. , . (Införes på begäran.) Då hr direktören A. Schnötzinger fått i Aftonbladet infördt ett svar å en mot honomFgjord an