Aftonbladet – 3 mars 1849, sida 2

vara af olyckliga slägtingar. Jag är Margreta Rehnström, syster till häradsskrifvaren Prytz. Nå välkommen, min bästa fru kusin! Haf den godheten att utan omsvep omtala ert ärende! Ty nog förstår jag att ett fruntimmer, som min kusin, icke tör ro skull gör en sådan resa. Men sannt är, att vi ej gerna kunna stå här och samtala, ty kusin är troligen alldeles utkyld., Han tog hennes hand och införde henne i en stuga, der han och hans kamrater hade inlogerat sig. Mina vänner! yttrade han, en min slägting, häradsskrifvarenkan Rehnström begär att få tala vid mig i enrum. Skulle ni vilja lemna oss ett ögonblick allenal Ett par spefoglar visade stor lust ätt skratta åt detta mellan-fyra-ögon, men löjet dog på deras läppar vid åsynen af Margreta, som, ehuru hon syntes lugn, bar sorgens stämpel på sina anletsdrag, och oaktadt hon ej varit ful, utan ännu såg temmeligen bra ut, likväl var af mycket för allvarsam hållning, att kunna väcka misstankar af någon sedligheten sårande art. Sedan underofficerarne gått ut, berättade Margreta sin olyckliga brors historia. Hon fästade särdeles sin slägtings uppmärksamhet på grefvarne Ekeblads och Mörners fiendtliga sinnelag emot Prytz, och deras värdige agents, baron Duwalds förföljelser, af hvilka hon äfven för sin del rönte hårda prof, då man, under sken af att hon varit brodren behjelplig på flykten, kört ut henne, velat lägga sig till hennes enskilda förmögenhet, och till och med fängslat henne, om icke komministern på stället förekommit det. De söka nu... fortfor hon... att få honom i sitt våld, för att anställa en högmålsprocess emot honom, och ändamålet med min resa är, att anropa konungen om lejd för min olycklige bror, på det han åtminstone målie komma i åtnjutande af rättigheten att lagligen få försvara sig. I hopp om att han ej vågar visa sig, eller att han rymt, hafva de, på samma gång de söka att inmana honom i häkte, utfärdat lysning med kallelse för honom, att på viss dag inställa sig, såframt han ej vill ohördan dömas från lif, ära och gods. Kära kusin!y svarade förarn, som med innerligt deltagande afhört henne, och med betänksam uppsyn skakade sitt svartlockiga hufvud. Detta blir ett svårt värf. Så der höga herrar förstå att så fint sopa igen efter sig, att jag hellre söker rätt på tio räfkulor än på ett enda af deras knep. Jag inser nog sammanhanget. Kungens långvariga vistande utomlands har gjort dem storrådiga, de