Aftonbladet – 3 mars 1849, sida 2

i bredd med, derför är han förare, och jag bara soldat. Och lika fanens fett hvad man är, först) man duger. När han vardt förare flyttades han till Kalmar-infanteri; det var stor skada för oss att vi miste honom. Om det nu kom deraf att Margreta var modig till sinnelag, och soldatens ord behagade henne, eller om han ovetande smickrat förverkligandet af hennes förhoppningar, i förarns person, till hvilken hon satte stor tillit, känna vi ej, allt nog! en kaka rågbröd och ett stycke kött ur hennes matsäck blefvo belöningar för talet. Ändtiigen uppnådde hon, vid middagstiden tredje dagen, målet för sin önskan. Hennes hjerta slog häftigt både af fruktan och förtröstan då hon på afstånd såg den bondgård, der man sade henne att kungen tagit qvarter. Det var den sista på denna sidan gränsen. För att hvila hästen stadnade hon vid en liten stuga, i hvilken hon dock tvekade att gå in, emedan den var öfverfylld med soldater, som dels skrålade, dels spelade tärning och kort. En post vid dörren sade henne att hon gerna kunde stiga in, om hon ville, emedan det vore ingen fara. Hon inträdde. Middagen var framsatt och i en ofantlig gryta, full med hafvermjölsgröt, och en tallrick vatten, blandadt med en sup bränvin till grötdopp åt hvar och en... Så usel och ohygglig denna kost än må förefalla våra läsare, skulle samma soldater, tre veckor sednare, hafva jublat af glädje och tackat sin Gud, om de fått se och förtära en sådan; de hade då icke sjuknat af brist på föda. Vid utgåendet ur stugan frågade Margreta posten hvar Kalmar-infanteri fanns. Just der! svarade denne, och visade på en, icke långt derifrån, stående kamrat. Närmande sig till honom, bad hon alt få veta hvar hon skulle kunna träffa föraren Broms ..Han kommer just här! genmälte posten. Margreta trädde fram emot den ankommande och anhöll om några ögonblicks samtal. Föraren, något förvånad öfver att elt fruntimmer, midt i vintern kom genom armåen för att uppsöka honom, betraktade henne med frågande ögon. Ehuru något brydd i förstone, sade Margreta ändtligen frimodigt: j ,Jag har hört förarns goda egenskaper så mycket berömmas, att jag ej fruktat vända mig till honom, fastän jag vet, huru besvärade menniskor i allmänhet finna sig I ) I folkets mun synonymt med bara.