Aftonbladet – 2 mars 1849, sida 3

Kammererare. AÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. En byggmästare T. hade i dag till polisen låtit uppkalla en källarmästare E. med påstående, att E. på Brunkebergs torg tilldelat H. ett slag i ansigtet samt kallat honom tjufbonde, till bestyrkande hvaraf han medhade vittnen. E. häröfver hörd förklarade, att då T. hvilken enligt E:s påstående icke vore annat än dräng hos åkaren Holmgren — under loppet af en månad intagit diverse förtäring på E:s källare till ett belopp af 40. rdr, och derefter, när betalning äskades, hållit sig undan en längre tid och icke som vanligt uppehållit sig på åkarestationen utanför E:s källare, hade E., då han för några dagar sedan händelsevis derstädes ibland de öfrige åkarne observerat T., sprungit ut till honom, fattat honom i kragen, samt uppmanat bonom att medfölja in på källaren och antingen betala sin skuld, eller i vittnens närvaro erkänna det han i åkaren Holmgrens namn intagit förtäring för det uppgifna beloppet. T., som nekat att medfölja, hade i detsamma med en hastig åtbörd slitit sig ifrån E., så att E:s hand dervid träffat T. i ansigtet, utan att sådant likväl varit E:s afsigt. — De i målet hörda vittnena intygade dock sammanstämmande, att källarmästaren E. med uppsåt tilldelat T. slaget, under yttrande: ser du, att jag kunde lura dig i går, du tjufbonde! Tillfrågad hvad E. menat med uttrycket: luran, svarade T., att han icke visste det; men påstod att han icke var E. någonting skyldig. E. deremot bad T. icke ställa sig så okunnig, emedan dermed förhöll sig så, att då T. icke hade velat betala sin skuld, hade E., för att till en del göra sig betald, för några dagar sedan begagnat sig af en häst och släda, som han vetat att T. disponerade, samt efter begagnandet deraf bedt drängen tillsäga T., det T. kunde sjelf infinna sig hos E. för att uttaga betalningen. — T. framkom nu ytterligare med den beskyllningen emot E., att då T. för omkring 6 veckor sedan i sällskap med en skomakare S. befunnit sig å Stallmästaregården, samt derstädes på ett bord framlagt 2 rdr såsom betalning till den åkare de begagnat, emedan bråk om liqviden uppstått, hade E., hvilken vid tilfället äfven befann sig der, stoppat dessa 2 rdr i sin ficka; hvilket, enligt T:s förmenande, måste anses såsom stöld. E. förklarade i anledning häraf, att då han vid sagde tillfälle inkommit å Stallmästaregården, hade en mängd folk derstädes varit samladt omkring T. och några andra, personer, i anseende till en uppkommen ordvexling angående betalning för åkning. E. hade då föreslagit att grälet skulle biläggas genom några glas punsch, hvilket också skett, och hvartill de framlagda penningarne blifvit använda. Till bestyrkande häraf åberopade E. skomakaren S., hvilken händelsevis befanns närvarande i polisen. S., häröfver hörd, vitsordade E:s uppgift, och anmärkte att T. så mycket mindre kunde anklaga E. att hafva stulit de 2 riksdalerna, som T. sjelf druckit af den intagna punschen. samt dessutom äfven blifvit bjuden på champagne. — Då T. emedlertid förklarade sigi endast för närvarande vilja afstå från sitt sednare påstående emot E., hänvisade polismästaren målet till domstol. Husvisitation. Det från i thorsdags i förra veckan uppskjutna målet rörande husvisitation etc. hos stenhuggaren Fredriksson, som angifvit löjtnant Filip Westfelt och polisuppsyningsmannen Koptz, förevar åter i går i kämnersrättens 4:sta afdelning. Parterna och polisuppsyningsmannen Hallstedt voro närvarande. Protokollet justerades och dervid befanns, att hr Westfelt då icke varit tillstädes, emedan han icke varit kallad. Koptz tillkännagaf, pål fråga, att han nu icke, såsom han vid förra rättegångstillfältet blifvit ålagd, medhade något intyg från polismästaren Bergman derom att denne skulle meddelat befallning om utresan etc. Ordföranden förklarade då, att detta intyg nödvändigt måste anskaftas, eljest finge Koptz skylla sig sjelf för följderna. Derefter fick hr Westfelt afgifva sin berättelse: han hade den 2 Februari mottagit en underrättelse ifrån tillsyningsmannen vid bergsprängningsarbetet i Hufvudsta skog Ålander om att en betydlig mängd bergsprängningsverktyg till stort värde blifvit bortstulna i Hufvudsta skog, och tillika hade han erhällit ett anonymt bref, som aflemnades af en af södra arbetsinrättningens manskap, men om hvilkens namn hr Westfelt icke frågat, hvilket innehöll en uppgift att Fredriksson skulle inneha de stulna effekterna. Tillika anmälde löjtnanten, att han dagen förut gjort ett besök hos en bekant på Rörstrand och dervid kommit i tillfälle att se Fredrikssons verktyg, bland hvilka åtskilliga voro så stora som de, hvilka vid slussbyggnaden begagnas, och då, enligt löjtnantens förmenande, så stora verktyg af det slaget icke kunde i Stockholm nu erhållas och Fredrikssons syntes vara nya, så hade löjtnanten, redan innan någon anmärlan om stölden blifvit honom meddelad, trott att de af Fredriksson innehafda egentligen hörde till de verktyg, som skulle begagnas i Hufvudsta skog, så mycket mer, som Fredriksson, utan att derom säga till, Jemnat arbetet vid Hufvudsta och icke redovist för de verktyg han der begagnat. När nu hr Westfelt mottagit det anonyma brefyet och Ålanders anmälan, begaf han sig till polismästaren Bergman, för att af honom begära råd huru löjtnanten skulle bete