Aftonbladet – 1 mars 1849, sida 2

för henne dyrbara gästen, så hade hon ej annat råd än at! snart upphöra dermed. Utomdess egde dessa samtal enlast sällan rum. Hon måste sköta sitt kall, dels för att ;j, just nu, genom ett förändradt lefnadssätt väcka upp seende, dels för att erhålla ett, i synnerhet för det nu ökade hushållet, i sjelfva verket nog ringa uppehälle. Tidigt en morgon hade Ingrid begifvit sig ut på förvärf, och den anländande dagen hotade att blifva Prytz en af de tråkigaste, han genomlefvat i detta gömsle. Insen bok, som han ej läst, intet föremål, nytt för hans ankar, återstod honom. Urvädret rasade kring kojan och han vågade ej i sin värdinnas bortovaro göra upp eld... Lampans sken var honom för matt och det blef honom för trångt derinne... Han fråndrog rigeln, den tunglastade dörren vände sig på sina fasta, väl dolda hakar, och i stugan mötte han om icke annat, åtminstone dagsljuset, så vinterligt, så kulet det än var. Genom det lilla fönstret betraktade han ena stund der ödsliga nejden ... Hvilket besynnerligt öde likväl, som fängslat mig i er klok gummas koja!, utropade han. Hvem är hon? Hvar: före deltager hon så innerligt i min olycka?... Ailt he henne visar en bildning långt öfver hennes stånd ..Hvaq har fört henne hit till denna aflägsna vrå af verlden?... Under det att dessa grubblerier klädde sig i ord, ilad hans blickar rundtomkring stugan, och han märkte, ick utan en viss förundran, att en flik af sparrlakanet öfve Ingrids sing tycktes vara fästad i sjelfva väggen. Ia undersökte närmare, och det förhöll sig så. Utan attsön derrifva sjelfva tyget, kunde han ej lossa det. En fö springa på den mellan sängen och spiseln varande, bruk slagna muren visade honom, att derinnanför fanns ett för doldt rum. Men hvarest söka dörren till detta hemlig skåp?... Lätt insåg han, att sparlakanet hunde hafva fastnat gångjernen, eller i dörrn, då hen under skumrasket p morgonen igenläst den. I ändan af spiseln upptäckte ha galllarne för ett stekspett, den tiden något ganska allmänt och nu påminde han sig att han ofta hört det slamra oc knarra. Spettet stod i hörnet, hån försökte sätta det p