Aftonbladet – 1 mars 1849, sida 2

a — — Östgötha Correspondenten för den 21:sta dennes tillbakavisar med indignation den i Aftonbladet yttrade begäran, att förstnämnde tidning måtte lemna någon förklaringsgrund till den anmärkta oförmodade omsadlingen i representationsfrågan till förmån för det hvilande förslaget. Östg. Corresp. bemöter oss härvid med den öfverraskande förklaringen, att han aldrig . någonsin ändrat opinion i representationsfrågan eller om det hvilande grundlagsförslaget; att han aldrig hvarken offentligt eller enskildt trädt på detta förslags sida, och helt säkert aldrig . kommer att göra det, samt uppmanar oss att uppgifva en enda rad i O. C., som förordar nämnde hyvilande förslag. Skola vi tro våra ögon? Är det väl möjligt att vi hade helt och hållet orätt uppfattat Ö. C:s ställning i denna fråga, och att icke blott en person, utan hela Aftonbladets redaktionspersonal af OÖ. C. tagit det intrycket, som om densamma på den sednare tiden vändt sig till försvar för regeringens förslag, fastän sådant likväl strider mot sanna förhållandet; ja, att äfven personer i Östergöthland haft samma tro som vi, och sådant föranledt den insända artikeln om Dödsrunorna, m. m., för hvilken O. C. angrep förläggaren af Aftonbladet, oaktadt vissa reservationer voro bifogade af redaktionen? — Ar det nu verkligen så, som O. C. säger, så skulle vi hafva att reparera en stor orättvisa, och vore äfven ganska villige att göra det. Men hvarföre behagade då icke Q. C., när den fann sig så misstydd, helt enkelt genast förklara detsamma, som den nu sagt, och derigenom upplysa Aftonbladet om sitt misstag, angående Correspondentens mening i hufvudfrågan? Ty omöjligt kan det falla Corresp. red. in att misstänka red. af Aftonbladet att hafva velat emot bättro vetande påbörda Correspondenten en annan mening, än han haft. Sådant skulle icke blott hafva varit en moraliskt fördömlig handling, utan äfven en dumhet; emedan det :hade varit att utan något skäl angripa en politisk bundsförvandt, för att deraf få göra sig en fiende. Från hvilkendera sidan man ser saken, lärer således en hvar inse, att vi yttrat oss angående ÖstgöthaCorresp. under intrycket af en fullkomlig förutsättning att hr Ridderstad verkligen hade ömsat öfvertygelse angående det hvilande representationsförslaget, till förmån för dess antagande; och ännu i denna stund, sedan hr R. genom er ampel förklaring nu sednast undanröjt alla tvifvelsmål, kan det icke annat än förefalla obegripligt hvad meningen kunde vara med de stundom häftiga och i en ganska anstötlig ton gjorda utfallen emot Stockholms reformsällskaps icke blott sednaste, utan tidigare verksamhet, då syftningen dermed, efter hvad nu sednast måste synas, icke varit att ställa sig på samma punkt, som reservanterne, med hvilka likväl Ostg. Corr. nästan kappades i att söka nedrifva det Stockholmska reformsällskapets anseende, och med sin högre vishet kasta ett hån öfver dess bemödanden? — Som vi icke förvara samlingen af alla landsortstidningar, och derföre ej heller för tillfället hafva någon komplett årgång af Östg. Corr. att rådfråga, kunna vi icke heller nu fullständigt redogöra för de ställen deri, som hos oss och flere förut åstadkommit det nämnda intrycket om redaktörens åsigt. Vi antaga i allt fall på god tro, hvad han nu säger och bäst sjelf måste veta, att han aldrig bestämdt förordat det nya förslagets antagande. Men det