Aftonbladet – 1 mars 1849, sida 1

neralens granna. manchetter, och sönderplockade den fin spetsen; som omgaf högra handen. Jag skulle tro det, då han får dem af en älskad hanc Min Elisabeth-har knypplat dessa, och jag ville bära der för första gången, då jag hos min konung anhöll om des nådiga samtycke till hennes äktenskap., Hm, hm! sade Carl, nå, efter så är, får väl den an dra vara hel, så har hon tillfälle att knyppla en till; oc får något att göra. Nu till allvarsamma saker. Generale håller sitt regemente färdigt, men så obemärkt som möj ligt: om två dagar skall det nmarschera., Aftonen före den till uppbrott bestämda dagen, had generalen hos sig församlat ett litet sällskap. Qvällen för Möt muntert, under skämt,-lekår och dans, och ehur icke Elisabeths giftermål eklaterades, lät hennes far ( otydligt förstå att hon var fästmö. Det förekom endas Elisabeth underligt, att han föranstaltat denna fest, uta att invänta hennes tant, som skulle anlända följande dager Snart blef det henne tydligt. När alla hade afläggnat sig, utom Bernhard, som sencralens vink stadnat qvar, tog han båda de ungas Mn der ... ; Mina barn! Jag har i glädje och nöje velat tillbriig lenna qväll, för att, så mycket jag kunnat, förljufva de; tillkommande bittra stunden... Vi hafva fått uppbrotts ordres, jag reser om en timma l Elisabeth blef dödsblek vid denna så oförväntade ny het... Min Elisabeth! återtog fadren med en röst, som tyd igt förrådde det tvång han pålade sig, och den djup smärta han. kände af att skiljas från sitt älskade barn Min Elisabeth! du är ju minstarka flicka, som mera äl lin fars lif älskar hans ära, ärar hans pligt somr soldat ;ch hans trohet mot sin konung, Det höfves dig ej at ned tårar förbättra vårt afsked. Gud har ju i så mång: