Aftonbladet – 27 februari 1849, sida 3

liga talämnet. Att få skrifva bref är ju hennes käraste sysselsättning. Denna fråga var icke egnad att minska den arma Elisabeths ångest, och Sara, som märkte det, kände sig äfven temmeligen brydd. Långsamt drog hon upp brefvet ur kjortelsäckeb, och lemnade det åt generalen, under en djup nigning. Skygg upplyfte Elisabeth sina ögon till Sara, som, oaktadt egen räddhåga, med lugnande vinkar sökte ingifva sin fröken mod. Bådas ögonkast följde sedan mekaniskt generalens. Elisabeth skällde, Sara darrade, då några gånger ett lätt moln for öfver generalens Panna, men det försvann åter lika hastigt, för att lemna obeskuggad en lång blick af faderlig kärlek, som han fästade på sin dotter. Och när han såg hennes ångest, hvilken han ej kunde tyda antiorlunda, än såsom fruktan, sade han mildt: Kom, min Elisabeth! Jag förlåter din oförsigtighet! Och huru skulle jag kunna vredgas öfver ett fel, begånget af den högsta barnsliga kärlek ? Sara jubilerade. Hon undrade bara, huru det kom sig att, ju mera god generalen blef, desto yintigare strömmade Elisabeths tårar. Örnstedt var ännu upptagen af att trösta sin dotter, och försäkra henne om sin oafbrutna faderliga kärlek och ömhet, då Bernhard inträdde. Enligt löftet till Dittmar hade han strax efter sin ankomst lemnat biljetten till grefve Horn. Men han visste ej, att Dittmar, för säkerhetens skull, afskickat ett annal bud, med underrättelse till de sammansvurne om hela förloppet af planens misslyckande. Detta bud hade passerat förbi våra resande vid Fagerhult, och inträffat åtta timmar före dem. Generalen emottog honom med öppnade armar. Min son, min älskade Bernhard! Du har alltid varit mig kär, men förr var d6t du, som hade tacksamhetsskuld till mig, nu är det jag, som har den till dig... Jag är dig skyldig min Elisabeths räddning. Belöna dig kan jag icke... Du får åtnöja dig med hennes kärlek och min tacksamhet, Och Gud ske lof, alt min högsta önska, den, att få förena er, mina barn, just nu går i fullbordån, då jag, efter så lång frånvaro, återser er båda tillsammansl (Forts. följer.) SURROGAT FÖR POTATES. De två amerikanska rotfrukterna Ulloca och Picotiana, med hvilka försök att genom dem ersätta potatesfrukten nu anställas, växa redan i Paris i Jardir des Plantes, och svenska dervarande ministern har erhållit löfte att deraf erhålla exemplar, hvilka han i vår ämnar hemsända. — På Hittebarnshuset i Paris upptogos åren 1640—1661 ),002 barn; 4665—1689 19,374; 1690—1714 47,448; 1745—173! 56,216: 4740—41764. 104,041; 1765—1789 133,839; 1790—1817 163,940; 4814—1835 4923,310; 18355—1848 76,120; således in les 693,540 öfvergifna barn på 208 år eller j medeltal 3,27( varn pr år eller 9 pr dag.