Aftonbladet – 27 februari 1849, sida 2

utt du lemnat staden för att ila till din fars möte? Har du icke, alltsedan du erhöll visshet om, att din far befann sig i Sverige, ofta med våld nödgats bekämpa din häftiga längtan att återse honom ? En lindrig rodnad färgade hennes kinder. Jo ... men mordet på vår gamle tjenare, kan du bestrida att det skedde för att återfå bre kan?... Bernhard blef ännu blekare... Han tryckte Elisabeths hand emot sin kalla panna..Du lider af att endast förtiga ett brott, då likväl dess ljder blifvit tillintetgjorda... O, Gud! hvad skall icke ag då lida... Hör och döm mig sedan... Då jag efter den farliga blessyr, jag erhöll i kalabalisen, var nära att falla i barbarernas händer, räddade denne Dittmar mig ur slafveri, skötte mig med en faders hela ymhet, och det, utan alt jag ens lärde känna hans namn... Du var sjelf vittne till min öfverraskning vid hans anblick. Han har, under sitt vistande här, öfverhopat mig med de största välgerningar, och denne man... jag vore ett vildljur om jag ej älskade honom... och denne man måste ag misstänka för sammangaddning emot min konung, eler åtminstone för alt stå i besynnerligt nära förhållanden till konungens fiender... O, min Elisabeth! hvilket gqval kan vara större, än att nödgas undandraga en välgörare sin aktning?, Elisabeth tryckte ömt hans hand. Ja... återtog hon efter ett ögonblicks tystnad... ;Ja, Bernhard, du har rätt! Ingen olycka i veriden kan förliknas vid den att älska och i sin kärleks föremål skåda en förrädare. Äfven jag lider af Dittmars förräderi, ven jag är skyldig honom tacksamhet: han räddade mig från den förhatlige Duwald, dig från följderna af din olyckliga duell: han var vår kärleks beskyddare.. Men han ville blifva den störste, den ädlaste konungs baneman, och ... det är, som en ljusets och en mörkrets ande stridde om mina tankar... när jag hör honom, tycker jag mig öfvertygad om hans oskuld... när jag lemnar bo-. nom, ropar en röst högt i mitt inre: han är brottslig! Elisabeth! han må för öfrigt vara hvad som helst, . men i detta brott är han oskyldig, ban bar bevisat mig