Aftonbladet – 26 februari 1849, sida 2

Fe SA Ur SE FR ES JAA ER -— mr appellationsdomstolen i Paris, J. Baroches be: gäran om tillåtelse för åtals anställande mot l, Proudhon, Utskotts-referenten Martin ifrån Strassburg redogjorde vidlyftigt för frågan och li tillstyrkte, som bekant, bifall till generalpro-! kuratorns anhållan. Derefter uppträdde Proudhon sjelf för att bestrida densamma. Innehållet af hans långa tal var i sammandrag ungefär följande: Medborgare repr-:sentanter! Jag bestrider utskottets förslag. Referenten delar generalprokuratorns åsigt, att jag 1) angripit republikens president och 2) dess konstitution, samt 3) sökt uppväcka hat emot regeringen. . Jag har röstat emot konstitutionen. Nu, sedan den är antagen, rättar jag mig derefter. Jag har icke klandrat presidenten, utan endast presidentens tilltag. Att, behandla den frågan: ;huruvida presidenten är oan-l; tastelig, eller att angripa oantasteligheten sjelf, det; är icke att anfalla regeringen. Jag har endast an-l; l J oo NN TN fallit presidenten såsom medborgaren Bonaparte. Endast medborgaren Bonaparte, icke presidenten, har något att klaga öfver. Den verkställande maktens chef är intet annat än en embetsman, Napoleon är il, blott republikens förste embetsman. Hvarför an-l, ställer man icke ätal emot de reaktionära bladen? Bugeauds tal äro vida mer högförrädiska än de nul, anmärkte uttrycken. Om nu så är, hvilket jag sökt antyda, att repu-lj blikens president icke är oantastelig, och alldenstund , han derjemte är ansvarig, så befinner han sig i samma förhållande som ministrarne. Deraf följer ock, att ingen kan med förebråelse komma till mig och säga: Ni har af presidentens handlingssätt dragit slutsatser, som ni icke bort. Jag har således endast begagnat mig af min rätt. Jag har af presidentens handlingar dragit den slutsatsen, att hr Bonaparte icke är gynnsamt stämd för våra republikanska institutioner. Jag vidhåller hvad jag sagt. Det är min rätt. . Republikens presidents offentliga handlingar kunna icke allenast diskuteras, utan äfven klandras och de kunna gifva anledning till de förfärligaste misstankar mot den verkställande maktens chef. Jag kan öppet säga det, majoritetens republikanska parti il denna nationalförsamling skall säga det, ja i djupet af sitt samvete .... Jag kan öppet säga det, det republikanska partiet har med oro och misstroende sett att Bonaparte blef republikens president. Anledningarne till detta misstroende, — j kännen dem alla; de äro icke nog hederliga för att framställas på denna talarestol. (Sorl.) Hans antecendentia, — jag har under diskussionens gång blifvit förd dit; de äro den första länken i den kedja, som leder till det resultat, att, i min tanke, Bonaparte icke tjenar republikens interessen. Viljen j, att jag ifrån hans antecendentia skall öfvergå till hans första politiska handlingar? Hela verlden känner dem. Jag finner det icke illa, att kabinettets medlemmar hafva under en republikansk styrelseform emottagit sina portföljer af Bonapartes hand; men hvad jag finner vara förvånande, är att republikens president har trott sig kunna utse män, som af bästa samvete hafva voterat emot konstitutionen. Här såsom förut flera gånger förut afbröts talaren af larm och interpellerande röster. Serskildt anmärkte nationalförsamlingens president, att ministrarne verkligen voterat konstitutionen. Efter några invändningar häremot, samt ytterligare afbrott och anmärkningar slu-! tade Proudhon sitt tal, men kunde icke åstadkomma annat resultat, än vi redan omnämnt. Härefter var det som nationalförsamlingen öfvergick till frågan-om nationalförsamlingens upplösning, hvarom vi ofvan nämnt. Marrast uppläste först Peans amendement, hvars inneIbåll var följande: Efter vallagens voterande loch före dess promulgerande skrides omedelbarligen till öfverläggning om 1849 års budget, samt Senards: Nationalförsamlingen voIterar budgeten och låter för ämnets påskynIdande vid hvarje afdelning specialberättelser Isig föreläsas o. s. v. Gauhard protesterade Ihögligen mot en sådan galoppbudget, som Ihan kallade den. Då begge amendementerna Iförkastades, blef isynnerhet Senard så förargad latt han framställde ett nytt amendement, åsyftande nationalförsamlingens nästan ögonblickliga upplösning. Motionären återtog dock omsider sjelf sitt amendement, sedan han fått be Isinningstid. ij I Oaktadt nationalförsamlingens arbete varit ,Istördt af interpellationer och dylikt, har den Idock medhunnit 22 artiklar af lagen angående ,Idomstolarnes reorganisation. Många tidningar -lanse likväl detta för litet och upphäfva starka klagomål öfver ärendernas långsamma gång. IJournal des Debats, anmärker dock att ingen fara är för handen, att de organiska lagarne licke skola medhinnas, emedan förstnämnde lag pblott innehåller 52 artiklar,, hvilka snart skulle kunna expedieras. Förhandlingen i af-Iseende på domstolarnes organisation rörer fö-Ireträdesvis frågan att nedsätta domrarnes an-Ital såväl vid appellationsrätterna som vid un Iderrätterna. Endast få hafva fått ett litet tillägg af domare. Genom art, 22 bestämdes att , lingen förändring skall vidtagas i afseende på , fredsdomare. Den förr omnämnda artikeln i National, , Jom generalerne Bugeaud och Changarnier, samt Ide under deras befäl stående armåer; är isammandrag af följande innehåll: Frankrike äger i detta ögonblick två armber. Den ena, 72,000 man stark, liggande emellan Dijon och Briancon, är färdig att gå i fält när som helst signal gifves. Den andra, ungefär af samma styrka, behöfde, för att vara jemngod med denna, blott ett par regementen kavalleri och några batterier artilleri; den besätter nu Paris och trakten deromkring. Den första af dessa kommenderas af marskalk Bugeaud; den andra står under general Changarniers befäl. Fåfängt skulle man söka bland Frankrikes marskalkar och generaler, både tjenstgörande och ur tjenst gångne, man skulle ej finna tvenne, hvilka genom sina antecedentia och sitt närvarande förhållande kunde gifva republiken mindre garantier. yUnder de aderton åren af Ludvig Filips regering var Bugeaud det absoluta partiets kämpe, en oför-lskräckt försvarare af fred, för hvad pris som helst, med främmande makter; och då han nu åter uppträdt på den politiska skådebanan, har han gjort sig ett nöje af att visa sin brist på sympati för Frankrikes styrelse, för den två gånger genom verldens Ibifall helgade republiken. Changarnier, för icke längesedan känd för öfverdriften af sina legitima tänkesätt, och som en tid slöt sig till republiken, af hvilken han begärde och a lväntade sig befälet öfver en armå, öfvergick till I oRtv MM WE OR OA 1 Å mm v 1 Er