Aftonbladet – 23 februari 1849, sida 2

och interessen, äro uteslutna från regeringens rådslag. Och hvad har Irland nu giort, för att förtjena denna hårda behandling? Ända till namnet på den sista uppresningen hade icke kunnat uppväcka annat än löje. En sådan uppresning kan man när som helst få för godt köp; och om någon ville betala honom, Grattan, hederligt. så ville han åtaga sig att sätta en dylik i rörelse inom 24 timmar. Grundsatsen för en god regering är, att göra det till hvarje mans intresse att åstadkomma allt det goda han kan. Men i Irland tycktes regeringen vilja göra det till menniskornas intresse, att åstadkomma all möjlig förargelse och skada. Detta vore ett rysligt, ett djefvulskt system. Torieshade redan erkänt att de haft orätt att antaga detsamma, och Wihegpartiet skulle inom kort göra samma upptäckt. Tillverkningen af jernpikar var afskyvärd nog; men tillskapandet af spioner är något ändå värre. Hvad nytta har man väl att ega ett land, utan dess tillifvenhet; och hvad skäl hafva väl irländarne att älska engelsmännen mer, än fransmännen? Såsom ett bevis på den partiskhet, som rådde emot irländarne, anförde han vidare, huru regeringen hade bland sina kreatur utvalt de jurymän, som skulle döma öfver de politiska förbrytarne. På förteckningen, som innefattade 487 namn, vore blott 492 katoliker uppförda, och af dessa 4 döda. Ibland de öfriga räknade man lordlöjtnantens hårfrisör, hans skomakare, hans uppköpare och flere af hans tjenstemän. Hr Anstey ingick i en bevisning, att allmänna lagarna gifva regeringen all den makt som kunde erfordras vid detta tillfälle. Men om den icke anses tillräcklig, så borde man åtminstone visa nödvändigheten af en godtycklig myndighet och af den personliga frihetens upphäfvande. Man hade talat om en anda af missnöje; men om detta ulle utgöra något skäl, så vore det lika gällande för England, som för Irland, ty Iusct visste ganska väl, aut Cartisterna af 4849 voro lika farliga som Cartisterna af 4848. MHvarföre skulle man straffa irländarne, och lemna den hedervärda ledamot för West Riding (br Cobden) ostraffad. Hr Bourke förordade ministerns bill, emedan Trlands förnämsta behof nu vore fred, och folkets att vända sina sinnen från theorier och politik till plogen. Men dessutom hade man länge intalat Irländska folket att dess land blifvit ruineradt igenom för eningen med England, och att Sachsarnes välde varit och alltid skulle blifva fiendtligt mot Celternes förkofran. Detta hade alstrat en dåraktigt förvillad och landsförderflig anda. Frågan är nu, om denna anda dött sedan i fjol, då regeringen förklarade 30,000 mans närvaro nödvändig, för att qväsa denna anda. Man borde härvid icke glömma, att under de 6 månader lordlöjtnanten innehaft sin vidsträcktare makt, hade ej en enda man blifvit arresterad, som ej varit djupt invecklad i de förrädiska stämplingarne af sisU. Juli. Sir H. WW. Barron hade nyss kommit från den delen af Irland, som ansågs vara mest inbyrd i en upprorisk anda sistl. sommar; och han kunde föräkra på sin heder, att han aldrig visste landet hafva varit så lugnt, som nu. Han hade aldrig förr sett så litet agitation i Irland. Hvarje bonde i hans grannskap, som förra sommaren varit hänförd af häftiga känslor, var nu komplett öfvertygad om gaIlenskapen och svagheten hos de män, som vetat leda dem till uppresning. Han protesterade emot det gamla systemet af tyranni emot Irland endast på grund af några fantasters därskaper, så mycket mera, som frågan nu endast är att rädda Irland från absolut kungersnöd. Hr Moore och hr Muntz talade äfven mot miistrarnes bill. Premierministern lord John Russel menade, att då man erkänt både att lugnet i Irland nu vore bättre än för 6 månader sedan, och att lordlöjtnanten med stor urskiljning och mildhet användt denna makt, så innefattade detta både ett godt vitsord om nyttan af den förra åtgärden, och ett skäl att icke allt för snart taga bort förbindningen af såret, att det icke må blöda ånyo. Lorden uppdrog härefter en historik af det förlidna årets händelser, huru den s. k. repealföreningen hade sönårat sig och en underafdelning uppstått, som ansåg ingenting kunna vinnas, utan användande af fysiskt våld; huru rebellion uppenbart predikats i tidningarne och dessa tidningar blifvit lästa med största girighet af bondfolket; huru åtalen mot dem misslyckats och detta gifvit ökad fart åt deras inflytelse; huru klubbar blifvit bildade i ändamål att förskaffa vapen, samt endast i Dublin 7000 man blifvit af dem inmönstrade; huru klubbarne härefter spridt sig med underbar hastighet, och alla med samma ändamål. Detta hade gifvit anledning till habeas-corpus-aktens suspenderande förra gången; men oaktadt denna akts kraftfullhet kan man icke draga den slutsatsen, att ej blodiga uppträden skulle uppstått, om inga försigtighetsmått blifvit tagna, utan förberedelserna till rebellionen fått fortsättas tills efter skörden. Lorden ingick härefter uti en skildring af orsakerna till den sista hungersnöden, egentligen för att visa, att brittiska parlamentet och unionsakten icke haft någon andel i den olycka, som hemsökt Irland. Han ådagalade tillika, att det icke varit ministrarnes fel, man mätte för öfrigt anse dem så okunniga som helst om Irlands förhållanden, att Irländarne uteslutande vilja odla potatis och lefva deraf, samt derigenom utsatt sig för den närvarande olyckan. Om någon kunde angifva ett säkert botemedel emot derna olycka, så kunde han ock vara förvissad, att ministrarne skulle göra allt hvad de förmådde för att befordra ett sådant. Sedan hr Scully härefter motionerat debatter uppskjutande, och då detta ej bifölls, talat emot bi Ien, röstades om densamma af 239 ledamöter, bland hvilka 224 biföllo dess framläggande till andra läsningen påföljande fredag. BROS DOLM. Kungliga familjen bivistade den till förmån ee a AA a zee 11