Aftonbladet – 20 februari 1849, sida 2

f alla brott. O, låt mig ej hafva bedragit mig i mitt örtroende till dig! Nog vet nådig fröken att inte jag kan emotstå hennes söner. Ni eger att befalla, jag lyder. Manteln 6ch baretten skola straxt vara här. När ni öppnar dörren finner ni mig utanför, beredd att med er bestå det farliga företaget. Friherrinnan sof redan då Elisabeth gick in isittrum, der hennes kammarpiga satt slumrande. För att ej väcka uppseende lät hon henne afkläda sig, kastade sedan puderkappan öfver sina axlar, tog en andaktsbok, och gaf flickan tillstånd att aflägsna sig. Ehuru ingen aftonbetraktelse lästes, hade väl Elisabeth sällan med så innerlig andakt höjt sina tankar till Gud. Djupare än nu hade hon, oaktadt sina föregående lidanden, aldrig känt behofvet af dess bistånd. Hittills hade hennes rena själ nalkats den Allsmäktige endast på barnabönens och känslans ännu ej fullkomligt utvecklade fjärilsvingar, och hon hade funnit sig belönad med en outsäglig hugsvalelse och tröst; nu var henne kraft af nöden, ty framför henne stod väntande hennes första, egendomligt fria handling. Hon knäföll och bad om framgång i sitt företag. Hennes läppar rörde sig ljudlöst. Och hon tyckte sig liksom på förhand eröfra sitt fadersarf. En flägt af hans beslutsamhet och mod genomströmmade hela hennes varelse. (Forts.) EE SormiE LöwE, den bekanta, sköna och utmärkta dramatiska skådespelerskan, är nu gift med furst Friedrich Lichtenstein. Ett intimt förhållande hade redan en längre tid egt rum emellan henne och hennes nuvarande gemål, och endast furstens moder, en högmodig anfru, ville icke samtycka till föreningen; men hennes död upphäfde detta hinder, och fursten skulle just inom några dagar föra den älskvärda skådespelerskan till altaret, då oroligheterna utbröto i Milano och fästmannen måste afgå till armöen. Milaneserna lade nu an på att kunna taga Sophie Löwe Lill fånga såsom gisslan, och det var med lifsfara som hon, med biträde af engelska ministern, lyckades fly till Wien. Då Radetzky hade segrat i Italien, lät han furst Lichtenstein resa till Wien ör att öfverföra nyheten om segern. Der fann han sin brud, gifte sig genast med henne och tillbringar nu smekmånaden afskiljd rån verldsbullret på godset Rosseck.