Vinterrnannen emedlertid aldeles icke om, utan fortfar att taga saken så, som om vi voro helt och hållet vacklande och odeciderade i vår mening angående ämnet i dess helhet, samt broderar sedermera härpå en hel massa af grannlåter om Aftonbladet, anställer en lång undersökning öfver orsakerna till ett sådant vacklande, huruvida det kan härleda sig från brist på bildning och förmåga att sjelf tänka och handla, från någon viss själsriktning, från beräkning, från begär att lyssna huru det låter, för edan öfverrösta hopen i den ton 0. s. v. — Utom att nu utbreda oss vidare häröfver, har detta sednaste bemödande att kasta smuts på våra motiver synts utt antecknas, såsom ett nytt prof stens ärlighet. :d skulle saken icke varit komplett, om ej tillfiiet på samma gång blitvit begagnadt af Aficnposten att kasta ett litet hån öfver Stock s reformsällskap, som, enligt hvad man löser i samma artikel, ;tyckes ändtligen hafva ljus — Potta lärer väl nu reformsällskapet få tåla vid, emedan det till en viss grad innebär en ning. I sjelfva verket har neml. detta sä! sådant som det stiftades under riksdagen, uppfyllt första akten af sin bestämmelse i och med detsamma som sällskapet förenade i; om ett program, och sedan den på detta program grundade petition blifvit aflemnad ull Konungen. För tillfället återstår således ingenting egentligt för detta sällskap att göra, ifall icke förslaget om en petition angående urtim a riksdag skulle komma att gå i verkställighet, eller sällskapet förenar sig om en annun :kt motion, att utarbeta ett serskildt representationsförslag bredvid regeringens. Den närvarande bristen på lif inom sällskapet är då helt naturlig och på visst sätt en följd af indigheterna så alt egentligen ingen större vinst kan hemtas, af att grina åt detta förhallande, än af att göra sig lustig öfver hvarje avnan sak som faller af sig sjelf. Att sällskapet det oaktadt haft ett par sammanträden, om bvilka föga varit att säga, härleder sig dels ifrån stadgarna, som bjuda att bestyrelsen 1 omväljas hvar 3:dje månad; dels ock der it förslag, som blifvit väckta, icke borde lemnas helt och hållet derhän, utan besvaras. — Emedlertid är det möjligt, att man här som i mycket annat kan få skönja sanningen ul! ordspråket: Skrattar bäst, som skrattar sist. — Utan att vilja gå i någon proprie borgen för Reformsällskapets framtid, är det likväl icke otänkbart, att detsamma ännu en n komma till lif och låta höra af sig, x, Vintermannen mera ämnen, än för att försöka mockera sig öfver dess