Aftonbladet – 20 februari 1849, sida 2

ned en sort bläck, som först blir synligt, när man hålle; let för värmen. nAha! S. D. betyda således sympathische Dintel hvi kade Elisabeth för sig sjelf. Under tiden förde hofmästaren biljetten sakta fram ocI ter förbi ljusen. Då svartnade småningom en boksta här, en annan der, och ändtligen framträdde dessa rader vÄlskade! Baron G.) har skaffat mig fiender och spioner på hal sen. Det bref jag, tillskrifvit dig och D.) om planen framgång vågar jag ej affförtro åt posten, utan skickar de med en expres, som på slaget 12, natten emellan den 2 och 22 dennes infinner sig vid D:s port. Du eller D. öpp nar porten och frågar Wohin geht der Weg? Svarar ha då Nach Ehre und Ruhm, så mottager du de bref ha medför, och följer honom utan omsvep in till D. Di trogne F. Elisabeth stod försänkt i djupa tankar. Hon väckte lerutur af sin tants kammarpiga, som halfklädd och bar fotad kom ut, och på friherrinnans vägnar frågade, om fröken snart slutat. På stund! svarade Elisabeth. Då pigan gålt vände hon sig till hofmästaren... Holmqvist! sade hon med bestämd ton, ehuru upp rörd och darrande, jag måste hafva dessa bref. I stor garderoben har jag flera gånger sett en ridmantel och e barett, som tillhört tantens salig man. Begge likna Iwo: Tag in dem hit i salen. Jag går in, men smyger mig u så snart tant somnat. Det är den 21 i dag. På slage tolf skall jag stå på Dittmars trappa och vänta budet. Hvad ... hvad nu? Hvad vill fröken göra? blott ställa . .. stammade gubben, nästan mållös af förskräckelst Vill icke du, min fars trogne tjenare, bistå mig ut att upptäcka ett försåt, riktadt mot den kung, för hvilkei han dagligen hoppas att få offra sitt lif? ... Hon fattade den gamles hand... Tror du, att det endast är en tillfällighet som spela denna breflapp i mina händer?... Nej! det är Försyne som utkorat mig till ett verktyg att hindra det rysligast Görtz. MM PDittmar.