Aftonbladet – 20 februari 1849, sida 2

röken, men nu måste jag det. Och skada kan det icke ust heller, eftersom fröken är förlofvad... för si nog ser ag huru det hänger ihop med fröken och ryttmästar Bernhard ... och således bestämd att lefva ute i stora verlden ty då behöfver man att lära känna menniskor... Den hi Iwo ... ser fröken... är en förklädd flicka! Den, som velat framställa en bild af sårad blygsamhe och bryderi, borde i detta ögonblick hafva tagit Elisabetl till modell. Hon var mållös, ur stånd att frambringa et enda ord. M Nådig fröken! tvifla ej längre! fortfor gubben, då ha märkte att hon tvekade om sanningsenligheten af hans ut sago; det är klart som dagen! De stora på jorden bemöd. sig väl knappt om att sopa igen spåren efter sig, och vor prinsen kung, så behöfde icke Iwo sin förklädnad. Fran ska ministerns hofmästare har talt om mycket för mig han, men det duger inte för frökens öron. Och nu besvä jag fröken på det högsta: låt inte friherrinnan få hum on det här, hon skulle på stund göra väsen af det, och be tänk hvilken olycka kunde bli följden. Och så vore de roligt, om fröken visade sig litet gladare emot herr Iwo och narrade honom att deltaga i något fruntimmersarbete ty då skulle fröken snart upptäcka sanningen. Men vår samtal bar varat länge... Säg nu åt friherrinnan alt all i skänken är i riktig ordning, och var försigtig, för all del! Elisabeth ämnade just foga sig efter hans önskan, d det föll henne in att ännu en gång genomläsa biljetten emedan bokstäfverna S. D. voro skrifna nederst i brädde; och hon ej kunde förklara dem. Härvid kom hon at hålla papperet helt nära lågorna af de nästan nedbrunn ljusen i en stor armstake, och fann att några nya, föru osynliga bokstäfver och ord framträdde på det skenbar oskrifna. Hvad vill det säga? ropade hon bestört. Nyss va papperet hvitt, halfva sidan utföre, och nu äro flera or synliga! ... Förskräckt lät Elisabeth biljetten falla ur sina händer Hofmästaren upptog den och betraktade ett ögonblick d synligblifna orden: På slag... 12 natt... emellan ... Nådig fröken! utropade Holmqvist, det är skrifve