Aftonbladet – 20 februari 1849, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Vår värda kollega, Vinterbladsmannen, hade redan i går känning af det starka yrväder, som kom sistförjutna natt, det kan man tydligen se af den fnurrighet, som han lät framträda i Aftonposten för i går, och som följaktligen ifven återfinnes uti samma tidning, under namnet af Morgonposten, i dag på morgonen. Vinterbladsmannen tål framförallt icke folk som ej kan decidera sig; och derföre har han nu sjelf producerat en och en half spalt yrväder it Aftonbladet, alltsammans kommentarier på den bekanta förklaringen, att Aftonbladet tillhörde dem, som ännu icke hade bestämt sig, huruvida det hvilande representationsförslaget slutligen borde antagas eller förkastas. Vi undra ingalunda på, att Aftonpostens pappa söker göra hvad han kan, för att nedsätta Aftonbladet och allt hvad som kan komma under någon sorts benämning af radikalt: sådant tyckes numera helt och hållet höra till Aftonpostens roll; och vi beklaga endast att en man, som sjelf kämpat så kraftigt i de liberala lederna, skall hafva på gamla dagar, endast af sträfhet, spleen, felslagna förhoppningar eller såradt högmod, kommit derhän att låna sitt biträde till väckande af söndring inom den liberala pressen. Vi säga detta icke derföre, att vi på något sätt frukta för en dust med snöbollar, utan emedan det förefaller oss att den gamle Vintermannen sjelf skördar minsth ärpå. Men utan att vilja aggravera hans ställning, utan någon önskan att ännu mer reta det reumatiska humöret, måste vi anmärka i afseende på ämnet för den omförmälda sednaste utgjutelsen, att det ligger en ansenlig portion illvilja och förvrängning emot bättre vetande uti det sätt, hvarpå Aftonposten, alldeles i likhet med nägra servila tidningar, upplagit betydelsen af uttrycket decidera sign, tillämpadt på representationsfrågan. Aftonposten är på intet sätt okunnig om, att Aftonbladet, redan ifrån första stunden då regeringens förslag utkom, aldrig kännt någon sympati för detsamma; att vi deremot sett stora svårigheter för dess antagande. Att Aftonbladet det oaktadt icke velat kasta sig på tvären emot detsamma, utan ansett allt möjligt tillfälle böra lemnas åt förslagets upphofsmän eller försvarare att framlägga hvad de kunna, för att möjligen öfvertyga oss och andra, som icke älska förslagets hufvudgrunder, att invändningarna och farhågorna skulle vara mera inbillade än verkliga, och att resultaterna af valen skola utfalla bättre, än man förmodat, är då endast och allenast en -samvetsgrannhet af samma slag som domarens, att icke afkunna utslag i ett rättegångsoch tvistemål, förr än en fullständig undersökning föregått. En sådan grannlagenhet borde, så förefaller det oss, minst klandras af dem som förorda förslaget, emedan de väl veta, att Aftonbladets opinion, så långt det hi tills varit i stånd att beräkna förhållandena, ingalunda är till förslagets fördel. — Allt detta har redan flere gånger blifvit upprepadt. Detta låtsar