Aftonbladet – 20 februari 1849, sida 1

2 EPETmIng: RAR RE A——— Ilyekades och Cabrera blef personligen sårad samt lyckades med möda att rädda sig, åtföljd iaf en enda tjenare och sin läkare, öfver franska gränsen vid byn La Farge nära Prats de Molfo. FRANKRIKE. Nationalförsamlingens debatter den 9 och 46 Febr. voro mindre vigtiga. Man diskuterade vallagen och ett lagförslag angående dumstolarnes organisation. Enligt Moniteurens sednaste redogöreise om banken, hafva dess metalliska förråder å nyo förökats, i de parisiska hvalfven, från 4356 millioner till 158,847,645 fr., och i departementerna ifrån 425 mill. till 127,305,560 fr. General Lamoriciere har sett sig föranlåten förklara, att det icke var han, utan Bugeaud, som den 24 Febr. 4848 var högste befä hafvareöfver hela krigsmakten. Moniteuren berättar om några dekorationer, som presidenten utdelat, hvarvid han hållit följande tal: De dekorationer, hvilka jag i dag haft att utdela, äro af ett ringa antal, men just derföre så mycket mera hedrande f:r dem, som erhållit dem. Hederslegionens kors har alltför ofta varit gilfvet under de styrelser som föregålt min. Det skall icke blifva så hädanefter. Jag vill laga så, att hederslegionens dekoration hädanefter endast blifver en direkt ersättning för de tjenster som göras åt fäderneslandet, och att den gifves för en obestridlig förtjenst. Det är på detta sätt, M. IL, som jag åt denna institution boppas återgifva dess ärofulla glans.n De lycklige voro, bland andra, presidenten Bonapartes bekanta vänner Armand Laity, Fialin de Persigny och doktor Henri QConneau. Siecle, som förr varit Odilon Barrots organ, uppträder i anledning häraf mot ministeren och frågar hvad desse män gjort Markisen af Normanby, som hittills endast varit temporär gesandt i Paris, har, enligt Moniteuren, den 7 Febr. till presidenten Bonaparte öfverlemnat sina kreditiver såsom storbritannisk envoy extraordinaire oc ministre plenipotentiaire. De s. k. hoftidningarne fortfara att omständligt redogöra för hvarje gång presidenten Bona-parle gör en promenad i vagn, håller en revy öfver ett regemente, 0, s. V. National berättar, att spanska trupper, som förföljde ett republikanskt gueritlaband under don Victoriano Ametler, haft djerfheten att under ifvern beträda fransyskt gebit. En spansk trupp hade framträngt ända till märsbyggnaden i las Ilas, en fransysk by. Kränkningen af fransyskt gebit hade således varit obestridlig; ja de spanska soldaterna hade till och med lossat flera skott mot de fransyska och särskildt mot deras kommendant, som ville framträda för att protestera emot det fransyska gebilets kränkning och uppmana spaniorerna att draga sig tillbaka. Flera spanska insurgenter togos till fånga och sårades af de spanska soldaterna på fransysk jord, och först efter flere energiska protester lyckades det nämnde kommendant förmå spaniorerne att draga sig tillbaka. National uppmanar ministeren att fordra upprältelse af spanska regeringen för denna händelse, yrkande att de på fransysk jord tagna fångarne måtte frigifvas. Eget nog innehåller den spanska ministerens organ Heraldo ungefär vid samma tid den underrättelse, att den nye underprefekten i Bayonne, hr Sers, af sin regering erhållit de mest vidsträckta instruktioner, . att utan skonsamhet behandla spanska rebeller, som ska sin tillflykt inom fransyskt område. De ministeriella tidningarne hafva tagit sig för att kalla republikens president för pstatens chefo. En oppositionstidning ammärker i anledning häraf allvarligen, att republikens president visserligen är den verkstäl ande maktens che, men alldeles icke statens chef. Lucien Murat. har i nationalförsamlingen framställt motion om undersökning om hans och hans med-arfvingars arfsanspråk efter konung Joachim af Neåpel. Han reklamerar åtskilliga egendomar, som hans fader köpt af sina privata medel, t. ex. utaf storhertigdömena Bergs och Cleves revenyer. Dessa egendomar, säger han, hafva således icke kostat staten någonting, ehuru den indragit dem. Han begär i detta afseende ingen gunst, ingen nåd, endast laglig undersökning om en rätt, som arfvingarne under 33 års proskription måst sakna. National upplyser, att Joachim Murat till Napoleon försålt dessa egendomar, då ban blef konung af Neapel. Rentorna skulle utgå af åtskilliga domäner i samma rike, hvilka Napoleon eljest förbehållit sig. Men då konung Ferdinand restaurerades år 1815, indrog han naturligtvis rentorna. Murats arfvingar reklamera således egendomar, som Murat sjelf sålt omkring 8 år före cin död, för hvilka egendoLAS 2 RNE rede on VR RT ERS SR LÄRS ön ARTNR Ae Rs