Aftonbladet – 20 februari 1849, sida 1

— ——ÖO — ———— At — ! L slisabeth till fosterdotter. Holmqvists mångåriga trohet hos sitt förra herrskap hade skänkt honom samma rang och värdighet hos friherrinnan, och hon hade aldrig haft skäl att ångra sitt val. Den numera gamle mannen afgudade sin unga fröken, och företog sig sällan något utan. att rådsamma med henne. Efter en nyss slutad större supt anhöll Holmqvist att friherrinnan ville tillstädja nådig fröken att genomse några till skänken hörande inventarier. Friherrinnan gaf dertill sitt bifall, och Elisabeth gjorde det utan invändning, ehuru något förundrad, emedan ingen visste bättre än hon, att allt var i fullkomlig ordning. insam med henne ursäktade Holmqvist det svek han begått i ändamål att några ögonblick få tala vid henne utan vittnen. Hvad vill Holmqvist då? Har någon af betjeningen förderfvat, slagit sönder något, så är friherrinnan så nådig att hon aldrig tillräknar dem det. .. Nej, nådig fröken... det är helt annat... Nådig fröken känner mig ju som ärlig karl och gammal trotjenare i huset, och att, om de hbjödo mig händerna fulla med guld, jag inte kunde förmås att bedraga eller förråda fröken ?, i Ja, kära Holmqvist, allt det der vet Jag... Men hvad är det då ?, Jo... men innan jag yppar det, måste fröken heligt lofva mig, att för ingen, aldraminst för friherrinnan, omkala ett ord. ,.. : Elisabeth batrahtade honom forskande... Den gamle mannen fortfor .... Med all den vördnad jag hyser för friherrinnan såsom min matmoder så... Det här är en vigtig hemlighet, som angår högt uppsatta personer, och... och... Nej, jag får inte hålla på ordet, det måste fram... Men nådig friherrinnan är inte försigtig, och om Hon sade något i otid, kunde deraf uppstå mycket ondt. Så ung nådig fröken också är, så har jag aldrig funnit henne talträngd eller sqvalleraktig och haf derför endast den godheten akt lofya mig tystnadi Hon lofvade det.