Aftonbladet – 19 februari 1849, sida 2

Hd 00? 0 0 ha OM ans begge hufvudsakligaste anmärkningar. I Insen j hvad den första bland dessa anmärkninar innebär? Månne något annat, än denna enda anka: Vi misstro allmänna omröstningen? (Förneelse på venstern.) Men om j misstron uttrycket af hela folkets önkan; till hvad skolen j väl då hysa förtroende? Ivar skolen j väl hemta grunden till ert närvarande ch framtida samhä!le, om j uti allmänna omröstingen icke erkännen folkviljans mest oförfalskade ttryck? Viljen j väl finna denna grund hos ett valdt fåälde, sådant som det, hvilket den 24 Februari afkaffades?... Om suveräniteten icke af er erkänes i hela folkets röst, så falla vi allesammans i narki. Den hedervärda hr Pyat har yttrat, eller låtit er örstå detsamma, som vi dagligen läsa i vissa blad, wemligen att Frankrike icke är tillräckligt repulikanskt. Härpå har jag blott ett par ord att svara. )m Frankrike icke är tillräckligt republikanskt geom syftena i sina tänkesätt och genom sina vanor; m det icke vore republikanskt alls: hvyarmed skulle nan väl kunna tvinga det dertill? (Djup rörelse.) Jag anar här ett svar, som jag ofta hört sedan Ien 24 Februari; jag hör det icke uttalas högt, nen under de förtroliga samtal som hviskas från ra till öra: Landet är icke fullkomligt moget ännu — säger man — hela Frankrike är icke republikanskt; man måste republikanisera det; förmyndare fordras för detta unga allmänna tänkesätt, som icke kan begripa republiken; det behöfs vissa institutioner, ett visst moraliskt våld, för att tvinga det till densammas antagande. Jag afvisar från denna tribun hvad jag från anIra ställen har afvisat; det är precist efter den daen, då cen viss opinion begynte, såväl i sina tidlingar som sina klubbar, försöka detta moraliska våld mot landet; det är ifrån denna dag som den jelf vacklade i sin republikanska tro. Frågen folket om det önskar sig en ärlig repulik, med populära institutioner, på fullt allvar handvafda — och alla skola svara: vi antaga den, vi vilja den, (Sannt!) Veten j deremot hyilken den republik är, för vilken större delen af er hysen en billig fasa? Det ir den republik, som i sina tidningar predikar samnällsomstörtande läror; den republik, sem genom ina loftal öfver 93 års skräckvälde förfärar med borgarne; det är opinionsprokonsulaternes republik, samma republik som vi sjelfva sett i rörelse här i Paris och i några af våra departementer; kort sagdt. den republik, som tillställde de tvåhundratusens promenad den 47 Mars. (Djup rörelse.) Ja, det är våldets republik, gatpromenadernas, välfärdsutskottets, anlagd på nytt den 46 April. Buller.) Det är republiken af den 45 Maj och den blodiga af den 23 Juni. Se der den republik, som väckt folkens förskräckelse och i viss mån deras vedervilja! — Hvyilka medel ega vi väl att hos dem utplåna dessa känslor? Jo, när vi visa dem republiken beträdande sansningens bana, då kunna vi kasta en stöja öfver den våldsamma och hemska republikens afgudabild. Man framställer, såsom ett hinder, folkets armod och okunnighet! Tillåten mig, medborgare, den bekännelsen, att jag hyser mera förtroende för allmänna förnuftet än som kan stå tillsammans med en dylik fruktan. Må de mot republiken fiendtliga partierna baktala henne; de spela dervid sin roll allenast. Men förtjent af alla de smädelser, man söker kasta mot henne i vissa tidningar, skulie hon vara i verkligheten, om hon hade afskaffat eganderätten och återupprest guillotinen; då skulle hon vara värd denna afsky. Granskom dock kallblodigt hvad republiken har gjort, för att svara på detta baktal! Onekligen har kon begått ett och annat, som hon har skäl att ångra, men har hon väl gjutit en droppa blod anfallsvis? Har hon våldfört en enda öfvertygelse, en enda rättvis vilja, en enda sann tanka? Nej, hon har icke af någon menniska fordrat hvarken lif eller gods; icke förkunnat någon ostracism. Det kommer att finnas en historia, som är mera rättvis än det närvarande ögonblicket kan vara under alla sina lidanden; må vi endast förlita oss på allmänna omröstningen, och denna skall aldrig åläggga oss en restauration, hvilken icke kunde blifva annat än första steget nedåt anarkiens afgrunder. (Mycket bra!) Må man icke glömma, att utanföre republiken gapa dessa afgrunder rundtomkring oss, och att det samhälle, som j upprätthållit, skulle sönderfalla i samma ögonblick, som republiken försvunne! Folkens snille är större och mäktigare än styrelserna. Förtroendet till Frankrike har den 27 April frälsat republiken; när vi vädjade till hela samhället, hafva dess medlemmar i massa aflagt prof på kraft och sans på samma gång. Det är folket som räddat oss den 45 Maj genom de nationalgarder, som strömmade hit från alla landsorter; det är folket som räddat oss den 23 Juni, och som skall rädda oss ännu en gång. Ännu ett ord, mine herrar, angående amendementerna. J hafven lofvat — ropar man till oss — att stifta samtliga grundlagarna! Ja, vi hafva så; men föga beror på om vi stifta 4, 6 eller 1. Hvad gagn skulle landet hafya utaf om vi, genom. den tid, som vi bortslösade på stiftandet af de icke för ögonblicket oundgängliga, satte folkets tillgifyenhet för republiken och till och med sjelfva republiken på spel? Nationalförsamlingen har fullgjort sin kallelse med skarpsinnighet och sans; men under sjelftillfredsställelsen deröfver få vi icke förbise den sorgsna bön om skonsamhet, hvarmed allmänna rörelsen belägrar: oss. (Bifall från högern.) Må vi lyssna till landets röst! En medlem af venstra sidan. Det är reaktionens röst. Lamartine. Varseblifven j ej de sysslolösa arbetarne, öfverlemnade åt nödens fasor? Betänken hvart denna vådliga rådgifvarinna kan leda. Varseblifven j ej, i ledningen af våra utrikes angelägenheter, skilnaden emellan den fasta och beslutsamma diplomati, som vi egde för några månader sedan, och dagens tvekande ängsliga diplomati? I syftningen mellan begge finns ingen skilnad; men emellan det faktiska vid begge dessa epoker är skilnaden vid och stor som Alpernas kedja. (Rörelse.) Jag säger att vår dip omati, utan förändring i syften, har på ett olyckligt sätt ändrat kosa. En kraftfull myndighet, en obestridd, skulle snart förstå att bringa sina handlingar i öfverensstämmelse med sina syften. J hafven räddat samhället den 23 Juni, derigenom att j qvarstoden på er plats. Nåväl, rädden det nu derigenom att j veten nedlägga er befattning! På sådant sätt skolen j inse hvad republikens väl och nytta fordra. Provisoriska styrelsens ledamöter förstodo på sin tid att vädja till folket; tveken icke att än en gång åkalla detsammas röst, och j skolen visa er värdiga Frankrike och er sjelfva. (Ganska bra! Ganska bra.) UTRIKES. Hamburgerpost, som i dag oss tillkandakomAr NS ee mm AO OO — AA —— — — AAA