Aftonbladet – 19 februari 1849, sida 1

TI VRE BIRTE Of MS ARE AE PR EPIR PETTIS EASERES MTM er MIF RR AFF BRYR uu Nybrogatan i KRoors viJ Storzaian å La ugårdslandet; NSER emottagas i förstnämnde K ntor. Utdelniog kl. TEEN TEAK EIA IEEE ALERT SSE SEAN ATA ERE blifvit skickad från inrikesdepartementet till prefekterna) blifvit formligt förnekad af ministeren. Angående valet emellan dessa båda meningar uppstod en lång debatt, som föranledde flera märkvärdiga förklaringar och scener i församlingen, hvarom vi i sammandrag meddela följande: Inrikesministern Leon Faucher fick ordet och yttrade, att han ville börja med att angifva verkliga meningen af en artikel, som dagen förut blifvit publicerad i Moniteuren, och som tycktes hafva väckt någon oro i församlingen, emedan man trott sig deruti finna en utmaning åt densamma. Denna artikel innehöll, att ministrarne skulle qvarblifva vid makten, så länge de hedrades med förtroende af republikens president. Anledningen till denna förklaring hade, oberoende af allt personligt afseende, endast varit att de ansett en ministerkris äfventyrlig i ett ögonblick, då det allmänna lugnet ännu vore hotadt. Hvad den förut omtalta bulletinen beträffade (se utrikes artiklarna i Aftonbladet, efter förra postens ankomst), så hade han redan förklarat, att regoringen vore alldeles främmande för densamma. Han ville nu tillägga, att ministrarne formligen underkände både syftningen och uttrycken deri. Han berättade vidare, att vid hans tillträde till ministeren hade han funnit, att korrespondensartiklar skickades till prefekterna uti kuverter, som mi-l nisteren öfverlemnat åt den enskilde entreprenören af en litograferad korrespondens, som alla dagar afgick till ett visst antal abonnenter i landsorten, och innehöll sednare nyheter, än dagens tidningar kunde lemna. Han kände icke innehållet af denna korrespondens. Om han hade trott ministeren engage-l: rad derj, skulle han närmare underrättat sig. Nu hade han gifvit befallning, att alla slags opinionsyttringar hädanefter skulle uteslutas från dessa bref. Det vore icke allenast främmande för kabinettets afsigt att förnärma den högaktning som folket är skyldigt församlingen; han skulle till och med betrakta hvarje sådan förnärmelse såsom en stor olycka. Efter denna framställning bad han att få ingå i några detaljer angående det som passerat de sista dagarne. Då regeringen hade framlagt ett lagförslag oml: klubbarna, hade den angifvit dessas tillvaro såsom en ständig våda för samhället. Till bevis härpå presenterade han några utdrag ur officiella antecknin-: gar öfver de parisiska klubbarnes sessioner, äfvensom ifrån tvenne sådana i Lyon, der ännu i dennali stund 1432 klubbar eller hemliga sällskaper skola fin-! nas. Bland de anföranden, som nu upplästes, före-lj kom af en talare i klubben i förstaden S:t Antoine: : att han icke erkände någons rättighet att deta jord-! ( ( 1 4 j egendomen, såsom man hittills gjort; emedan jorden, likasom solstrålarna, voro allas gemensamma goda, samt eganderätten följaktligen en stöld. — En talare fn annan klubb hade sagt: alla menniskor, då de födas till verlden, hafva lika rätt till egendom. Det sanna goda är kommunismen.,— I klubben Valentino hade en talare yttrat, att om man icke ville erkänna folkets rätt till arbete, nödgarl! man det att gripa till :eväret för att skaffa sig föda; samme talare hade tillagt: våra fäder, sade man, nedrefvo endast: låtom oss göra som de. Blott ge-j( nom att gifva rika och fattiga lika mycket, kan man förvärfva den sanna demokratien — En annanl! hade sagt: Vinsten af handeln och industrien till-js bör folket. Om det dväljes i elände, är det dessle eget fel; ty makten är i dess händer; och det kanls betjena sig deraf, för att bemäktiga sig alltsammans.!; — En annan hade sagt: Vi vilja icke hafva cenis konstitution, som icke erkänt rättigheten till arbete, lc och som bibehållit rättigheten att lega för sig tilll: krigstjenst, samt dödsstraffet. — En annan: Del:i som blott göra revolutionen till hälften, gräfva sinl: egen graf. Folket blef slaget, men icke besegradt i under de fyra Junidagarne. — En annan: Manl. måste göra socialism till en stat i staten. — I klubi ben Valentino, när det varit fråga om att välja representanten Lucien Murat till öfverste för förstali legionen, hade en talare utropat: Den första fråga, ! som bör framställas till honom, är den: om er ku-i! sin skulle bli frestad att låta utnämna sig till kojsare, skulle ni då samtycka att stöta en dolk i hansji bröst? DÅ flere klubbledamöter anmärkt, att detta! skulle vara ett mord, hade talaren fortfarit: Ansen! j Charlotte Corday, som stack ihjel Marat, eller denj: som nedstötte Rossi i Rom, såsom mördare? — Man l: hade således, sade ministern, kommit derhän, att ii klubbarne öppet predika egendomens delning, upp-h ror och mord. Denna belägenhet, om den fortfar! uti ett fritt land, är af den största våda för sam-l hällets bestånd. Regeringen hade också erhållit sä-ls kra underrättelser, att en fruktansvärd komplott!c I 1 ) S i I I 5 stämplades i Paris, och derifrån var utsträckt öfver ett stort antal departementer; att de hemliga sällskaperna i departementerna erhållit emissarier från Paris, der man å andra sidan hade beslutat att ofördröjligen gripa till vapen, och derjemte från alla de-li partementerna inkallat ett visst antal beslutsamma personer, som borde deltaga i den tillämnade statskuppen. Denna komplott skulle utbrista i början afls sistförflutna veckan; men en viss omständighet hade ll påskyndat ögonblicket och satt regeringen i ståndld att på ett verksamt sätt tillintetgöra alltsammans.r Denna omständighet var den rörelse, som uppenba-lf rat sig hos mobilgardet. Regeringen hade utfärdat it ett besiut om detta gardes reorganisation, och der-l!s vid uteslutit ett visst antal officerare, som icke räk-s nades till antalet af de skickligaste eller de bäst disci-in plinerade. Dessa officerare sökte att göra ett per-lHi sonligt intresse till kärens affär, och hade lyckats)h förvilla ett visst antal soldater. En bataljon mobil-Ih zarde, kasernerad i Labriche, hade bemäktigat sign denna fästning. Andra af mobilgardet hade begif-jt vit sig till ett hemligt sällskap, utdelat patroner der-!s städes och förklarat att de voro färdiga att äterupp-s resa barrikaderna. Måndagsmorgonen hade man sett t. en ändlös procession af menniskor i blus, förkläddalr ill arbetare; ty det var icke de goda, utan de sämsta arbetarne, Deltagarne i denna samling hade or-g ientligt indelat sig, och flere bland de synlige le-)h larne buro samma utmärkande tecken, som insur-T sentcheferna i Juni. Ministern förklarade, att hanie udrig sett ett så starkt tillopp; men då dessa men-p niskor kommit till Madelaine-boulevarden, hade de nött en ogenomtränglig förskansning; och då för-s! stod man, att om emeuten var fruktansvärd, så måte dess qväfvande vara strängt och verksamt. (Rö-Jfi :else.) De nyssnämnda revolutionärerna uppskötolg lå sitt företag. Allt är icke derföre slut. Sä längeln egeringen är omgifven af sällskaper, som tilltro sig)n utt uppresa en rivaliserande makt, i bredd med desssl gen, så är det dess skyldighet att försvara sig. a Nu öfvergick ministern till frågan om öfverstelh Vorrestiers arrestering. Läsaren torde erinra sig attlsi lenne Forrestier hade uppmanat några af sina kam-!n ater att försvara nationalförsamlingen, ifall en at-)k ack emot densamma skulle försökas. Annu innanlki egeringen var säker om sin framgång — (skratt och k