Aftonbladet – 17 februari 1849, sida 1

, TF innanoch utanföre, så att den stod så godt som öppel för hvar man. Men det dröjde ej länge förrän hon åter kom och bad honom stiga in. i Vid sitt inträde i stugan blef han ej litet öfverraskad att finna ljus upptändt, och en skön, vänlig brasa på spi seln. Hur har ni så fort kunnat få eld? Hon besvarade icke hans fråga. Var mig, min herre, tusenfallt välkommen i min koja b utbrast hon deremot. Länge har jag både fruktat för, och hoppats. på denna stund ... Den har nu inträffat ... Ån nu en gång, hjertligt välkommen! Men ni är visst trött Kom och hvila er, medan jag kokar kaffe. Här är n säker! Hon öppnade en dörr, som på starka hakar bar el temligen stort väggskåp, hvilket således fullkomligt vä dolde den. Derinnanför blef en alkov synlig, som blo gaf rum åt en säng, och ett litet bord ofvanom hufvudgärden. Rent täcke och snygga lakan betäckte sängen ... Den har länge stått uppbäddad åt er! sade hon. I Guds namn, qvinna!, utropade han, förskräckt, hur bar ni vetat att jag skulle komma hit? Har ni er kunskap af Gud eller satan? Atminstone ej af den sednare. Jag var närvarande då en vis man ställde ert horoskop, och jag har funnit allt hvad han sade besannadt. Den enda egenskap, jag i hög grad kan berömma mig af, är konsten att spå i kort och kaffe, ty mina spådomar slå aldrig felt. Äfven att tyda händernas linier är mig ej obekant. Ni ler; det borde ni ej, ty allt detta är bygdt på säkra grunder. Konsten är blott att riktigt förstå bild. mnas språk, och den skiljer spåqvinna och spåqvinna. Men hvila er, vi få väl vidare talas Vidn. Hon tillstängde den med skåpet belastade dörrn. Vandringen hade verkeligen uttröttat Prytz. Han lade