Aftonbladet – 17 februari 1849, sida 1

SVR Se Sf de Se S4efpIeeefe F SETS RIV FFRRAV FFLEVERER UTRIKES. Den i går väntade posten har först i dag på morgonen kommit oss tillhanda. Tidningarna från London gå till den 6:te, Paris, Wien och Frankfurt den 7:de, Berlin och Hamburg den 9:de, samt från Köpenhamn till den 12:te dennes. DANMARK. Vid riksdagens 64:de möte, den 12 Februari, tillkännagafs för riksförsamlingen, att ministeren väl antager grundlagsutkastet i dess helhet och godkänner dess frisinnade syftning, men icke anser sig bunden vid detaljer: utan att likväl vilja taga initiativet till någon förändring i detsamma. I Schlesvig-Holsteinische Landesversammlung) hade Olshausen framlagt ett utskottsförslag om en adress till tyska centralmakten, uttryckande det svårt hotade landets enhälliga och bestämda önskany. De tillfångatagna bönderna sutto ännu häktade i Slesvig, hvarest man vid förhören med dem isynnerhet sökte få bevisadt, att danskar och framförallt danska soldater skulle hafva deltagit i striden. Die Schleswig-Holsteinische Flagge, har i England mötts af det missödet, att tulltjenstemännen blifvit, i ett cirkulär från inrikesministeren, erinrade om, att fartyg ifrån Slesvig och Holstein kunna endast, till följd af de med Danmark, men icke med hertigdömena, afslutade traktater, anlöpa brittiska hamnar. Från Hamburg berättas den 4 Februari, att man den följande dagen återväntade till Altona den i Rendsburg efter vapenhvilan garnisonerande Badiska infanteribataljonen, samt att slesvigholsteinska partiet beredde sig att på egen hand utkämpa striden med Danmark. Preussiska postförvaltningen i Hamburg har blifvit anbefalld att icke till Berlin fortskaffa Die Schleswig-Holsteinische Zeitungp. : PORTUGAL. Alla ministrarne hafva resignerat, till följd af Cortes förklaring, alt de varit oskickliga i sitt embetes förvaltning. På drottningens. bön qvarstannade likväl Saldanha och da Castro. Till ny justitieminister har blifvit utnämnd Vargas, till finansminister Lopez Branco och till krigsminister baron Ourem. FRANKRIKE. Det vigtigaste härifrån utgöres af den fortsatta sysselsättningen med samma ämnen, hvarom de föregående tidningarne handlade, nemligen dels historien med den stora militärdemonstrationen den 29 Januari och försöken att få reda på rätta härftråden till densamma, dels också frågan om ffytionalförsamlingens åtskiljande. Öfver dessa ämnen föreföllo långa debatter den 5 och 6, hvilka äro i flere delär så intressanta, att läsaren skall hafva ett nöje af ett något utförligare referat deraf i påföljande numror. Vi nämne således endast i förbigående, att inrikes ministern Leon Faucher, som genom sina yttranden de föregående dagarna hade uppväckt ett stort missnöje inom församlingen, till den grad, att; såsom läsaren minnes, voteringen utföll emot ministeren, och att ett klandrande tillägg gjordes till beslutet att öfvergå till dagordningen, troligen hade blifvit uppskrämd häraf, emedan han d. ö:te talade i en fullkomligt ödmjuk ton och gjorde ytterligare försäkringar om sin oskuld, och om sin obekantskap med innehållet af det utfall mot nationalförsamlingen, som fanns i en från inrikes departementet till prefekterna expedierad s. k. bulletin. Angående arresterandet af öfverste Forestier, en bland de mest högaktade af nationalgardets befälhafvare, gjorde han likaledes flere ursäkter och åberopade; att öfversten blifvit försatt i frihet, så snart regeringen genom anställdt förhör blifvit upplyst om sin villfarelse m. m. Församlingen antog slutligen med 461 röster mot 359 en af general Oudinot föreslagen dagordning, som var rätt förödmjukande för regeringen, emedan den upptog såsom skäl till dagordningen att den för församlingen förnärmande bulletinen blifvit uttryckligen förnekad och tadlad af ministeren. Dagen derpå eller den 6 förekom andra debatten öfveår Rateaus proposition. Rateau öf