Aftonbladet – 16 februari 1849, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: Tidningen ,Fädrelandet meddelar följand Jangående uppförande af en ny opera i Köpen hamn: Efter en lång sömn, som nästan hade kommi vårt publicum till att glömma, det en dansk oper: existerar, har teatern nu ändteligen bragt Ander sens och Gläsers opera Bryllupet vid Cosmosöen på scenen. Tewten till detta musikaliska verk, hvar: Jämne är hemtadt från Manzonis berömda roman: I promessi sposin, (De trolofyade) är skri ven pi lätta och flytande yers, har många lyriska skönhet ter, och erbjuder pikanta dramatiska situationer Ihvarjemte den, mer än diktarens tidigare efter romaner bearbetade operatexter, är fri från störande episoder. Det enda, som i denna rigtning kunde vara att anmärka är Pater Christoforis uppträdande, i synnerhet hans alldeles onödiga framställning al sitt tidigare Hf, och Abondios långa, men för öfrigt af kompositionen genialiskt behandlade sjukdomshistoria. Men hvad som i cen annan rigtning verkar störande och förvirrande i denna libretto samt mycket försvagar dess musikaliska och dramatiska effekt, är den brist på sammanhang och gruppering samt beräkning i afseende på de musikaliska formerna, som uppenbarar sig i hela dess byggnad och som gör att kompositionen delar sig i en massa af smånumror, hvarigenom den lider brist på dramatisk enhet och ro. Kompositören har, på dessa brister när, hvilka ligga i det honom gifna ämnet, löst sin uppift förträffligt. Musiken är allt igenom populär, itt, liflig och dramatiskt uttrycksfull. Det går en rikedom på melodier; en känsla af välbehag igenom den, som på en gång griper örat och själen, och den saknar icke heller en imponerande kraft der situaionerna fordra en sådan. Såsom glanspunkter i komposisionen vilja vi nämna Abondios tyenne arier, serenaden, finalen i 4:sta akten, som dock hder något af längd, vaggvisan och dryckessången i 9:dra alten. Några små förkortningar och isynnerhet utelemrandet af allt för: talrika repetitioner skulle säkert gagna kompositionen. Instrumenteringen vittnär öfverallt om den kunniga och smakfulla technikerp. En icke ringa förtjenst hos kompositören är det, att han med klok beräkning vetat inrätta sitt arbete efter de krafter han till dess utförande hade att disponera; och han har derigenom yunnit en i hög grad lyckad framställning af sin opera. Samteiga sujetterna förtjena genom deras utförande det ifliga bifall somegnas dem af publiken, och skulle vi utse någon enskild såsom den förtjenstfullaste, så orde det måhända vara hr Sehram såsom Abondio, astän vi gerna tillstå; att-det är möjligt, det yär örkärlek för det vackra partiet ingifver oss förkärek äfven för dess utförare. Den sceniska uppsättingen i denna opera är genomförd med smak och Blastisk kunskap, samt erbjuder en skärande kontrast ill det oförstånd, hvärmed scencriet i det reciteranle skådespelet under de sista åren har blifvit arrancradt på den kong. teatern. br Ad VERLDS-IDEERNA idsperioder det gifs då det tycks som om menniskovoanden ik ett förrostande stål mistat sin spänstiga kraft. )? ider då visaren stannar på bildningens ur och dessÅs sista fatt händöende slag hörs i den litteratur, förs i den tröstlösa lära, som dagens skalder och vise orgset förkunna: att ren öfver sin kulmination fenniskan hunnit och att all forskning och sträfvan är fåfäng, Y som en fullmogen ört slägtet skall vissna och dö. cksä, liksom att styrka den sorgliga satsen, förj. . lamas ij måningom samhällets Jif, allt får ett åldrande skick. llmänna andan förgår och egoismen, elt barn af vifvel och -kortsynthet, trampar dess brustna ruin. nart en leda vid allt, En förtvifian, om allt och en ständig tröfvan att döfva sitt gyat, vagga sin. själ un sömn (Insändt.)