Aftonbladet – 16 februari 1849, sida 2

Det är klart att detta forslingssätt icke kommer att bereda samhället något gagn eller kronan någon besparing, dels emedan fångarnes underhåll och bevakning under färdandet till fots, samt flera transportstationshäktens inrättande skulle föranleda kostnader, som vida öfverstege den nuvarande transportkostnaden, så dryg den än är; dels derföre att den derigenom föranledda tidsutdrägt, vid utredandet af brottmål der fångars forsling på längre distanser komme ifråga, skulle föranleda ökade svårigheter och trassel uti vårt redan i hög grad invecklade och tröga rättegångsmachineri; samt slutligen att det föreslagna nya systemet komme att öka den för bättring och återgång så högst menliga schavottering, som åtföljer vårt närvarande forslingssätt, jemte den offentliga kyrkoplikten. Styrelsen öfver fängelserna har ock på ett förtjenstfullt sätt ådagalagt ifrågavarande förslags olämplighet. Dess första utlåtande af d. 3:dje sistl. April är af följande lydelse: S. 4. K. Med anledning af ett vid innevarande riksmöte väckt förslag om den förändring i fångföringssättet, att fångarne, hvilka för närvarande transporteras åkande, hädanefter i stället måtte, fängslade till hängerne, föras gående, under uppsigt af gevaldiger, hafva Rikets Ständer, under förutsättning dels att nuvarande fångforslingssättet vore förenadt med mera beqvämlighet för fångarne, än som uppkomme genom deras tågande till fots och dels att besparing i transportkostnaden kunde genom den ifrågaställde förändringen uppkomma, uti en den 46 sistlidne Februari till E. K. M. aflåten underd. skrifvelse anhållit, det E. K. M. täcktes, till beredande af tillfälle att bedöma fördelarne af en dylik förändring, då sådant pröfvades lämpligt låta företrädesvis och till en början i afseende å de till fästningsarbete dömde fångar anställa försök med deras fortskaffande till fots; hvarefter E. K. M., medelst nåd. remiss af den 29 i förenämnde månad, täckts häröfver infordra styrelsens öfver fängelserna och arbetsinrättningarne i riket und. utlåtande. I anledning häraf får styrelsen, med återställande af remisshandlingen, und. anföra, att, hvad först angår de uppgifna förmenta fördelarne af ifrågavarande förändring, styrelsens tanka är dels att, ehuru fångarne för närvarande transporteras åkande, sådant likval sker på ett sätt, som ingalunda medför någon beqvämlighet för fångarne, särdeles då i betraktande tages, att de under färden äro med fängsel belagde, hyadan det är troligt att ganska mänga skulle anse en vandring till fots, med korta dagsmarcher, mindre obehaglig än färden på vagn med nuvarande fångskjuts; dels ock att den af en så beskaffad förändring i fångföringssättet påräknade minskning i fängforslingskostnaden, för hvilket ändamål styrelsen uti en den 235 nästlidne November till E. K. M. aflåten underd. skrifvelse afgifvit ett annat förslag, är ganska tvifvelaktig och att förändringen snarare möjligen kan medföra högre kostnad, enär fånggevaldigernes antal måste betydligen ökas, för att kunna bestrida bevakningen, då fångtransporterne till fots i allmänhet ej allenast erfordrade ett större antal bevakare, utan ock: lemnade dem sysselsättning under en flerdubbelt längre tid än hittills, samt skjuts eller ersättning derför fortfarande måste lemnas fånggevaldigerne, hyilka allt hitintills varit berättigade att åka och af hvilka det icke billigtvis kunde fordras, att de med sin knappa aflöning skulle sjelfva bekosta skjutsen, enär uppförandet af nya transporthäkten blefye behöfligt för fångarnes emottagande å de ställen, som till nya nattlägersplatser utsågos, och enär nya utgifter dessutom erfordrades för fångarnes förseende med beklädnad undet transporten. För den händelse likväl, att emot hvad styrelsen sålunda har anledning att förmoda, någon besparing i utgifterne skulle kunna genom den föreslagna förändringen vinnas, synes densamma i allt fall kunna gifva anledning till sådane för bevakningen och allmänna säkerheten äfvensom för fången sjelf vådliga oordningar, att införandet deraf icke synes böra ega rum. helst å ena sidan förekommer, att bevakningspersonalen, derest den ej vore tillräckligen stark, kunde af fångarne öfvermannas samt dessa taga flykten och begå nya brott, eller åtminstone åstadkomma oro hos allmänheten, och å den andra, att om fånge vägrade fortsätta marchen, samt bevakningen, för att förmå honom dertill, nödgades använda våld, detta lätteligen. kunde missbrukas till fångens förfång, äfvensom att, när fånge uppgåfve sig vara af påkommen sjukdom urståndsatt att gå vidare, en svår, om icke omöjlig pröfning af uppgiftens san ningsenlighet och huruvida våld emot fången kunde och borde användas, skulle tillkomma den bevakande. På grund af hvad styrelsen sålunda i underd. anfört och under åberopande jemväl af sin den 43 Juli 1840 gjorde framställning om inrättande af särskilde fångtransportvagnar till beredande säväl af en ändamålsenlig förändring i sjelfva sättet för fångars transport, som ock af minskning uti statens utgifter derför, får styrelsen underd. afstyrka nåd. bifall till nu ifrågavarande förslag; men derjemte, för den händelse E. K. M. detta oaktadt skulle i nåder besluta latt försök med det föreslagna fångforslingssättet bör göras, i underd. hemställa, att dylikt försök till en början mätte inskränkas till forslingen emellan två af rikets länsresidenser, samt att styrelsen i sådant fall finge inkomma med närmare förslag i afseende derpå, helst ett så beskaffadt försök, äfven för en kortare tid, ej kan ske förr, än åtskillige nya transporthäkten till nattlägerställen blifvit anlagde, hyilka erfordra icke obetydliga kostnader, som, i händelse det nya transportsättet icke befinnes ändamålsenligt, fruktlöst blifvit använde. Styrelsen framhärdar med ete. cte. Då man nu hos oss antagit ensamhetssystemet, hvilket, så långt omständigheterna det medgifvit, blifvit tillämpadt, synes det vida ändamålsenligare att äfven införa bruket af så kallade cellvagnar, hvilka, enligt erfarenheten från Frankrike, England, Belgien och Förenta IStaterna, blifvit med största fördel använda. En beskrifning på sådana vagnar, hvilka fångIstyrelsen redan år 1840 föreslagit, förekommer uti doktor Hagdals intressanta skrift Om de Europåeiska fängelser nax hvaraf vi meddela följande utdrag: Dessa vagnar äro byggda efter ideen af en omnibus, med ingång bakifrån, och hafva 44 fot i längd och 5 5 V, i bredd. Efter hela dess sträckning är en gång, tillräckligt hög att väktaren obehindradt der kan nacsera ach nå ömse sidor 6 celler. som få lius