Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 3

Han lärer för öfrigt vara dömd till 28 dygns vatten och bröd, samt 3 års fästningsstraff. — En arbetare, mycket liten till vexten, uppträdde som kärande mot 2:ne groflemmade bergsprängare, med påstående att han af dessa en afton på ett berg i Bergsprängargränden blifvit illa slagen. Om förloppet härvid, berättade han, att de kommit på honom som glupande ulfvar med sågar och stockar och velat såga skallen af honom, emedan de tyckte att han var aldeles för lång, och då denna hotelse ej blifvit satt i verställighet, hade de i stället klått honom så att bloden runnit utåt gatan, hvilket ännu kändes i hufvudet. Vidare tillade han, angående om det antal slag han erhållit, att om jag skulle säga att di var för många, så skulle jag ljuga, men jag säjer alldeles inte för mycke om jag säjer att di va oräkneliga, 0. s. V. Ett par personer, hörda som vittnen, intygade hufvudsakligen detsamma, scm käranden anfört, och tillade, att om de ej kommit till bjelp, hade nog den lilla stackaren blifvit ihjelslagen. Svaranderne deremot, som nekade för tillmalet, yrkade att lilla herrn för osannfärdiga uppgifter och falsk anklagelse, måtte stånda ansvar efter hela missgerningsbalken., — Målet remitterades. — Kan du betala böterna ? frågades en gammal qvinna, bötfälld för fylleri. Nej, aldrig på tiden! Jag har inte mer än kjoltrasan och bränvinsflaskan, som polisherrarne tog från mig. Då får du fyra dygns vatten och bröd. Tackar! De kanske kommer att göra godt för mina onda ben! (A. P.) En polisbetjent, Sundström, hvilken var anklagad att hafva chikanerat en korporal genom en mängd fula tillmälen, dömdes i dag att derför böta 6 rdr 32 sk. bko. . — I dag på förmiddagen blef en målaremästare vid namn Stenberg öfverkörd vid hörnet af Myntgatan och Riddarhustorget af en dräng hos cen trädgårdsmästare på norr. Drängen körde öfverdådigt, med en enbetsvagn. Hr Stenberg kom alldeles under hästen och lärer skadat sin ena arm. Drängen sökte undkomma, men anhölls af tillstädesvarande polisuppsyningsmannen Baalach och cn annan. — En handlande, som genom öfverdådigt körande omkullkastat en gumma på Kornhamnstorg, hvilken dervid blott lindrigt skadades, pliktfälldes derför till 44 rdr bko, samt att ersätta ittnena. — I dag blef mångelskan Anna Ohman på Norrbro kullkörd af kryddkramh. Z. E. Lönnmark, men slapp undan med ett mindre sår i hufvudet och förlusten af sin äggkorg. I polisen dömdes IL. att böta för gatofredsbrott 43: 46. bko, att för såret ersätta 32 sk., samt att betala äggen; äfvensom Ohman lemnades öppen talan om ersättning i fall hon fick mehn af såret. Umeå. Den 2 dennes inträffade den olyckshändelsen i Degernäs by, belägen en half mil från staden, att inhysesmannen John Johnsson vid aflossande af ett gevär, hvilket han nyss i smedjan lagat, blef så illa skadad i hufvudet, att han några dagar derefter å härvarande länslasarett afled. — Boundesonen Johan Wilhelm Johanson Hedlund från Innervik blef den 3 dennes häktad, såsom angifven dels för det han burit våldsam hand å sina föräldrar, och dels för rån å nybyggaren Hans Aronsson från Kroknäs, Arvidsjaurs socken. (U.bl.) —— Preskriptionstid för borgensförbindelse för kronans uppbördsmån. Landskamereraren i Örebro län Johan Fredrik Stenqvist yrkade, å kronans vägnar, hos konungens befallningshafyande i Örebro län, den 3 Juni 4847, att, sedan i anledning af gjorda anmärkningar vid 1834, 1835 och 41836 årens redogörelser för lifregementets husar-corps mötesoch mönstringskostnader, förre regements-kommissarien vid corpsen hofsekreteraren August Wilhelm; Hummel blifvit, jemlikt Kongl. Maj:ts den 40 Juli 4843 meddelet beslut, dömd att till Kongl. Maj:t och kronan återbära 840 rdr 414 sk. 8 rst. bko, men dessa medel, enligt ett hos konungens befallningshafyande företedt bevis, cj kunnat med någon Hummels tillgång gäldas; det måtte assessoren J. G. Wilson, som i Mars månad 4843 jemte kofferdi-skepparen T. D. Cöler, en för begge och begge för en, gått för Hummel i borgen att blifva kronan ansvarig för hvad Hummel, i fråga om de medel, som honom i nämnde befattning anförtroddes, kunde komma till korta till ett belopp af 4,500 rdr bko, på grund af samma borgen ålägges att genast ersätta Kongl. Maj:t och kronan ofvanberörde 840 rdr 44 sk. 8 rst, jemte ränta; Åssessoren Wilson invändt, att, då Hummels förenämnde redogörelser till krigs-kollegium inkommit tid efter annan före den 2 Febr. 4837, men Wilson icke blifvit inom tio år efter sistnämnde dag, ens reservationsvis, sökt för ifrågavarande fordran, han nu mera borde anses fri från all skyldighet att densamma betala. Häröfver yttrade sig konungens bex fallningshafvande genom utslag den 47 September 1847 att, enär de anmärkningar, som yppats emot omförmälde redogörelser, blifvit hos Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt anhängige gjorde inom 40 år från det räkenskaperne till krigskollegium inkommo, samt kronans talan emot Wilson såsom löftesman vore anstäld inom den i kungörelsen den 49 Aug. 1802 bestämda tid af tio är från detsamma talan kunnat göras gällande efter det anmärkningarne mot Hummels räkenskaper blifvit pröfvade och upplysning vunnits om hans oförmåga att de anmärkta medlen återgälda, blefve, jemlikt 40 kap. 8 och 9 kap. 8 handelsbalken, Wilson, hvilken medgifvit att han den åberopade borgensförbindelsen ingått, ålagdt att genast ersätta Kongl. Maj:t och kronan Hummels ifrågavarande, till beloppet ostridiga uppbördsskuld, som han ej mäktat betala, eller 840 rdr 44 sk. 8 rst. bko, jemte 5 proc. årlig ränta derå från lagsökningsdagen den 3 Juni 1847 till dess betalning skedde, vid äfventyr af utmätning, den kronofogden i orten ägde att i laga ordning verkställa. Svca hofrätt bar, genom utslag den 4 Maj 1848, konungens hefallningshafvandes berörde beslut fastställt. Uti dom den 46 Januari 4849 yttrar högsta domstolen : Som, enligt beskaffenheten af ofvanberörda borgensförbindelse, Wilsons derpå grundade ansvarighet för visst belopp af förre regements-kommissarien Hummels uppbörd ej inträdt förr, än sig visat om och i hvad mån Hummel komme att brista i honom åliggande redovisningsskyldighet, hvilket, hvad nu ifrågavarande medel angår, inträffat först efter det, genom Kongl. Maj:ts särskilda beslut angående gjorda anmärkningar vid Hummels redogörelser, det honom till återbäring ådömda belopp är vordet faststäldt och upplysning sedermera vunnits, att, till gäldande deraf. tillgång i Hummels gäldbundna bo saknadesk samt obestridt är att talan i detta mål blifvit väckt inom den, för bevakning af kronans på förbindelser hos enskilda grundade fordringar, hvartill förevararande fordringsanspråk måste hänföras, i Kongl. kungörelsen den 49 Aug. 48092 stadgade tid af 410 år från den dag, vederbörande ägt att, efter vunnen kännedom om redogörarens oförmåga , emot Wilson göra krafvet gällande; alltså och då dennes fullföljda invändning, att han ej skall blifvit för sin borgen sökt inom den i kongl. brefven den 47 Dec. 1840, och den 8 Sept. 1845 stadgade tid af 10 är från