Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 3

farkoster måste alla ut och in genom den södra!g anlagga denna bro ItorDi vestra sidan al riddarnuset)öfver Strömsborg till Tegelbacken, blifvit af hr öfv.löjtn. Ericsson till drätselkommissionen ingifvet och af denna gilladt, till magistratens och herrar femtiol äldstes utlåtande remitteradt, hvarest frågan efter en dags diskussion nu befinnes hvilande. Om ett förslag som är bättre än ett förut gilladt, äfven af Konungen sanktioneradt, efteråt påhittas; så är det väl intet ondt i att antaga ett sådant, heldre än att fullfölja ett förut fattadt sämre; ehuru Hans Maj:t borde kunna pretendera, att saken innan den förelades honom, hade blifvit så nega utredd, att ingen ändring efteråt hade bordt kunna komma i fråga. Har åter stadens kassa ej råd till denna bros bekostande, så hade frågan derom ej behöft bringas å bane. — Lemnande emedlertid den financiella delen af frågan å sido äfvensom tvisten om den kortaste eller fördelaktigaste kommunikationslinien, måste man dock erkänna att staden ganska väl kunde behöfva tvenne broar öfver Norrström, äfvensom att en bro, hvilande till största.delen på berggrund, måste i solidite ha företräde framför en som endast skall hvila på pålar. Bron må således gerna gå öfver Strömsborg, blott sådant kan ske utan inkräktning af Riddarholms kanalen. Men då hr öfy.löjtn:s förslag innehåller: att Riddarholmskanalen ända från Riddarholmsbron till norra mynningen skall dels fyllas dels öfvervälfvas med en så kallad kulvert och brons farbana tagas ofvanpå denna, ö hyser insändaren mot denna del af förslaget så stora betänkligheter, att han anser sig böra till bedömande framställa desamma. I alla länder anser man för en af de största förmåner den, att af naturen vara gynnad med goda hamnar, och gör all ting för att skydda och bevara dessa; detta synes äfven vara så mycket angelägnare för Stockholm, hvars öfverallt omgifvande djupa vatten måste försvåra, om icke omöjliggöra, anläggandet af artificiella sådana; då nu staden åt Mälaresidan, af naturen, eger den för skutor och småbåtar så väl belägne, skyddande hamnen Riddarholmskanalen, månne det då är riktigt att för den nya broanläggningens skull, frivilligt afhända sig mer än en tredjedel af denna naturförmån och för kommande tider förstöra densamma? Månne ej vidare den återstående delen af kanalen, skall komma att lida af denna igenfyllning och förtrångning? Det är väl sannt att ett lopp för vattnet kommer att lemnas men af mindre dimension än öppningen under hvalfvet af Riddarholmsbron, och då denna öppning blott är cirka 7. :del af kanalens bredd, så skulle denna rännil blifva ännu smalare och fråga är då, om ej på denna långa sträcka vattnets fria lopp blir så hindradt, att det vid norra ändan af den ännu öppna kanalen eller södra sidan af Riddarholmsbron kommer att afsätta sitt grummel och småningom bilda uppdämningar och stillastående 1 vatten mot kanterna med allt sitt obehag? Månne cj äfven uppgrundningar kunna ske i sjelfva den långa tunneln? och huru få bort sådana? ingen mudderpråm kan lägga dit; insändaren hyser för dessa olägenheters uppkomst stora farhågor. Det fria obehindrade loppet för båtar genom kanalen från Munkbron till Tegelbacken eller Röda bodarne och vice versa, blir emedlertid förstördt — ty om än, såsom under Norrbro, jernkedjor anbringas i hvalfvet för att hala sig!! fram efter, så kunna dock i denna långa passage 2:ne större båtar icke mölas och komma förbi hvarandra — och hvem vill väl ge sig in i denna öfver 200 alnar långa, mörka, underjordiska håla, med sitt smutsiga, fuktdrypande hyvalf, dit man väl kan! komma in, men kanske aldrig ut, der man ej kan ta sin tillflykt till land eller strand, ej heller väntajC någon menniskas hjelp? Följden synes för insändaren blifva den, att både ankommande och afgåendef Ke t S Å f 1 ( ( ( i f 1 j S I -hh AA m— ra mA KK -— — pf puDA pp RA öppningen af kanalen, der trängsel och förvirring f lätt komma att uppstå och den stora förmånen af s tvenne lopp är förintad. Men om också härom meningarne kunna vara olika, en sak är dock obestridlig, och den är, att kanalen, såsom hamn betraktad, genom fylloch! . och täckningsåtgärden blifyer förminskad till näraj nog hälften. Man säger kanske att den är stor nog; ändå, emedan inga båtar ligga upp åt bron till eller? på norra sidan om densamma — medgifves — men ! har man gifvit akt på den mängd som ligga hopträngda j! och oftast i flera lag utanpå hvarandra i trakten! midtför armåens pensionskassas hus eller fordna riks-t drotsets hus och ofta få ligga 4 å 2 dagar innan de! kunna komma till bron som det kallas? Orsakernal! hvarföre dessa ej sprida sig öfver den rymliga lokaIl len äro för den som vill efterforska förhållandena lätt insedda, hvarföre insändaren ej vill trötta med att 1 utpeka dem. Nog af han anser hamnen för en ordc nad trafique, till hela sitt utrymme äfven för när-)! varande behöfyas, och huru mycket mera så, för enf framtid, då man bör förmoda att stadens folkmängd? och trafique komma att tillvexa. f Det är väl sannt att Stockholms invånare lidal! föga deraf om hamnen är stor eller liten. beqväm 1 eller dålig ), men den stackars allmogen gör det,l: och det är dock denna som tiliförer stadsboernal sina dagliga förnödenheter, och hvilkens trefnad ochjbelåtenhet, såsom i denna fråga ej hafvande någon)! målsman, man väl äfven bör något behjerta! — Harl! man väl sett deras ömkliga belägenhet vid södra! hamnen under en ostlig blåst? De starka jernbå-l! tarne tätt bredvid hafva sin vågbrytare, men dessal! S f ; ( 4 s Å 4 1 I r I f Å I Lu T f t I N ! NS bräckliga ökvr få hoppa upp och ned och sönder-S bråkas mot den öfversköljda bron utan något skydd. De skulle då gerna önska sig att ha en Riddarholms kanal på saltsjösidan — och likvisst blåser den ostliga vinden endast några och 70 dagar på året och sällan hårdt, då deremot den vestliga upptager cirka 170 dagar af året och herrskar mest mot hösten,: då vindarne äro våldsammast; den tiden är också landtmannatillförseln till Stockholm störst — huru välkommen är icke :då, undan Riddarholmsfjärdens vreda vågor, den lugna, rymliga och beqväma hamnen Riddarholmskanalen, Måtte denna naturens välgerning få förblifva skyddad och oantastad till sina båda lopp samt öppen för dagsljuset, är hvad insändaren innerligen önskar, anseende motsatsen, om ej för en riks-, dock för en stadsolycka. ) Indirekte lida de dock äfven deraf, ty ju större vantrefnad de hamnförande röna, dess mindre tillförsel och följaktligen dess högre priser. — — (Införes på begäran.) Lyckadt räddningsförsök med egen lifsfara. Snickaren vid Riddersviks egendom i Järfälla församling, Erik Lilja, en särdeles rask och duglig karl, s skulle lördagen den 40 dennes, omkring kl. 6 på jd aftonen begifya sig från det närbelägna, samma egare tillhörige Löfsta, der han om dagen arbetat, tillbaka g till Riddersvik, der han är boende; men han varlf nog öfverdådig att, för genhetens skull, taga vägenjk öfver den mellanliggande Löfsta fjärden, ehuru denlo del deraf, som Lilja hade att nassera. alltid är, ochlå