Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 2

NITTONDE KAPITLET. Jag anhåller i ödmjukhet, det herr grefven och generalguvernören, äfvensom herr grefven och landshöfdingen täcktes räkna på mig i allt hvad på mig ankommer! Med dessa ord skildes baron Duwald från grefvarne Mörner och Ekeblad. Grefve Mörner hade erhållit ordres att begifva sig till sin division, men hade, innan han lemnade orten, sett sig om efter någon, som, enligt hans sinne, kunde vilja åtaga sig att sköta affåren med Prytz. Någon sådan hade han ända hittills icke varit i stånd att upptäcka. Hans gynnsamma öde lät honom dock slutligen stöta på baron Duwald, ty i honom fann han sin man. Nästföljande söndag begaf sig Margreta, såsom vanligt, till kyrkan. Bland andra främmande, som den dagen infunnit sig der, var äfven baron Duwald, som sökt sig en plats, från hvilken han kunde hålla ögonen fästade på henne. Predikan var tilländalupen och presten började läsa kungörelserna. Af en bland de första bland dem träffades den arma Margreta, som af ett åskslag. Hennes bror efterlystes, med sträng anmaning till hvar och en att uppgifva hans vistelseort, samt att fasttaga honom, och til!kännagafs att om han satte sig till motvärn, och derunder sårades eler dödades, skulle: han ligga ogild. För hins upptäckande eller allennande i kronobetjeningens h under utlofvade; en summa af 209 daler s. m., och ho: tades den, som, denna efterlysning oaktalt, vågade hyst eller dölja honom, med att anses såsom delaktig i han: brott, och skyldig till hans straff. Vid första orden i denna efterlysning hade Margret: af blygsel och ångest nediutat sig i bänken, och vid slu tet deraf fallit i vanmakt. Några medlidsamma grannqvin nor införde henne i sakristian, dit äfven baron Duwald som sade sig ega några medicinska kunskaper, infunni sig. Han undersökte hennes puls, uppdrog en liten ea de iuce-flaska, som han sjelf höll under hennes näsa, oci försäkrade att hon innan kort skulle återkomma till sans ning. Den gången dömde han rätt. Margreta uppslo ögonen, i början bestört öfver att befinna sig i saktistian men snart återvände hennes minne, och hon, brast i häftig gråt, under utrop: nm