Aftonbladet – 14 februari 1849, sida 3

Gövaldiger Thomasson upplyste tvärtom, att nöarien Rinman fått reqvirera ut densamme från poiskammarens magasin och att den funnes på stadshuset. (Notarien Rinman är anställd i kämnersrättens 1:a afdelning, har intet med polisen att skaffa och har likväl visat mycket intresse för denna sak, samt af polismästarne tillåtits åtskilliga inblandningar.) Aktor förklarade sin förvåning häröfver samt skickade genast gevaldiger Thomasson efter boken. Denne lät, på föranstalande af hr de Berg, vaktmästaren försegla denpsamma innan han mottog den, på det att han måtte undvika hvarje misstanke, ifall: någon förändring skulle blifvit deruti åstadkommen, och öfverlemnade den med obruten försegling till Rätten. — Ordföranden frågade derjemte Arosin hvad han åsyftat med uttrycket åt städerskan: att han vore så glömsk att han glömde sig sjelf, och om han lermed menat att han glömt sina handskar. Härpå svarade Arosin, att han dermed åsyftat sin glömska att fråga den främmande qvinnan, som mottagit barnet, om hennes namn och bostad. — Det var en lång glömska, som räckte från lördagen till tisdagen, inföll ordf., ,xmen Arosin har ju förut yttrat sig icke vilja veta det, för att alldeles vara ifrån omsorgen för barnet ? Jag menade, att man kan efteråt mången gång komma att ångra hvad man förut gjort — svarade Arosin — och att man då är ledsen öfver att hafva glömt föreställa sig följderna. Angående barnets utseende stod Arosins uppgift i tydlig strid med såväl modrens, som sköterskan Bergs. Den sednare förklarade bestämdt och ville taga på sin ed, att det barn, som funnits i Storkyrkobrinken, icke vore Johanssons. Det sednare hade haft tjockare mörkt hår, större ögon samt ett rödt födslomärke på högra sidan af pannan, ett finger bredt och omkring två tum långt.Angående detta födslomärke förekom åter det märkliga, att en af doktor Berg utgifven läkareattest derom, att ett sådant märke icke kan försvinna på åtta dagar, hvilken varit företedd i poliskammaren, icke blifvit med handlingarne till rätten öfverlemnad. Detta, äfvensom att boken och läderrullen äfven saknades, gaf ordföranden anledning att flere gånger yttra, det sådan försumlighet är mycket vanlig från polisens sida. — Arosins yttrande om barnets utseende visade tydligt, att han nu. ville hafva det i Storkyrkobrinken funna barnet ansedt för det rätta. Städerskan Boström tog på sin ed, all ingen under tiden mellan Johanssons båda första besök gått uppför trappan till Arosins rum. Trappan är af trä; och hon hade hela tiden vistats i köket, samt af den anledning att hon hört barnskrik straxt efter Johanssons första ankomst, fästat sin uppmärksamhet vid hvad som passerat, För öfrigt vittnade hon, att då Arosin ankommit? från landet, den 30 Dec., var det redan så mörkt att hon genast tände ljus. Det måste således varit omöjligt för Arosin, som uppehöll sig en stund hemma för att kläda sig, att hinna till Kornhamn innan skymningen. Gevaldiger Thomasson hade den intressånta upplysningen att meddela, att då han, när först fråga om saken uppstod, blifvit beordrad att utresa till Arosin, för att efterforska huru saken förbölle sig, hade han icke erhållit något uppdrag att ombesörja hans inkallande, men väl ett bref från notarien Rinman, till Arosin. Detta bref skulle likväl polismästaren hafva genomläst och förseglat. Gevaldigern afhjelpte emellertid sina förmäns försummelse, rörande Årosins inkallande, derigenom att hom på: eget bevåg uppmanade honom att följande dager inställa sig i staden, på det han måtte undvika att blifva kallad genom landshöfdinge-embetets försorg. De vittnen, som haft bestyr med portens stängande uti gården, der Arosin bodde, togo på sin ed att densamma icke varit öppnad sedan skymningen, och att således icke barnet blifvit derigenom utfördt. För öfrigt hade inga obehöriga personer, mer än. Johansson och Berg, den aftonen synts till på gårdens, Handelsbetjenterna i butikerna hade väl observerat Johansson och Berg, men uppgåfvo, det icke någon person, så klädd som Arosin beskrifvit den: qvinna, hvilken skulle hafva mottagit barnet, den ifrågavarande aftonen passerat genom bodarna in på gården. Arosin begärde att på borgen blifva fri. Detta. bestreds af häradshöfding de Berg, som tvärtom Yyrkade hans insättande i cell. Domstolen lät dock, afföra honom till den arrest under Rådhuset, hvars uti han förut suttit. Det hela af undersökningen hade mycket anmärke ningsvärdt att förete. Då det är kändt, att poliskammaren med en viss efterlåtenhet behandla de saken, så väntade man, att kämnersrättens undersökning skulle föras med det allvar, som de misstänkta brottens ohyggliga beskaffenhet fordrade. Visserligen gick ordföranden tillväga med stor mnoggrannhet i de flesta fall, och många vigtiga omständigheter yppade sig, hvilka styrkte misstankarne mot den anklagade, äfvensom tydliggjorde, att poilisranIsakningen icke uträttat mycket till sakens redande; men hvad som nästan icke fästes uppmärksamhet vid, var det af både ordföranden och aktor omtalade ryktet angående föregående brott af samma beskafs fenhet. Om: någonsin domarens jus inquisitionis: bordt tagas i anspråk, så hade det varit vid denna sak. Protokollsföringen tillgår i målet så, att notarien Kruse, så fort han hinner, antecknar personernas. yttranden. Med all aktning för hans förmåga torde man dock få antaga, att, så vida han icke begagnar. stenografiska tecken, mycket af hvad som talas och Isvaras icke hinner uppfattas. Det är likväl i ett mål som detta af största vigt, att på hvarje minsta omständighet fästes uppmärksamhet. I mycket obetydligare mål brukar ordföranden upprepa hvarje I yttrande och protokollisten anteckna derefter. Härigenom vinner den sednare tid och protoköllet måste lättare vid justeringen kunna kontrolleras. Såsom nu Isker måste man förmoda, att mycket kommer att fattas uti detsamma. ! Märkligast af allt tyekes polisens beteende hafva I varit, och det är versugen af bebofvet, att pressen anställer ransakning derom, 1n:2n detta sker torde Du fokpderdomstolens åtgärder böra yo? slutade. et förhållandet, att en af polisens egna c lar stadsfiskalen de Berg, måste vid domstolen mcdellia riktigheten äf anmärkningar om vårdslöshet i cxpeditionen vid det verk, der han är. anställd, är likvär af sådan beskaffenhet, att man icke kan förundra sig öfver den generade ställning, hvaruti aktor synbarligen befann sig. Allmänheten väntar Jikväl af hr de Berg, att han, utan konsiderationer för sina förmän eller kamrater, söker skaffa allt det ljus i detta mål han förmår. Hafva de föregående efter-forskningarne ieke skett med vederbörlig omsorg, så bör han i sin egenskap af stadsfiskal kunna åstadkomma sådana af större noggrannhet. —t— — — Dom afkunnades i dag i Kämnersrättens 2: afdelning i målet rörande den i etthus vid Grå munkegränd anlagda mordbrand och åtskillige stölder af böcker, smidesvaror, konjak etc. Ynglingen Ericsson dömdes att halshuggas och ynglingen Rinkberg till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd för delaktighet i stölderna, men kunde icke mna: ct