Aftonbladet – 13 februari 1849, sida 3

Enlhgt privat-underrattelser Ull Stavanger al len 30 Jan., skall ett kolerafartyg hafva ancommit till Kobbervig. Det säges dock att! artyget, utan kommunikation med land, genast afgått till Bergen. LITTERATUR. Martin Luthers Lefverne, af ÅA. J. Cnattingius; Linköping 1846—48, hos Petre å:sem; 644 sidd. stor 8:0. Man hear flera gånger anmärkt och kommer troligen ännu att ofta upprepa det, att svenska kleresiets medlemmar genom wtgifna arbeten litet nog vitsorda sin andliga tillvarelse. Orsaken må wara hvilken som helst, så itorde den dock i allmänhet ej böra föras på räkningen af bristande förmåga. Snarare tycker man sig finna anledning -avt söka grunden ll svenska presterskapets ringa verksamhet för litteraturen i en temligen långt sträckt lilsmöjdhet för ämnen, som stå a sammanhang med upplysningon. Mycket bidrager väl härtill det icke-evangeliska och -ärnu mer oprotestantiska begreppet om ett slags statskyrka, som gör det för den osjelfstärdige prestmannen högst motbjudande att skrifva något i det! sheologiska facket, då det förekommer honom brottsligt attderi forska elier-skrifva nytt, likasom det mången sgång synesJronom likgitligt att rbeta i det gamla, som ärkändt, afgjordt och silvet förut, esh hvarom ingenting vidare be-l höfver skrifvas, enär man :eadast har att omtrycka och .på sin höjd litet renovera de äldre theologernas -arbeten. Presterskapets nit för den utanför :hela dogmatiken liggande litteraturen kunde sväl vara större; men sjelfva den låga andliga diet, att man så må kalla det, sjelfva den låga horizont inom tankeverkden åtminstone, s-hvarpå kleresiet i allmänhet af mycket begripliga skäl.befinner sig, kan scke undvika att:utöfva sin inflytelse åt flere andra litterära håll, äfven utom stheologien. Det betraktas derföre alltid som sett exceptionellt fenomen, som en sak af reell märkvärdighet, när ett större arbete :författas och utgifves af en prestman, såvida verket ej består i predikningar,.dem auktorn :i salla fall skolat uppsätta i och-för sin tjenst,.och sedermera funnit lägenhet att låta trycka. Onekligenr hör således den bok vi i dag -anmäla till .:de på en gång ovanliga och glädjande undantagen. Förfättaren, hr A. J..Gnattingius, hvilken numera.fungerar såsom kyrkoherde i ett:Småländskt pastorat under Linköpings stift, gjorde sig reden för något öfver trettio år : tillbaka fördelaktigt känd såsom litteratör genom bidrag till.den då för tiden mtkommande .öfversättningen sfrån isländskan af Eddorna oeb Sturleson, äfvensom genom ssin verksamhet som medlem .af Manhemsförbundet. Då. har längre fram si tiden undergick förflyttning still landsbygden, hörde man, utom utgifvande af åtskilliga läroböcker, ingenting ifrån honom förrän på.de sednare åren, då ett -slags lefvernesbeskrifning.-eller minnesteckning från .bans hand utkom öfver framlidnel konungen. :Detta tyckes hufvudsakligen haflvaj varit ett sik. accidensarbete. Nu har hanr! under loppet af de sist förflutnaåren fram trädt .med :en biografi öfver Luther; -hvarpå han tydligen arbetat con amore, och som hedrar skonom sjelf lika mycket .som det gagnar läsaren. Denna lefvernesbeskrifning öfver Luther, så iten den än är vid sidan afmtförliga tyskal arbeten i samma väg, fyller dock i svenskal. litteratuzen .en lucka, och kan kallas stor jem-! förelsevis till .de små kompendier eller bro-l: chyrer här äro tillgängliga på wårt språk öfver den märkvwärdige reformatorn. Urval afj Luthers skrifter föranstaltade redan Sondenl: emellan åren 1828—31; men dessa voro att xetrakta som en theologisk läsning, och kunde plott som bidrag till en mnärmåre skännedom ora Luthers personligbet ingå i biografiken öfver : hozom. Hr C. bar också tegagnat såväl dem, som Walchs Luthers sämmtliche Schriften, samt Jenaiska upplagan af Luthers latinska l krifter. Hr C. förklarar sjelf sin alsigt ej nafva varit att skrifva för theologer, som ullständigt känna de här behandlade ämnen: ehuru han naturligtvis högligen önskar bifall ff dem); utan har han bufvudsakligen afsett! vildade läsare i allmänhet, som värdera en Ilvarlig lektyr. Ett sådant slags lektyr kan Martin Luthersi! efverne, med allt skäl kallas. Man ser bil-if ten af en i början ringa, men alltid, äfvenil från början, oförskräckt kämpe för högre sanling och bättre ljus djerft framträda mot sin1 ids högsta andliga myndigheter och hembärals n slutlig stor seger på samma fält, der andra lf lifvit brända, och skulle blifva det än, omlI cke prestväldet i Europa på det hela vorels törtadt. Vi lefva utan lvifvel ännu midt ile kötet af en Medeltid, omgifna af en myckenII et qvarstående lemningar eller derivater aff edniska institutioner, läror och lagstadganden,g om, nedhålla mer än tre fjerdedelar af släglet s andlig ofrihet och verldslig träldom. Menjo m således mörkrets makt är ganska stor ch hela skaror ännu gå omkring af samma P lags folk, som Apuleius så naivt och träffande ls: kiidrar i sin ryktbara roman Den gyldnela .snan, der han omtalar Isis prester; och om ld vånga andra menniskoklasser af ungefär samma Ifl aliber, ehuru i annan väg, än i dag göra allt ri tt till att förslafva och nedböja lifvet och!p nden; så har dock reformationen öppnat ba-C an till en ljusare och ädlare framtid på ett!h 1 kraftfullt sätt, alt vägen ej mera kan full-lal Atnlignan onäfrac AM Al fastan dann å oo Ir