Aftonbladet – 13 februari 1849, sida 2

torde knappast linnas, an de al chinesiskt grasc tyg (871, 872); framför allt tyckas de lika-ly som beställda till simmkläder, och skulle san-l, nolikt kunna såsom sådana vinna efterfrågany äfven här i norden. Till toaletten höra, för det ena könet, del, besynnerliga rakdonen N:o 206, 355, och föri( det andra — naturligtvis i China — sminksakerna N:o 172, 174. De ovanliga tvålsur-li rogaterna N:o 525... 527, de stora lackeradelq tvätllbunkarne N:o 207, 208, samt det säll-) samma men särdeles ändamålsenliga strykjer-; net N:o 412, kunna äfven räknas dit. l För ett sådant strykjern fordras likväl pas( sande bränsle; men äfven derpå har exposi-ly tionen förråd (1105), och med detsamma återl!p ett vedermäle af chinesisk näringsflit. Chine-l) sen lemnar icke sitt öfverflödiga kolstybbe der-13 hän, eller sållar ut det onyttjadt på landsvä-le garne; han tillvaratager det sorgfälligt, sam-lg manältar det med gummi eller något segtl) afkok på passande vextämnen, och pressar det i små tegelformar, hvarefter det bringas i handeln likt annan kol. Det nyttjas allmänt i China, är ovanligt snyggt och hettar starkt. Hvilken massa af dylikt kol skulle ej kunna tillverkas i Sverige, i synnerhet om råämnet förökades med den mängd af qvistar och barr, som till gagn för bete och gräsvext skulle kunna samlas i våra skogar, och der lafven till limmet hänger tillhands på träden. Tillgången på detta slags bränsle förutsättes i China för bruket af de många sinnrika kokoch värmningsanstalter, hvarpå expositionen äfven har prof; dels förträffligt arbetade il koppar (415—421) och tenn (552), dels af finl1 lera (11453—1149) och till och med af bambu ll (210). ä 6 1 S -— — 3 OM Vi nämnde chinesernes lerkärl; dermed menades icke postlin, på hvilket en mängd prof äfven finnas här, och af de endast i Chinali begagnade och med vårt tycke icke öfverensstämmande slagen (1285—1300). De lerkärl som här äro i fråga (1143—1279), synas till-a verkade af vanlig rödbränd lera, men så fintl larbetad, så nätt formad, ofta i antikt ren stil,a att de i alla hänseenden kunna påpekas som la mönster för krukmakeriet; likasom kopparkärlen (189—196, 415—421) äro det för koppar-l! slageriet. 1 Äfven gelbgjutarekonsten tycks kunna medli förmån taga kännedom af chinesernas tillverk-! ningar. Expositionen har en mängd redskapl! — pannor, skopor, spadar, slefvar, lampor,li hänglåsar (393—411, 1135, 1136) — som man ll efter utseendet skulle tro förfärdigade af mes-lc singsbleck, så tunna, täta och fina visa de sig;! men som blott äro gjutna. Man behöfverlt efterspana spåret af formen eller ingötet, förl latt öfvertygas härom. I Hänglåsarne (1135, 1136) förtjena särskildlt uppmärksamhet för sin konstruktion. Tillver-! kade af jern i stället för af messing, och så-li lunda med nödig styrka mot hastigt våld, tycks! det att de skulle blifva verkliga säkerhetslås,! såsom fullkomligt dyrkfria. För låssmedens studium har expositionen för! öfrigt föga att uppvisa; men deremot en hel hopl: Jannat smide såsom spik, kramlor, tänger, eggljern, kedjor, spadar, hackor, m.m. (424—428).1 I synnerhet märkvärdig är Chinesernas konst att gjuta jern. Man ser här (473—499) icke blott plogar och lampor, utan äfven stora panInor och andra kokkärl af gjutjern, men sål Itunna att de fjädra sig och tyckas utkupade Jaf jernplåt. — Hr ZLiljevaleh har äfven hemIfört prof (1137—1138) på de formar och blästerrör, som begagnas vid dylika sakers gjutning, och på det änmne, hvaraf de förfärdigas. Deremot sökte han förjäfves att vinna upplysning om en annar jerngjutarekonst, som be-l -Idrifves för band, på gatorna i Chinas städer. lIHan berättar derom följande i sin resa: ; Chineserne besitta konsten att sammanfoga sönderbrutna effekter af gjutjern. I städer och byar möter man ständigt personer, hvilka, bärande en liten apparat, högt utropa sin skicklighet att laga gamla jernpannor, hvilken de äfven på ett för Europeen förvånande sätt bevisa, genom cen nätt sammanfogning, på ett par minuter, af det brustna kärlet, som derefter blir så godt som ett nytt; och jag Thar ofta sett denna lagning betalas blott med tvål styfver. Artisten smälter i en sked, medelst lampa och blåsrör, åtskilliga pulver, hvaraf massan med en thsked inhälles i sprickan, medan mannen med fingrarne intrycker den från båda sidor, en liten bit i sender, och dervid begagnar papper för att icke I bränna sig. En föga märkbar upphöjning betecknar stället der sprickan varit, men kärlet anses der vara starkare än förut. oo Många gånger har jag uppgjort köp om en sådan apparat, under vilkor att få lära konsten, men aldrig har det lyckats mig bringa säljaren till ärligt uppfyllande af detta vilkor. Jag har emellertid fått löfte af på stället bosatte personer, att framdeles få mig tillsänd en fullständig beskrifning på de ämnen ;Jsom användas. Bland metallernas egenskaper har jernets magnetism varit bekant i China nästan sedan urminnestid, och hr Liljevaleh uppger i sina reseanteckningar (sidan 320) att man finner kompassen omnämnd i ett chinesiskt lexikon, författadt år 121 efter vår tidräkning. Vid det chinesiska ordet för magnet står nämligen följande definition: en sten, genom hvilken en viss direktion kan gifvas åt nålem, Närvarande exposition har två chinesiska kompasser (615,616), och ett magnetiskt lekverk (655) en liten groda af glas, med magnet,. — Det berättas i andra skrifter, dem hr L. åberopar, att chineserna tidigt begagnat kompassen, både på Jandresor och till sjös. Mera prakliskt vigtiga för echinesernas hvardagslif än detta instrument, äro de fyra ädla verktygen, alla chinesiska embetsmäns och lärdes vade mecum, nemligen tusch, tuschsten, skrifpensel och papper; de värderas och våra . )-Idasp — berättar hr Liljevaleh — paff en chitl nesisk skrifvare, lika mycket som virtuosens i-ceremonesare hos Oss. RA . ph) Tusch tillverkas af lamprök sålunda, att en mängå vekar inläggas i ett flatt fat fylldt med olia, hyarn öfver är anbragt en kupol eller tratt, som upphemUl oaraRn BHBoenna kimrök stötes i en mortel till