Aftonbladet – 10 februari 1849, sida 1

mig RE RR —— Jensstämmande med den första. Tro likväl icke att någon revolution blir den omedelbara följden af denna manöver! Folket fogar sig nog efter ömständigheterna, tills vidare. Den andra revolutionen kommer icke dess jatt följa, efter ett eller annat års f lika visst, som den första redan int mokratien har nu mera så djupt r i Tyskland, att den icke kan uw! genom hvilka medel som helst. Tilliredsställes den icke på förnuftigt vis, så kan den monarkiska principen icke upprätthållas. Vilj: icke uppriktigt ingå på att, åtmins ling, vara blott och bart ärftliga pr d. v. s. att likt Englands regenter ställa sig fullkomligt utom partiernas tornerplats, betrakta striden derstädes utan att deltaga deri, efter hvarje seger välja sina min r ibland segervinnarne, och låta dem enpsamne ansvara för ledningen af styrelseåtgärderna är monarkiens dom fälld, utan vad. Det stora misstag, som vår konung begått, och hvartill kamarillan: och hofvet hänfört honom, ligger just i valet af den alldeies motsatta vägen. Preussen, så väl som i alla andra Tysklands stater, kunna furstarne omöjligen begripa tidens kraf att afstå från medstyrandet, från utfärdandet af befallningar och utnimnandet af ministrar efter hofvens önskan oeh den individuella nycken; och från att med allt detta ändå söka bibehålla skenet af en lagbunden; en sannt konstitutionell styrelse. icke att komma ifrån dessa sjelf: denna olycksaliga förvirring i samh detta all aktning utplånande skuggs) beredes skyndsamt monarkismens fullk sammanstörtning i hela vårt tyska fidernesland. Vi komma då att gå samma väg som Frankrike gått. Visserligen är det svårt för en som Fredrik Wilhelm IV att st g på en så grundlaglig ståndpunkt som den ofvannämnda. Ett mäktigt junkerdöme, en mäktig soldatoch embetsmannakast står vid hans sida, uppmanande honom till allting annat: och historien visar att monarkerna, med alliför sällsynta undantag, alltid varit blinda, när det ankom på inseendet af omständigheternas kraf, och att lösslita sig från de gynnade kasternas råd, innan de. ledt dem utan räddning på bråddjupets brant. Det första uppslaget till hvad som förberedes, stå vi under tiden ganska vära; ty den 26 Februari är utsatt till: kamrarnes öppnande. För deras herbergerande har man sörjt och sörjer ännu i mångdubbelt mått. Icke nog med alt man här i Berlin bygger dag och matt på de begge församlingssalarne, hvilka ändå med: knapp nöd kunna hinnas färdiga till den bestämda tiden; äfven i Brandenburg har inredningen af domkyrkan till rikssal fortgåit utan afbrott, och den är nu fullkomligt i ordning och fulländad till en dylik bestämmelse. Sedan några dagar sprider sig ryktet alt utfallet af valmansvaien till andra kammaren föranledt afsigten till denna kammares förläggande dit, i händelse besagde kammares alltför demokratiska. anda skulle finnas betänklig i Berlin. Med visshet kan man förutse att regeringen skall i denna kammare återfinna nationalförsamlingens ledamöter af venstern och venslra ceniern, — sampie män, mot hvilka den vill begynna en. högmålsprocess f-r skattevägringsbeslutet; att man der skall återse Waldeck, Temme, Jacobi, Philipps, grefve Reichenbach, Rodbertus, Giercke,: von Kirechmann, 0. s. v., ditvalda medtalrika röster. Denna demokratiska oppositionsanda måste utan: tvifvel förskräck2 vederbörande. Några hufvudfrågor i afseende på riksdagens skick äro: Skall ministeren Brandenburg-Man:euffel stadna Gvar, alt trotsa denna andra kammares opposition och misstroendevota? Skall belägringstillståndet i Berlin forUara och borgarebeväpningen icke åler organiseras, så att den orättmäliga och obefogade inställelsen af invånarnes : Berlin grundlagliga rättigheter och friheter ult vidare blir öfverlåten åt det militära god;yekel? Man påstår väl här, att begge dessa rågor skola redan efter den 3 Februari kunna vesysras med nej; men jag tror icke derpå, ch det af det enkla skälet, alt ingen statsman ill i detta kritiska ögonblick efterträda den muvarande ministören, och att denna minister cke kan berga sig mot folkets hat, utan skydd f belägringstillståndet. Väl är grefve Brandenburg öfvermätt på sin remierministervärdighet och ville gerna vara: ri derifrån ju förr dess heldre. Det är en anska enkel man, af inskränkt förmåga; en. ammal knekt, utan någon id om det konstiationella samhällslifvet. Men han måste qvarEE RONNA an monark, g j