Aftonbladet – 7 februari 1849, sida 3

BIDRAG TILL TVISTEN OM FÖRETRÄDE AF EN ELLER TVA KAMRAR I Eh NÄTIONALREPRESENTATION. Danska tidningen Fedrelandet innehöll fö Jen kort tid sedan några artiklar xörande ifrå gavarande ämne, under titeln: Landsthinget Isamrmansällning. Utgående från redäktiorer af grannrikets förnömsta liberala tidning, ock TIsom följaktligen ej vill försvara tvåkammar: Isystemet af aristokratiska böjelser, utan blot under föreställningen -om dess nödvändighe! för alt förekomma omogna beslut, förtjena denna framställning så mycket mer att ickt Iföfbises med likgiitighet. Vi meddela af så Idar anledning den ena af Fedrelandets artiklar Isom vi anse för den hufvudsakliga, för at! tillika dervid göre några anmärkningar, då ämnet äfven i vårt land eger så stort intresse fö närvarande: I Vi hafva i en föregående artikel visat, att det egentligen icke är ett konservativt .elkr ari stokratiskt element som man skall söka i Land thinget. Frågan ärinu: hvartill skall den då tjena Mer har påstätt att man, under alla omständigheter genom de tvenne thingen vinner, aw besluten blifva mogaare öfverlagda, och att det ena thinget genom det andra hindras ftån maktens missbruk, ;från att öfverskrida sin myndighet. Men wid sidan deraf är en annan uppgift, som man vill vinna genom införande af tvenne thing. I en fri stat måste folkmajoritetens vilja blifva herrskande. Den kan vara oriktig, förderflig;,pluvaliteten kan taga miste, men sannolikheten har deza dock för siz, att vilja det rätta. Emedlertid är det en stor skilnad .derpå att fMertalets vilja utan -motstånd ock ögonblickligen blir .herrskande, eller att den luttzad oeh -renad slår sig igenom. De, -som vilja ett suveränt thing, vilja flertalets raska. akbetingade herravälde; de som vilja två thing, vilja också att flertalet skall råda, men jicke den ögonblickliga, tillfälligt uppblossande folkviljan, utan den .rena, bevista eh upplyste; de tro att det är den -sednare, men icke den förstnämnde, som man skat såka gifva hercaväldet. Det är något, som ofta händt och ofta,kan hända, att folket, ä anledning af inre eller yttre tilldragelser och omstörtningar, befimner sig i en sinnesstämntag, som icke är naturlig; att det hyser önskningar, som måhända åro ögonblickets ingifvelser; det kaB likaledes ofta inträffa, at partiernas strid, och de deraf härflytande agitationor, väcka en anda, som är af farlig natur, och mera följer cgennyttans än förnustets röst. Föregår ett alkmänt val i sådana tider, då kan det inträffa, att de valde efter någon tids förlopp måhända ganska ofsakomligt representera folkets åsigter, och i det de. i öfverensstäm-1 melse med de vid valet rådande, nu försvunna åsiger, fatta sina beslut, skola dessa icke vara öfverensstämmande med folkmajoritetens sanna vilja vid! len tid de fattas. Emot sådana öfverrum lingar må mon om möjligt öka ett värn i Landsthinget, det må kua na säga nej, ör att beskydda folket mot dess egna utiffygter, eller i not svag eftergifvenhet för ögonblickliga yassioner. Jerjemte skulle det öppnas en utväg för de sär-, kilda elementer, som genom den allmänna valrätten itt kunde blifva antingen alldeles uteslutne eller anska ofullständigt representerade på folkthinget, tt komma till orda; det skulle lemnas en garsnti erför, att, om än flertalets vilja skall behålla se-t ren, minoriteten dock må kunna blifva hörd innan li 1 , 1 Il om fälles. Alltså icke ett motsatt, men ett något skiljaktigt!, lement: icke en konservativ, men en fast, noga öfver-1? ägande, lugnt utvecklad folkvilja skall söka att erhålla gren i Landsthinget. Vi behöfva således icke anvärka, att en ärftlig eller af konungen vald kammare ke kan tillfredsställa. Men måhända kunde ett af -— Dn AM irskilda klasser valdt Landsthing, såsom af en för-d tiare i Berlingske Tidende blifvit föreslaget, vara le tt föredraga? Man kunde väl icke påsta att thin-lq et, enligt ett sådant förslag, skulle komma att 1 en aristokratisk eller absolut konservativ ka-Å iktär, men vi kunna ändock icke tillråda det. ! är det ena thinget är en genom omedelbara all-Ja änna folkval utgången representation, och det an-Iv. a klassvaldt, då skall ganska säkert det sistnämndelst rlora sin inflytelse på den allmänna opinionen, h folkthinget blifver desto inflytelserikare, i detl:f an städse skall framstä landsthinget såsom inessenas, och folkthinget såsom den verkliga natiotviljans uttryck. Bertill kommer, såsom förut är al fördt, att man ingalunda gagnar minoriteten, med) 0! t gifva densamma en särskild representation, eme-nc n deruti innefattas en uppmaning till flertalet attlär Ha fastare tillkopa. Det må utomdess erinras. att, de r köpstad och land äro särskiljde i representatio-,n, och vallagen blifver bestående sådan den är, på ilket synes vara afsigten, så skall striden icke fva mellan stad och land, utan såväl i staden som na landet utkämpas med vida större bitterhet änlen est varit fallet mellan upplysningen och bildnin-Ig m S SE