Aftonbladet – 7 februari 1849, sida 2

enskiid sak kunnat talas och skrifvas i fåvitsko. Viha derföre blifvit ombedda anmoda dem, som ännu hafva några underrättelser, rykten, eller egna tillägg dertill att förtälja angående ifrågavarande Aftonblads-försäljning, att benäget framkomma dermed innan slutet af April månad, på det tryckningen sedan ofördröjligt må kunna gå för sig. Under afvaktan bäraf skole vi icke försumma att inregistrera hvad som efter hand vidare hopspinnes angående ifrågavarande inbillade försäljving. I det hänseendet ha vi icke nyligen sett något mera förtjent att gömmas, än en artikel i Östgötha Correspondenten i slutet af förra månaden, hvilken sedan som tidningsanka vandrat omkring i några andra blad. Alt, i förbigående sagdt, icke ett ord är sannt af alltsammans, behöfver icke minska, utan ökar tvärtom det karakteristiska värdet af denna godbit, hvilken lyder som följer: Linköping d. 27 Jan. Det berättas återigen såsom fullkomligt säkert, att Hr IL. J.: Hjerta, trots allt sitt förnekande, genom ett ännu förhemligadt kontrakt försålt Aftonbladet till Hr Almqvist, likväl under det väsendtliga vilkor, att Hr Almqvist förbundit sig att ställa sig Hr Hjertas ledning, vilja och intressen till efterrättelse; och på det, att Hr Hjerta i sådant fall må fortfarande ha tillfälle att kontrollera Hr Almqvist, säges det att han kontrakterat sig till oinskränkt rättighet att skrifva i Aftonbladet när han behagar, äfvenså att den gamla redaktionspersonalen icke under några omständigheter får afdankas. Bekräftar sig detta rykte, vore således Hr Almqvist en slags cellfånge i sin egen redaktion, en slaf under Hr IL. Hjertas politiska knutpiska; en rätt artig belägenhet, i sanning, för en fri ledande skriftställare i en fri tidning. Hr L. Hjerta skall dessutom ha försålt till Herrar Östlund och Berling hela sitt bokförlag, deri äfven inbegripen stereotyperna. Kan man tänka sig en förfärligare belägenhet än den, hvari hr Almqvist sålunda lärer vara försatt! Att vara egare af en tidning, samt derför hafva betalt sina modiga fyrkar, och likväl icke kunna få disponera det ringaste af redaktionens vilja och verksamhet, utan att stå under en annans fuktel: det kan hvar och en begripa måste vara outhärdeligt; men i synnerhet bör hr Ridderstad kunna uppskatta det, ban, som sjelf en gång icke var obenägen att öfvertaga hufvudredaktörsbefattningen i Aftonbladet, och under det kontemplativa biträde, som han en tid täcktes lemna oss, utan tvifvel hade tillfälle att på nära håll observera hvilken despotism råder inom denna redaktion. —— — Ett förfärligt tilltag inom Aftonblads-redaktionen. Bristande utrymme hindrade oss i går att upptaga till besvarande en kort artikel i Aftonposten för i förrgår, så lydande: Vi hafva för några dagar sedan emottagit en insänd artikel med rubrik: Ett litet prof på huru herr Lars Hjerta qväser andras yttranderätt, under det han sjelf, såsom allmänt kändt är, gör ett obegränsadt bruk af sin egen. Artikeln, som ej kani sin helhet införas, uppgifver bland annat, huruledes A. B:s redaktion underlåtit att i bladet införa en insänd artikel rörande utnämningen till Skeppslanda pastorat, emedan den var ,bittert skrifven och innehöll en lång jeremiad, och sedermera, när artikeln begärdes tillbaka, förklarat, att manuskriptet vore uppbrändt och att om författaren ville hafva artikeln införd i någon annan tidning, han finge skrifya en ny DÅ. B. torde bäst sjelf kunna upplysa huru härmed sig förhåller, men om insändarens uppgifter äro sanningsenliga, förundra vi oss ej öfyer den harm, under intrycket hvaraf hans till oss insända artikel tyckes hafya. tillkommit. Vi undra icke på om läsaren förskräckes vid läsningen af ofvanstående. Hvilken oerhörd djerfhet, om en till redaktionen insänd artikel blifvit uppbränd! Väl har det otaliga gånger annonserats i Aftonbladet, att redaktionen icke kan åtaga sig någon ansvarighet för förvarandet af insända artiklar, som ej införas, så vida de ej innehålla offentliga handlingar; det är också derföre möjligt, alt insända artiklar, som ej. begagnas, efter någon tid kunna uppbrännaås eller på annat sätt förstöras; men att sådant kunnat hända med en artikel angående det ifrågavarande ämnet, är visserligen förskräckligt, och vi veta icke annat råd deremot, än att denna missgerning nu må rubriceras såsom ett särskildt dåd, hvilket måhända kunde kallas Skepplanda-dådet, efter pastoratet Skeppslanda, om hvars tillsättning artikeln handlade. För öfrigt torde det tillika få erinras, att en omständighet i den till Aftonposten gjorda uppgiften, nemligen att artikeln till Aftonbladet skulle hafva blifvit återbegärd, är oss obekant. Det vore intressant få veta till hvilken en sådan begäran blifvit framställd. Om artikelns författare sjelf behagar vända sig till redaktionen, skall han, angående orsaken hvarföre ej artikeln infördes; erhålla en upplysning, som vi äre förvissade att han skall godkänna. — Angående den i sista Lördagsbladet omnämnda händelse på Wermdön med en person som i 45 dygm varit utan föda, kunna vii dag lemna följande detaljer: Den 44 Januari inkom kapten sundberg förande briggen Helena, som äges af grosshandlanden Bergman Olsson härstädes, från Frankrike med last af salt. Som fartyget frös in, I måste besättningen fraktas med åkdon sill Stockholm, hvilket ock genast föranstaltades; men vid afresan saknades matrosen Anders Sundelin och kunde ej återfinnas. På 425:de dygnet derefter då hemmansegaren Anders Andersson i Nyars och Bergs by af Wermdö : församling hade begifvit sig till enholme, kallad Qvarsgholmen, att hugga ved, påträffade han der en menniska utan annan klädnad : än en ylleskjorta, EOS TEARS TREA ERE NAKEN INRESA ITIR visst mycket god, visar mig mera Att ho