redbäddad i höet i en lada, utsvulten och med nära slocknade Jlifskrafter. Under denna tid hade han närt sig blott af hö och ett saltakligt gräs samt vatten. Anders Andersson tog: då honom till sig och gaf honom af sina egna kläder och vårdade honom. Saken har sedan: blifvit anmäld hos konungens Befallningshafvande och kaptenen her i anledning af denna händelse anmodat Red. om offentiiggörande al nedanstående skrift: Till Redaktionen af Aftenbladet! Som Tit. i sitt blad för den 4 depnes omnämnt en matros, hvilken å Wermdön i 45 dagar i en lada endast lefvat af hö och vatten, samt derstädes blifvit påträffad, anhåller jag hos Tit., det nedanstående berättelse mätte erhålla en plats i bladet, hvilken skall ådagalägga det jag, fartygets befälhafvare och sålunda matrosens förman, icke på något sätt är skyldig till den beklagliga händelsen, och sålunda inför publiken må frikännas från allt ansvar till olyckans förebyggande. Bland besättningen å den af mig förda och nylgen från Frankrike hemkomna brigcgen Helena befann sig äfven matrosen Anders Sundelin, hvilken är mycket egensinnig och begifven starka dryceker och som, under resan från Sandhamn till Stockholm för att afmönstras, egenvilligt under rusigt och vildt tillstånd, utan min vetskap, skiljde sig från den öfriga besättningen, hvilket förbåliande är af den vitsordadt och intygadt. Det le, hvarest Sundelin afgick, var en mil hitom Sandhamn, och således vid Harö by; han var då åtföljd af tre man. Vid min ankomst till Harö, der jag fick kunskap om händelsen, afsände jag genast en person med häst och släda för att afhämta honom; men sedermera lyckades det Sundelin att ånyo vid Harö skilja sig från kamraterna, hvilka icke på något sätt, oakladt gjorda föreställningar, kunde förmå honom att längre medfölja. Detta allt är redan vid afmönstringen den 48 sistlidne Januari tillkännagifvet. — Om förskingringen af sina kläder lärer Sundelin haft olika uppgifter. Jag beklagar af allt hjerta hans iråkade belägenhet, hvilken jag, som ofvan är aniydt, sökt, men icke mäktat förekomma. Orsaken till sin iråkade olycka får han sålunda tillskrifva sig sjelf. Icke desto mindre vill. jag, så mycket som på mig ankommer, efter bästa förmåga söka bispringa honom i allt hvad den ena medmenniskans pligt fordrar af den andra. Stockholm den 6 Februari 4849. O. Abr. Sundberg. Befälhafvare å briggen Helena.