Aftonbladet – 7 februari 1849, sida 1

AT FETT.ATFETTENE MERA EAA AE EET ST OETISKT SR Våldsverkarne anföllo sedermera borgmästarens vän, som de togo för honom. Upphofsmännen till detta våld blefvo ofördröjligen straffade; det uppretade folket anföll deras hus. Såsom betecknande huru pass oppositionen med hvarje dag tilltager inom Preussen hos massan af folket, torde det hafva sitt intresse att anmärka några specialiteter vid de fulländade valmansvalen till andra kammaren. Von Unruh segrade i Magdeburg med stor pluralitet. I Furstenwalde tillhöra 48 af 20 valmän demokraterna, i Saldin 27 af 30, i Landsberg 49 af 34, i Koblenz 76 af 77, i Dässeldorf 144 af 461 0. s. Vv. Riksförsamlingen i Frankfurt. Uti nationalförsamlingens 158 session den 25 Januari förevar en högst liflig öfverläggning rörande lagen för tyskt riksöfverhufvud. Hvarvid följande paragrafer antogos. S 2. Riksöfverhufvudet har titeln: Tyskarnes kejsare. Antogs utan disskussion med stor majoritet. . 5 3. Kejsarens residens är vid rikstyrelsens säte. Atminsone under riksdagens sammanvyaro skall kejsaren fortfarande residera derstädes. Då kejsaren ej befinner sig vid riksstyrelsens säte, måste en af riksministrarne vara i hans omedelbara omgifning. Bestämelserna öfver riksregeringens säte förbehållas en riksdag. S 4. Kejsaren åtnjuter anslag,. Vid debatten öfver denna förekom cen episod af något komisk effekt. Ultramontanen Buss från Freiburg, nyss återkommen från sin resa till Olmätz, bestrider förslaget på grund: att kejsaren af Österrike, om han blefye vald till kejsare — och detta måste han så vidt ej Tyskland ville vara orättvist eller trolöst mot sig sjelf och sin historia — skulle afstå från en civillista. Talaren utbredde sig derefter ganska vidlyftigt, men afbröts genom rop från centern: Civillista! Till saken! — Presidenten nödgades slutligen bedja talaren hålla sig till saken och bespara sig ansträngningen att loftala den österrikiska kejsaren; han lemnade tribunen under allmänt skratt. Paragrafen antogs efter en stunds fortsatt diskussion-med en majoritet af ;. 5 5. Kejsarens person är okränkbar. Kejsaren utöfvar den honom öfverlåtna makt genom ansvariga, af honom utnämnda ministrar., S 6. Alla kejsarens regeringshandlingar måste, för att ega giltighet, vara kontrasignerade af åtminstone en riksminister, som derigenom ikläder sig ansvaret. S 7. Kejsaren utöfvar tyska rikets och de enskilda tyska staternas representation hos främmande makter. Han utnämner rikssändebuden och konsulerna, samt underhåller de diplomatiska relationerna, Dessa trenne sistnämnde paragrafer antogos utan all diskussion. 8. Kejsaren förklarar krig och slutar fred. Häröfver uppstod en linig debatt. Callman från Pfalz-Zweibräcken bestrider denna paragraf såsom icke öfverensstämmande .med den demokratiska principen, och återförande det gamla dynastiska godtyckets alla vådor. Wurm från Hamburg sökte vederlägga föregående talare genom åberopande af Englands, Norges, Belgiens och Nederländernas författningar. Talaren skulle blott i det fall rösta emot S:n om kejsarvärdigheten tillsattes på cn ganska kort tid, 3 eller 6 år, och icke blefvc ärftlig eller tillsatt för lifstid. Beseler från Greifswald försvarade förslaget. Efter någon diskussin antogs paragrafen med 282 röster mot 136. S 9. Kejsaren sluter förbund och fördrag med utländska makter, samt i samråd med riksdagen i de. fall der sådant i författningen föreskrifves. S 40. Alla fördrag, som tyska makter afsluta sins emellan eller med utländska regeringar, och icke äro af rent enskild natur, skola föreläggas kejsaren, och i händelse riksintresset deraf röner något inflytande, gemensamt med honom öfverläggas. S 44. Kejsaren kallar och afslutar riksdag; han har rätt att upplösa folkhuset. S 42. Kejsaren har rätt att föreslå lagförslag. Han utöfvar den lagstiftande makten gemensämt med riksdagen, med de inskränkningar, som i förf. stadgas. Han publicerar rikslagarne och utfärdar de till desammas verkställande nödiga författningar. S 43. I straff-frågor, som höra till riksrätt, hat kejsaren rätt till benådning och straffmildring, samt meddölande af amnesti. Blott med riksdagens begifvande kan kejsaren förbjuda anställande och fortsättande af enskilda undersökningar. Kejsaren kan blott då utöfva sin benådningsrätt, till fördel för en för tjenstefel dömd riksminister, när det regenthus, hvarifrån anklagelsen utgått, yrkar derpå. En. dylik rätt tillkommer honom ej då fräga är om särskilda staters ministrar. i S 14: Kejsaren åligger upprätthållandet af riksreden. S 45. Kejsaren disponerar den beväpnade styr an. S 46. Öfverhufvud har kejsaren regeringsförraltningen i alla rikets angelägenheter, enligt riksörfattningens föreskrift. Honom tillkommer, såsom iandhafvare af denna myndighet, samma rättigheter om uti riksförfattningen tilläggas riksstyrelsen och cke der hänvisas till riksdagen. Dessa paragrafer, från och med 9, antogos alla ned en majoritet af vid pass fyra femtedelar. Härned afslöts kapitlet om riksöfverhufvudet; nästa katal handlar am: rilorasdat