Aftonbladet – 6 februari 1849, sida 3

BESPER SS SAS äTMESTIETRS RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Målet angående fru Deland, inspektoren Löhr och hushållerskan Nilsson, anklagade och dömda för äktenskapsbrott, sjelfmordsförsök och medverkan dertill, m. m. Den 30 Januari. Ransakningen hörjade kl. 40 f. m. I anledning af hr Pelands anmälan, att Löhr i kassaboken upptagit aflöning såsom utbetald åt legokarlarne Lagerström och Erik Jansson, hvilken de icke hade erhållit, hördes den sednare, som berättade att han en lördag, då han skolat hafva 4 rdr 32 sk. rgd, icke fått dem, emedan inspektoren sagt sig hafva smått om penningar. Erik Jansson hade sedermera utbekommit sin fordran af hr Deland. Löhr svarade på framställd fråga härom, att han uppfört Erik Janssons aflöning såsom utbetald, för att undvika kollision i böckerna mellan aflöningen åt gårdens eget folk och det legda folket; Erik Jansson hade sjelf bedt honom innehålla ofvannämnde 4 rdr 32 sk. till månadens slut. På rättens fråga, från hvad tid Löhr öfverenskommit med hr Deland att den honom gifna lön af 600 rdr rgd om året skulle beräknas, svarade Löhr att han ansåg det böra vara från medio af Juli, då han kommit ut till egendomen, hvaremot hr Deland ansåg det böra räknas från d. 24 Oktober. Handelsbokhållaren Frans Rydberg vittnade att under det hans broder handlanden Rydberg yarit bortrest, hade han i flere poster, med cj långa mellantider, lemnat tillsammans 370 rdr åt Löhr, som begärt dem i hr Delands namn och för att använda dem till spanmålsuppköp för dennes räkning. Löhr upprepade, att han icke upptagit alla dessa penningar i eget namn, och att han för egen del endast behållit skilnaden mellan de 370 rdr och 257 rdr för levereradt bränvin; och att han, som ansett denna balans för en enskild affär mellan honom och hr Frans Rydberg, alltid varit beredd att betala summan åt denne samt nu, istället ville erlägga den till hr Deland. Beträffande 4 skålp. jäst, som Löhr hade sålt i bränneriet för 36 sk., utan att upptaga denna inkomst i kassaboken, medgaf Löhr detta förhållande, men förklarade att det härrört af glömska. Vid ett annat tillfälle hade Löhr försålt 4 skålp. jäst utan att bokföra det. Löhr sade att hushållerskan Nilsson hade erbållit och kunde ansvara för dessa penningar. När Löhr, efter att hafva uppsagt sin tjenst, afslutade kassaboken den 3 Januari, visade sig der en balans af 80 rdr, för hvilken han icke lemnade någon ersättning när han dagen derefter aflemnade sina räkenskaper till hr Deland. Han förklarade atthan i sinnesförvirringen vid uppträdena denna dag, hade glömt att bifoga balansen, att han icke heller blifvit densamma affordrad, och att han vore villig när som helst aflemna den. Bothilda Nilsson upprepade sin förut gjorda angifvelse att fru Deland förgifvit sin man, men återtog hvad hon hade sagt: att Löhr skulle hafva en natt samtalat med frun om fina gifter. Det kunde hända att hon i sömnen blott hade drömt om något sådant samtal, emedan hon dag och natt tänkt på gift, alltsedan fru Deland första gängen hade intagi opium. Hon fritog Löhr helt och hållet från allt medvetande af förgiftningsförsöket mot hrDeland. Tillfrågad om hon kunde se fru Deland i ansigtet och vidhålla sin anklagelse, svarade hon häftigt i det hon hastigt vände sig rundtomkring och lät blicken öfverfara alla närvarande: Jag kan se hvem som helst i ansigtet; och fru Deland skall nog bekänna om man tar af henne de fina handskarne och sätter på henne handklöfvar, såsom borgmästaren befallde sin dräng att sätta på mig. Löhr har äfven återkallat den af honom, under de första dagarne efter upptäckten af hans kärleksförhållande till frun, med så mycken rörelse afgifna bekännelse att han velat taga sig af daga. Han säger sig hafva flera gånger intagit opiidroppar för att få nattro och anmärker att om han yclat taga lifvet af sig, hade han kunnat göra det med sin skarpladdade dubbelbössa. (Man crinre sig att Löhr till kyrkoherden Alm sagt sig icke vilja begagna bössan för att ej åstadkomma för mycken uppståndelse.) Under hela ransakningen har ingen enda omständighet förekommit, som gifvit stöd åt hushållerskan Nilssons angifyelse mot fru Deland om försök att afhända sin man lifvet. Också kunde rätten i sin dom icke fästa afseende vid densamma. Stadsfiskalen yrkade ansvar å Löhr och fru Peland för horsbrott och försök till sjellmord samt å