Aftonbladet – 5 februari 1849, sida 3

dan af samma sjö syntes Mölnbacka bruk, samt bortom det, en, i sin mörkgröna klädning af löf och barrskog, uppstigande bergshöjd. Sydost öfver samma sjö såg man det prydliga säteriet Rosendal, och i söder, Klara elf, på hvars andra sida synkretsen äfven begränsades af höga grönskande kullar. I sydvest låg den vänligt inbjudande landtkyrkan. I nordvest varseblef man en litenbergsjö, eller s. k. kjärn, som bildade ett temligen högt vattenfall, hvilket, sedan dess böljor sansat sig efter fallet, stilla, likt ett silfverband försvann, och troligen ännu, åtminstone om våren, försvinner i den mäktiga Klarelfven. Vattenfallet glittrade i aftonsolens sista strålar likt millioner slipade kristaller. Elisabeth syntes hänförd. Det var första gången efter den olyckliga händelsen, som hon med sin ålders hela liflighet bad tanten om att få promenera. — xQ, jag vill så gerna se den vackra nejden der bortom fallet och de gröna kullarnel Omi ni, min kusin, inföll Duwald, tycker om vattenfall, skall ni här finna Guds gåfvor af den sorten. Jag kan uppräkna ej mindre än fyra på en knapp half mil. Tanten ärnade säga något om det passande, men friherrinnan Duwald tog ordet: Bästa Eleonora! Jag ber dig betänka, att här icke är något Stockholm, icke heller finnas i dessa trakter röfvare. Elisabeth kan gerna gå hvart hon behagar, och det ganska lugnt. Ja, hon kan inte ens gå vilse, om inte hon sjelf vill. Ifrån de gröna höjderna der borta i öster ser hon gårdarne rundt omkring, och hela omgifningen är bra tätt bebodd. Vill du besöka skogarne, behöfver du blott ett tio eller tolf års barn till vägvisare, och — här drog friherrinnan ut orden — vill du veta ditt öde och se din fästman, så bor der på sidan om kjärnet en klok gumma vid namn Ingrid ... hon kan upplysa dig derom ... hon är sannspådd ... hon förutsade min. .. Här förstummades friherrinnan ... for med hånden öfver ansigtet, och syntes snart lika lugn och lika kall, som förut. ? Inkommen i sitt sofrum, affordrade likväl tanten Elisabeth ett högtidligt löfte, att ej vilja gå vilse... nDet vill säga: du får aldrig fördjupa dig i de grufliga skogarne! Och hvad Sofiav — friherrinnan Duwalds: förnamn — talar om tio; tolf års barn, så är det likväl säkrast alt ej begagna sig af dem. Och vet du, Elisabeth! jag nästan ångrar att jag farit hit... Visst har ett rysbart öde träffat vår väninna, och det är innerligt stor