Aftonbladet – 2 februari 1849, sida 3

Man kan till öch med nämna den utan farhåga omedelbart efter den sallong, som samtidigt öppnades vid artisternas och litteratörernas soir hos Lacroix. (Forts.) RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Målet angående fru Deland, inspektoren Löhrt och hushållerskan Nilsson, anklagade och dömda för äktenskapsbrott, sjelfmord och medverkan dertill, m. m. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hushållerskan Nilsson synes kort efter sitt inträde i hr Delands tjenst hafva uppgjort för sig en plan att förskaffa sig inflytande öfver frun; ty sedan hon genom spioneri underrättat sig om att hr Deland, som är af ett häftigt lynne, stundom visade detta mot sin fru och att denna i följd deraf icke fann sig lycklig i sitt äktenskap, omtalade hon först detta för inspektoren Löhr och frambar sedan — ofta med egna tillägg — dennes deröfver fällda beklagande yttranden. Fru Deland afvisade i början dessa förtroenden, till hvilka mamsell Nilsson snart lade det nya, att Löhr vore kär i frun. andra sidan sade hon Löhr att fru Deland vore kär i honom. Detta melianlöpande bedrefs allt ifrigare; och dels genom hotelser af Löhr att skjuta ihjäl sig om frun icke ville besvara den böjelse, han äfven sjelf sade sig hysa för henne, dels genom mamsell Nilssons föreställningar att otrohet hos unga fruar icke vore någonting ovanligt samt huru förfärligt det vore om en ung man skulle gå förlorad för fru Delands hårdhet skull, bragtes denna slutligen på fall. Redan dagen derefter, den 9 Dec., ångrade hon djupt sitt felsteg och kände sig icke kunna se i ansigtet sin man, som väntades tillbaka från Upsala den 10. Hon beslöt att icke upplefva hans återkomst. Under föregifvande att hon icke kunde sofva om nät terna, bad hon Löhr skaffa henne opium, och han lemnade henne en flaska opiitinctur med tillsägelse att hon icke skulle intaga mer än några droppar deraf. Om qvällen tömde fru D. flaskans hela innehåll. Mot morgonen fick hon våldsamma uppkastningar, så att hon föll omkull på golfvet i sängkammaren. Hushållerskan, som först kom henne till hjelp, inkallade Löhr och äfven en piga, Clara. Ref. vill. bespara läsaren fasan öfver de scener, som ärefter egde rum mellan Löhr och den halft sanslösa fru D. Mot middagen efterskickades provincialläkaren d:r Elisson, som. trodde att fru D. hade förkylt sig och föreskref henne läkemedel i anledning deraf. Då hr Deland hemkom yppades icke heller för honom den verkliga anledningen till fruns sjukdom. Pigan Clara, som hade upptäckt förgiftningsförsöket, skrämdes till tystnad. Julaftonen omtalade hr Deland för sin fru, att han fått anledning misstänka sin inspektor för oredlighet i förvaltningen af bränneriet å Aludden. Detta yppade frun för inspektoren. Om aftonen lade sig hr Deland utan att känna sig illamående. På natten kl. 5—4 vaknade han vid häftiga uppkastningar, hvilka räckte ganska länge. Det oaktadt bad han sin fru gå med hushållerskan och allt husfolket i kyrkan, såsom qvällen förut var öfverensköommet. Frun gjorde det och var i kyrkan lugn. Efter ottesångens slut frågade hön mamselt Nilsson, om denna icke trodde att frun kunde gå hem, men mamselln föreställde henne, att det icke ginge an att gå ur kyrkan mellan ottesångsoch högmessogudstjensterna, då hela den öfriga församlingen stannade qvar. — Direktören Deland fortfor att hafva känningar af sin hastigt påkomna sjukdom både juldagen och annandagen, men var återställd tredjedagen. Nämnde dag, under det hr Deland satt vid middagsbordet och nyss hade ätit soppa, fick han plötsligt känning af samma onda, hvaraf han blifvit angripen natten mellan julafton och juldagen. Han måste hastigt stiga upp från bordet och lemna rummet för att kasta upp. Orsaken till detta förnyade lidande, som hr D. aldrig före jul hade erfarit, gissade han icke; och han blef snart ånyo frisk. Fjerdedag jul fordrade hr D. och erhöll af Löhr alla nycklar vill de lägenheter, hvilka denne haft under sin vård. Ref. vet icke säkert antingen det var vid denna tid, eller förr, som Löhr och fru D. talade om att i: vår fly till Amerika. Dervid tänkte fru D. aldrig på resemedel; men hushållerskan, mer omtänksam, föreställde frun, att hon åtminstone borde taga med sig sin mans guldur. Den 3 Januari uppsade Löhr sin tjenst, såsom förut är nämndt.Fru Deland, som nu synes hafva fattat kärlek för honom, blef förtviflad öfver att skiljas från honom; han blef lika förtviflad öfver sin blottställdhet, och de öfverenskommo att begge taga lifvet af sig. Efter intagen aftonmåltid slog Löhr i ett glas en del af innehållet uti en flaska opiitinctur och ställde derefter flaskan på staketet i en förstuga. Härifrån hemtades dei af mamsell Nilsson och lemnades till fru Deland, som var i skafferiet. Mamsellen slog återstoden af tincturen i vatten och räckte denna blandning åt frun, sonr snart derefter lade sig. Hr Deland märkte icke hvad som föregick, ej ens när frun mot morgonen fick starka uppkastningar. Kyrkoherdens besök följande morgon, den 4, upplyste honom först. Efter polisförhöret, som hölls vid denna upptäckt och hvarom förut är taladt, fanns vid visitation å hushållerskan en bundt penningar, innehållande 15 rdr 24 sk., dem hon sade sig. hafva fått af Löhr. Vid en sednare visitation å henne, innan hon skulle afföras till häktet, befanns dels inflätade i hennes hår, dels. gömd på ett annat ställe -af hennes kropp, dit hon hade trott att undersökningen icke skulle sträcka sig, en summa af 48 rdr 6 sk., dem hon erkände sig hafva tagit ur ett skrin, hvari för såld mjölk influtne penningar förvarades, och: som hon hade uppbrultit. Hr Deland, som af de uppdagade förgiftningsförsöken fick anledning tro, det äfven hans sjukdom härledde sig från samma orsak, begärde att ransakningen med de brottslige äfven måtte omfatta denna omständighet. Tillfrågad hvad hushållerskan hade att härom upplysa, berättade hon, att fru Deland annandag jul hade lemnat henne en silfverkanna och tillsäagt henne att slå ut det der varande ölet på något aflägset ställe, så att ingen kunde blifva skadad deraf. Mamsellen hade gått ut på isen och fullgjort detta uppdrag. terkommen till frun hade denna lemnat. henne ett litet, med munlack försegladt konvolut och bedt henne väl förvara det. Af nyfiken, het hade mamsellen öppnat det och funnit det innehålla. ett hvitt pulver, smakande likt alun. Hon hade slagit det i en gråpappersstrut och lagt denna i en byrålåda. Den första natten, som hon hölls bevakad i hr Delands hus, hade hon lyckats komma upp på sitt rum och det kastat pulfret i elden. En gång hade. frun med -.henne talat om verkan af fina gifter, och en annan gång, då inspektoren och frun lågo tillsammans — i samma rum som mamsell Nilsson — hade denna hört dem samtala om samma ämne. Slutligen hade hon äfven hört inspektoren en dag för sig sjelf tala om gift, nen han hade dervid satt händerna för ansigtet och utropat: Hu, nej Gud bevare mig derifrån. Det var hennes tanka, att frun och inspektoren vid dessa tillfällen haft i sinnet att förgifva hr Deland. (Läsaren torde erinra sig. att hushållerskan vid com företa äNnnNNna