Aftonbladet – 31 januari 1849, sida 1

till ägaren. eg å ÅTERBLICK. PÅ 1848-ÅRS MÄRKVÄRDI GASTE: POLITISKA HÄNDELSER. (Forts. fr. gårdagsbl.) Vändom oss nu åter till sölern! Knappt ha-de underrättelsen om den franska republikens proklamferande framträngt till Italien, förr än nästan samtliga :talienska furstar skyndade att tillsätta liberala ministerer, samt grepo sig an med utförandet af de reformer, som på sina ställen med tydlig tveksamhet och motvilja blifvit påbörjade. Endast i. Lombardiet fasthöll man envist det gamla systemet. Konungarikets eentralköngregation affärdades med afslag på sina föreställningar; civilvegeringen lemnade Milano, och dess innevånare, som fruktade militärherraväldets ifförande, reste sig nu i massa. Den 48 Maj försiggick en af de ursinnigaste Fatstrider som revelutionshistorien vet all omtala. Utgången blef Radetzkys -altåg från ståden med den Österrikiska styrkan. Emedlertid hade äfven Verona rest sig; guvernören grefve Zieky, måste afsluta kapitulation med insurgenterna, och den 22 tillsattes en provi sorisk regering. Liktidigt utbröto revolutioner i Parma och Mod:na, hvilkas båda hertigar måste flykta. På detta sätt börjades i Italien korståget mot Österrike och det fremmande herraväldet. Konungen af Sardinien miste gifva efter för folkets fordringar och med sin arme skynda till Lombardiets hjelp. De öfriga Italienska furstarne följde snart efter. Påfven, ehuru motsträfvig i denna punkt, gaf dock på indirekt sätt sitt bifall till kriget, och sjelfva Ferdinand af Neapel sände sin kontingent. Denna blef dock, i anledning af upproret i Neapel den 435 Maj, återkallad. Då, vid kamrarnas öppnande, flera deputerade vägrade att affägga ed på den oförändrade författningen; samt nationalgardet förklarat sig på de deputerades sida, uppstod en strid med de kungliga trupperna, hvilka behöllo segren derig nom, att stadens alla fästen beströko gatorna med kartäscher. — På Sicilien hade emedlertid parlamentet förklarat konung Ferdinand och hans efterkommande förlustiga den Ficilianska kronan, samt kort derpå erbjudit hertigen af Genua, konungens af Sardinien andra son, tronen. Karl Alberts missöde i Lombardiet hindrade likväl prinsen att antaga detta val. — Radetzsky hade, efter reträtten från Milano koncentrerat alla sina stridskrafter och förstärkt sig med nya betydande hjelptrupper och framträngde, i hörjan al April, på nytt emot de förenade italienska armterma. De första drabbningarna utföllo till Karl Alberts fördel; men hans generalers oskicklighet, samt bristen på öfvade trupper, gjorde det för honom snart omöjligt att hålla stånd mot fiendens öfvermakt. Från position till position nödgades han draga sig tillbaka ända till Milano; men såg sig snart äfven här urståndsatt att längre försvara sig. Folket heskyllde honom för föräderi mot Italiens sak. Den 6 Augusti intågade Radetzky i Milano. Karl Albert afslöt ett vapenstillestånd på 6 veckor, hvilket sedan förlängdes. Venedig fogade sig icke häruti. Ehuru det förut hade gått in på att jemte Lombardiet sluta sig till Sardinien, beslöt det sig nu att, efter Milanos kapitulation, upphäfva förbindelsen med Sardinien, samt proklamerade republik. oo Emedlertid arbetade Frankrike på lösningen af det stora problemet: att ur revolutionens kaos öfvergå till ett ordnadt tillstånd, hvarigenom den demokratiska republiken befästades. Den provisoriska regeringen riktade isynnerhet sin uppmärksamhet på den utländska politiken. Lamartine hade från första ögonblicket klart uppfattat den ställning Frankrike hade att iakttaga. Han insåg ganska väl att förvecklingar med utlandet måste blifva i högsta grad vådliga för den inre utvecklingen. I öfverensstämmelse med denna åsigt utfärdade han ett manifest till de främmande kabinetten, hvaruti han tillkännagaf att Frankrike väl icke bokstafligen ansåg sig bundet af Wienerfördraget, men att det icke desto mindre skulle respektera de öfriga nationernas rättigheter och friheter, samt blott på deras uttryckliga kalI: lelse skynda till deras Hjelp och skydd. Penna politik kröntes med den bästa framgång: nästan alla europeiska makter erkände inom få veckor den provisoriska regeringen. — De inre! förhållanderna visade sig deremot ännu: ganska l: betänklig q i der de