Aftonbladet – 26 januari 1849, sida 2

) L SA RA 7, afled den 14 dennes. I Fjeld och Asköens pastorater äro ytterli-, gare 10 personer insjuknade och 3 aflidna. Del sjuka bodde å gårdarne Vaage, Nordre-Ejde, Bredvig och Leervig. — sor ft arten TRYCKFRIHETSMÅLET MOT DAGLIGT ALLEHANDA förevar ånyo i går förmiddag i kämnersrättens första afdelning, hvarvid D. A:s ansvarige utgilvare till rätten inlemnade sin slutförklaring, så lydande: Till Stockholms Stads Kämnersrätt! Af domstolen ålagd att i dag afgifva slutlig förklaring öfver aktors påstående, vill jag, till ätlydnad häraf, försöka uppfylla denna skyldighet, men inser på förhand, att sådant skall ske högst ofullkomligt och på ett ungefär. Hela proceduren emot mig och den tidning, hvars ansvarige utgifvare jag är, saknar nemligen, så vidt jag förstår, de flesta af de egenskaper, som utgöra en rättegång i behörig form. Den saknar grunden, hvarpå den skulle hvila: lagens auktorisation till åtals börjande, och för dess fullfölid en ordentlig och tydlig utveckling af käromälet. Under sådana förhållanden famlar jag helt och hället i mörker öfver hvad mig åligger besvara: och förhlara, och jag måste således hos domstolen! och den blifvande juryn anhålla om ursäkt för de: ofrivilliga brister, mitt svaromål troligen kommer l att förete. En sådan ursäkt torde medgifvas mig, då man ihågkommer, att jag, genast vid rättegångens början, sökte ställa frågan på sin rätta ståndpunkt, att jag sedan sökt återföra den dit, och att de oformligheter, den innebär, således icke äro mitt fel. Jag började med att anmärka, att det vilkor fattas, som tryckfrihetsförordningen förutsätter för ätals anställande mot en skrift, hvilken anses smädlig eller förgriplig mot utländsk makts öfverhet, höge embetsmän m. m., nemligen att riket skulle vara i fredligt förhållande till densamma. Man behagade anmärka, att tryckfrihetsförordningen är en Grundlag och som sådan, enligt Regeringsformens 83 S, bör efter sin ordalydelse tillämpas. Det är således icke tillåtet hvarken regering eller domstol, att på något sätt tyda den, utan endast åtlyda dess bokstaf. Denna bokstaf säger icke: med hvilka (makter) riket icke är i uppenbart krig,, utan med hvilka riket är i fredligt förhållande,. Emellan desså båda belägenheter är en högst väsenduig åtskilnad, hvilket aktor ej förstått eller ej velat förstå. Han säger, att intet afbrott i det fredliga förhållandet mellan Sverige och Preussen egt rum förlidet är, emedan Sverige fortfarande haft och har ett sändebud residerande uti Berlin och Preussen likaledes ett i Stockholm. Sådant bevisar emedlertid icke det fredliga förhållandet, ja, det bevisar icke en gång att intet verkligt krig egt rum. År 4808 var Ryska sändebudet qvar i Stockholm och det Svenska i Petersburg när ryska troppar redan öfverskridit Finlands gräns och fiendtligheterna börjat, och äfven förlidet år voro Preussens och Danmarks sändebud ännu qvar i hvarandras hufvudstäder när krigslågan redan brann under ömsesidig förbittring. Deremot har det ofta händt, att något diplomatiskt missförstånd uppkommit mellan tvenne makter, som haft till följd sändebudens återkallande, men derför har intet krig egt rum. Sålunda är det bekant, att emellan konungariket Grekland och Ottomaniska Porten en dylik kollission för icke längesedan uppstått, hvarföre bådas beskickningar hemkallades; men derför utbrast intet krig dem emellan. I närvarande stund existerar äfven en dylik misshällighet mellan England och Spanien, ifrån hvilket det sistnämnda landets sändebud, hr Bulwer, bortvisades; men England och Spanien föra derföre intet krig mot hvyarandra. Enligt aktors slutkonst skulle nu likväl Sverige i Februari 4808 varit i fredligt förhållande till Ryssland,, emedan båda makterna hade sina ministrar qvar vid hyvarandras hof, men ett krig rasa emellan Grekland och Porten samt England och Spanien, emedan sändebuden voro återkallade. Men att ett fredligt förhållande eger rum mellan makter, hvaraf den enas undersåter betala en krigsgärd till betäckande af rustningar, riktade mot den andra makten, är en helt och hållet ny sats i statsläran, som jag åtminstone aldrig hört af någon citeras. Då lagen säger, att känd sak är så god som vittnad, Itorde jag ej mer behöfva erinra domstolen om det factum, hvaraf alla dess ledamöter torde fått göra ett ledsamt rön, nemligen att alla skattskyldige i landet i dessa dagar fått emottaga ytterligare konItributionssedlar,, hvari de påminnas att, till följd laf Rikets sednast församlade Ständers beslut den 22 lOktober och Kongl. Maj:ts derå meddelade nådiga I fastställelse af den 3 November detta år, komma ofvannämnde skattskyldige att, till gäldande af 1848 års krigsrustningskostnader erlägga 0. s. v. Emot hvem rustade Sverige till krig? Jo, mot Preussen och dess allierade, till försvar för sin bundsförvandt Danmark. . Hvart gingo de Svenska trupper, som väpnades? Jo, till Danmark, att förena sig Imed dess härar till Danska öarnas försvar mot Preussens härar. Frivilliga sammanskott gjordes i ISverige att understödja en af de krigförande. Var Idet Preussen? Nej, det var Preussens fiende Danmark. Flere Svenske frivillige väpnades, till en del Jutrustade genom inkomsten af 2:ne konserter, gifna af Upsala studerande i Ladugårdslands kyrka, och bivistades, bland tusende andra åhörare, äfven af Kongl. familjen. HvYart gingo dessa unga krigare? Månne att kämpa i Preussiska härarnes leder? Gick någon enda dit? Nej, alla gingo till Danmark al! strida emot Preussen, och Danska jorden har drucIkit mycket Svenskt blod, gjutet af Preussiska vaIpen och gömmer i sitt sköt flera Svenska kämpar. slfallna för Preussiska kulor. Tror man, att Preusrsiska kabinettet ansåg allt detta såsom ett bevis pi ISvenska folkets och Svenska regeringens vänskapligö tänkesätt, att hon betraktade dessa krigsrustningar dessa Sveriges demonstrationer, dessa frivilligas af ilsändande till Danmark såsom prof på ett fredlig I förhållande ? I fall man icke är i fredligt förhållande till der fmakt, mot hvilken man utskickar härar och flottor mot hvilken landets invånare betala en af sin lag H stiftning älagd skatt och frivilliga gåfvor, och emo 5 hvilken dess söner strida, så är Sverige icke ifred ligt förhållande till Preussen, och det nu börjad 4 åtalet hade således icke bort lagligen ega rum. Ni Pi atolanane föraclk vift