SS — Londons morgontidningar för den 12 d:s.s innehålla en beskrifning på ett reformmöte iå Manchester, hvilket är af intresse både för de tal der blifvit hållna, de utmärkta män, somil deltagit deruti, och den talrika publik, hvarafl det bevistades. Men det är äfven märkvärdigt i ett annat afseende, nemligen såsom ett bevis : i hvad förhållande den närvarande under ari-!: stokratiens inflytelse tillsatta pluraliteten afl! underhuset eller folkkammaren står till det allmänna tänkesättet. — Vi hafva flera gånger förut omtalat den namnkunnige Cobdens plan, att, sedan de s. K. spanmålslagarnel, blifvit under hans ledning afskaffade, nu äfven söka på den fredliga agitationens väg åstadkomma en högst betydlig reform i slöseriet med statsutgifterna, hvilket isynnerhet visat sig 1 en förfärlig tillökning i militär-anslagen på de sednare åren; emedan befälsplatserna vid militären lemna aristokratien och de rikare klasserna öfverhufvud ett önskvärdt tillfälle att få placera sina söner i:en behaglig samhällsställning, der de, om också långsamt, likväl slutligen avancera till rang och inkomster, utan behof af särdeles ansträngning. Nåväl; då hr Cobden under förra parlamentssessionen tillkännagaf den väg han ämnade gå och som han ansåg engelska folket böra följa, så understöddes han blott af en obetydlig minoritet i underhuset. Den stora pluraliteten behandlade honom som visionär, och Torypartiets tidoingar The Times, Morning Post, m. fl., sökte rifva upp en stark ton emot honom; beklagade att en man, som hade gjort så mycken nytta genom sin föregående verksamhet, nu skulle gå att helt och hållet förstöra den reputation han vunnit, m. m. — Emedlertid var Cobden icke den man, som lät afskräcka sig; han kände, att folket behölde lindring i sina skatter, och visste att det skulle vara tacksamt för alla praktiska förslag som göras i detta hänseende: derföre skred han ofördröjligen till verket att söka väcka den allmänna andan till planens upptagande. Engelska publiken åter, som har mera praktisk klokhet än något annat folk, när den får tänka på sakerna, ehuru den i sitt lynne är behäftad med en viss svaghet att få utgöra en svans åt aristokratien, tyckes redan hafva insett det stora, verkliga värdet af den nya finansplanen, oaktadt The Times alla dagar predikat emot reformen och försökt att behandla Cobden såsom en skolpojke. Ingenting lemnar en mera talande öfvertygelse om det förhållande vi nyss vidrört, än det ofvannämnda mötet i Manchester. Onsdagsaftonen den 10 var en sammankomst annonserad i den stora byggnad, som kallas frihandelssalen, och hvilken under agitationen mot spanmilslagarne uppfördes enkom för att kunna gifva rum åt 10 eller 12,000 stående personer. Oaktadt detta.stora utrymme, voro den nya I reformföreningens eller ligans kommitteer hela I Tisdagen och Onsdagen så belägrade med begäran af biljetter, att mellan 5och 6,900 I måste vägras inträde, ehuru en del personer hade kommit ifrån ett långt afstånd, under förväntan att det icke skulle vara någon svåIrighet att få tillträde; och vid sammankomIstens öppnande ansåg man, att nära 12,000 personer voro instufvade inom husets fyra väggar. En del af salen, innefattande en upphöjning, som kunde rymma 6å 800 personer, var intagen af köpmän, manufakturister loch andra de mest ansedde, som förut visat sig tillhöra eliten af stadens och granskapets lIgamla och erkända reformers. Flere hundrä Idamer voro äfven närvarande. I det ögonI blick då agitationens ledare, hrr Cobden, Bright loeh Milner Gibson visade sig, jemte hr Georges I Wilson, utbrast på en gång ett högt hurrarop Ifrån många tusen röster, likasom af en allmän och oemotståndlig impuls. Denna yttring af lentusiasm följdes af länge uthållande handklappningar. — Ordföranden öppnade sammankomsten med en inledning, deri han utförligt . redogjorde för anledningen till den närvarande agitationens företagande; och derefter yttrade sig hr Cobden samt parlamentsledamöterna AHexander Henry, Gibson, Bright och alderman Kay. Vi hafva här icke rum för deras tal, som upptaga 10 spalter i de stora engelska morgonbladen; måhända torde vi återkomma till ett och annat deraf; men det förtjenar .jnämnas, att talarne helsades med den lifligaste sympati, och då hr Cobden framträdde, möttes han af bravorop, som fortforo flera minuter, hvarefter den fullkomligaste tystnad iakttogs under det han talade, och åter entusiastiska bravo och handklappningar efter talets slut uttryckte åhörarnes erkänsla. j To ej NORGE. Fhricfsansa den 22 Jan. K. M. har anbehdd