Aftonbladet – 26 januari 1849, sida 1

, Måndagar och Thorsdagar. UTRIERES. STORBRITANNIEN. Fredskongressen, hvars ändamål är att helt och hållet afskaffa krigen och bringa det derhän att alla framtida tvister mellan nationerna afgöras genom : skiljedomare, utvecklar stor verksamhet i England, och provinsbladen meddela långa redogörelser för möten, som varit hållna för denna agitation. Den bekante smeden och autodidakten Elihu Burritt från Amerika samt hr Richard hafva på den sednaste tiden hållit tal om saken i städerna Warington, Rochdale, Boston, Preston, Liverpool, Stockport och Newark; Cobden skall såsom kongressens ombud verka i parlamentet för dess sak. Föreningen utgifver äfven en egen tidning: Herald of Peace (Fredshärolden). TYSKLAND. Uti åtskilliga trakter i Preussen har man att beklaga sig öfver soldaternas våldsamma inblandning i fredliga medborgares sammånkomster. Så har en excess blifvit begången uti Charlottenburg, der f.d. deputeraden Jung hade ämnat deltaga uti ett demokratiskt möte inomhus. De reaktionäre hade redan förut fått afhålla flera sådana sammankomster utan att störas, och demokraterna ville äfven begagna sig af en rättighet, som de sågo andra medborgare åtnjuta. Emellertid hade befälhafvaren för trupperna, då det blef kändt att Jung äfven skulle infinna sig, låtit meddela den underrättelsen, att, ifall Jung lemnades tillträde, så skulle sammankomsten upplösas med vapenmakt. Då Jung, okunnig härom, sedermera ankom, underrättades han af de församlade om denna hotelse och aflägsnade sig genast för att icke gifva anledning till några obehagliga uppträden. Emellertid inträngde straxt derefter en flock rusiga soldater uti församlingslokalen och utkastade de närvarande under grofva våldsamheter. Flere af de närvarande hafva blifvit allvarsamt skadade och saken har väckt stor ovilja i Berlin. Äfven i Liegnitz har en upprörande händelse af detta slag egt rum. Redan flera dagar hade rykten cirkulerat derom, att man hade för afsigt att företaga något emot ordföranden i dervarande demokratiska förening, redaktören af tidskriften Silesian, d:r Kunerth. Den 9 Januari infunno sig ett stort antal soldater uti föreningens vanliga församlingslokal. Då de der erforo att för tillfället ingen session egde rum, tillkännagåfvo de högt att de ämnade handgripligen anfalla Kunerth, hvarföre värden på stället genast underrättade kommendanten, -major Gansauge, om saken. Denne upptog likväl saken mycket kallt och några åtgärder till oordningars förekommande hördes icke af. Ett par timmar derefter inträngde omkring 150 soldater under högt skrik utihr Doenchs boktryckeri och fordrade Kunerths utlevererande. Arbetarne togo till flykten, hvarefter huset genomsöktes och Kunerth slutligen anträffades i sitt boningsrum, och under slag och misshandlingar släpades till slottet. Några personer, som kommo till hans hjelp, misshandlades och tillbakadrefvos. Deremot mottogs en efter mycken anhållan från högvakten afsänd patrull af 4 man med glädje och förhöll sig fullkomligt passiv. Emedlertid skyndade regeringsrådet v. Merkel; en af stadens utmärktaste män, till stället. Rädda mig, man mördar mig! ropade nu Kunerth.: Men förgäfves fordrade Merkel af soldaterna att de skulle frigifva sitt offer, åberopande sig på sin befattning, såsom befälhafvare för borgargardet. Tvärtom stormade våldsverkarne löst mot honom, slogo honom omkull, trampade och sårade honom med sabelhugg i hufvudet, och med möda undkom han in i regeringens hus. Kunerth släpades ända till Glogauerporten, der han till slut erhöll ett djupt sår bak i hufvudet och nedsjönk sanslös. Här upptogs han af några borgare, lades ien vagn, som de sjelfva drogo, och fördes tillbaka till sin bostad, under det att våldsverkarne, troligen i tanka att han var död, skyndsamt skingrade sig. — Vid samma tid inträngde en annan flock soldater uti badhuset, der en sammankomst hölls af män utaf de mest olika partier rörande reklamationer i afseende på vallistorna till första kammaren. De angrepo de oförberedda medborgarne med huggare och knölpåkar, och tillfögade många betydliga skador. — Rörande dessa tilltag, som väckt en