Aftonbladet – 25 januari 1849, sida 2

tiet en annan ställning. I Maj bestod demokraternas motståndare hufvudsakligen af gammal-liberala, hvilka organiserade sig till ett konstitutionelt parti, hvilket ville framåtskridandet, men icke så häftigt som den egentliga venstern. Men nu står midt emot det demokratiska partiet ett helt annat, hvilket visserligen också är konstitutionelt, men med en fullkomligt konservativ kärna, som utgöres a! de stora egendomsegarne, de högre embetsmännen och presterskapet. De förra stå visserligen i en så fiendtlig. ställning till folket, att de icke kunna direkte uppträda, men de kunna anskaffa stora penningetillgångar. Embetsmännen hafva åter infört den gamla disciplinen ech ehuru de lägre graderna till en stor del befinna sig i ett mycket tryckt läge och i alimänhet mycket sympatisera med folket, så hafva de dock afskräckande exempel för ögonen; regeringsråd och kommunala embetsmän hafva blifvit suspenderade och: hotade med afsked, och mot domare har man till och med försökt att utstöta dem ur deras egna domstolar. Man har visserligen icke vågat gå så långt, som i Mänster, men oberoendet i politiskt hänseende är brutet. Presterskape! och lärarestaten uppträda afgijordt till de reaktionäras fördel, emedan man fruktar att friheten skall lösa på de orthodoxa banden. Men oaktadt allt detta skall befolkningens längtan efter reformer, hvaraf den är i så stort behof, blifva kraftig nog att försäkra venstern om öfvervägande majoritet bland de schlesiska deputerade för andra kammaren och äfven från första kammaren skall det reaktionära partiet icke kunna utestänga sådana namn, som von Merkel, Bauer från Kratoschin, Pinder och grefve Dyhrn. Alla oppositionselementer skola förena sig för att i första kammaren insätta sådana kapaciteter, som genom det förflutna gifva en borgen att de icke skola blifva stillaståendets och reaktionens verktyg. I Rhenprovinserna arbetar presterskapet, såväl det katholska som det protestantiska, med stor framgång för dem, som hafva makten fö) tillfället. Synnerligen det katholska presterska pet har alltid visat sig rätta kappan efter vin den, och det har sålunda ofta utöfvat ett .mäktigt inflytande. Säkert är att det icke skull tveka alt slunga sina bannstrålar mot det kät terska huset Hohenstauffen, som det nu upphö jer till skyarne, ifall det lutade åt afsöndring från Preussen. Likväl äro en del valkretsa uppreta :e mot det jesuitiska vingleriet och äm na icke låta missleda sig. Förföljelserna mo Temme och hans liktänkande hafva mera ska dat än gagnat de reaktionäre, och man vänta att många liberala skola från Rhentrakten in komma i kamrarne. I Berlin har man, för att gifva ledning vi valen från det liberala partiet, utgifvit en s. k konduitlista eller en tabellarisk öfversigt a de vigtigaste omröstningarne uti förra national församlingen. Den angifver med största nog granhet huru vid afgörandet af 27 de vigtiga ste frågorna, hvar och en röstat, med ja elle med nej, eller om han afhållit sig från voterin gen. Vidslutet befinner sig en Törteckning öf ver de deputerade efter deras par!i, om de väk nas till högern, centern eller venstern. Denn skrift anses såsom det bästa slupplement till e af de reaktionära utgifven svart bok, som ä högst partisk och innehåller missledand underrättelser.