Aftonbladet – 22 januari 1849, sida 3

AE NN 0 BR MR VARARIR SHR stol efter framl. professor Geijer. — Sistlidne lördagsafton hölls på Stora börs salen, af Litteratursällskapet, en Minnesfest öfver Berzelius. Börssalen, och hela den församlade publiken, var sorgklädd. Festen började med en kör: Rest var en kungsstol Fjerran i Norden; Siarnes Förste, Thronade der. Blommornas slägte Blottade ödmjukt Innersta hjertat För sin Linne. Då han var gången, Thronen ej länge Lemnades öde: Snil!et den tog. Siareöga, Blixtväpnad tanke Cgde den starke Arfvingens själ. Djupare än till Blommornas väsen, In i Naturens Mystiska bröst, Sänkte den Andre Forskande blicken, Tände derinne Sanningens ljus. Hr magister Siljeström uppläste minnestalet öfver den store hädangångne. Talaren utvecklade hvad Berzelius varit såsom vetenskapsman och menniska. Sedan minnesteckningen slutats, afsjöngs åter följande kör: Den ära, som vinnes i segrar och blod, Ar icke den enda för hjelten: Så kräfvas de ädlaste krafter och mod Och på de omätliga fälten, Der vetandets strid hålls på lif och på död, Och mäktiga andar, för ljuset i glöd, Eröfra odödliga lagrar. Till djupet, de eviga lagarnas hem, Som bilda den hvälfvande verlden, Han segrande trängde och blottade dem, Bestämmande krafternas värden, Den väldige Anden från ärorik nord; Och segrarens namn flög så vidt kring vår jord: Berzelius nämndes den store. Magister K. Geijer deklamerade derefter ett ill Berzelii minne författadt poem, som gjorle ett lifligt intryck på församlingen. Efter less slut afsjöngs följande kör: Slocknadt är den gamle Mästarns öga För hvar jordisk syn. Vet du dock hur djupt, ifrån det höga, En förklarad blick kan tränga genom skyn? Anar du hur högt hans tanke hinner? Vet du tiden, när hans namn försvinner? För en ljusets vän och sanningens, Lifyets helga flamma icke brinner Inom tids och rymders gräns. Den Kungliga familjen bevistade minnesesten. T mm fv mr so