Aftonbladet – 22 januari 1849, sida 3

TILLIT CM AI LIKCI, UNUCELCCKNAOA ell SALLSKA reformvänner i landsorten, hvaraf vi en anna dag torde meddela ett utdrag, som för dage ej medhinnes. — Tidningen Bore, som utkom i går, innc håller en artikel under titeln: Skall trafike på Götha kanal hämmas, som förtjenar myc ken uppmärksamhet. Den går i synnerhet u på att visa de skadliga följderna af den obe ständighet som råder i kanaltaxan, och yrka ttlpå dennas fastställande för en längre tid, så r-Isom 5 å 10 år. Vi instämma häruti me er I författaren för det fall att afgifterna sätta låga, men om de äro högre än för kanalfar ten är nyttigt, så blefve den sista villan värr än den första genom en sådan beständighe som den föreslagna. Det bästa vore väl ei försäkran å bolagets sida, att afgifterne unde en följd af år icke skulle kunna förhöjas, me utan hinder att taga i betraktande om de kund förminskas. Man påminnes genom denna ar tikel äfven om några märkvärdiga paragrafe i det sistl. år af Reg. fastställda förnyade regle. mentet för segelfarten å kanalen, hvariblanc t. ex. träffas det stadgandet att kanalen är t stängd på heigdagarna ifrån kl. 8 om morgo. I. nen till 2 på eftermiddagen, då det beror pi slussvaktarnes behag att emot erhållande af er högre afgift öppna den eller icke. rv) Då man här med förundran läst om den häftiga polemik, som ägt rum i Skottland : anledning af frågan om inställande af resor på jernvägarna om söndagen, så har man icke vetat eller kommit ihåg, att vi hafva ett förbud af samma egenskap i fullt gällande kraft för vår förnämsta kommunikationsanstalt i vårt eget land. Det har varit att gå öfver ån efter , vatten. Om tillfället en annan dag i veckan , medgifver, skole vi lemna ett utdrag ur Bores artikel. I Bore har äfven en uppsats om Reformvän-Inernas sällskap, som intresserat oss rätt myc, ket. Författaren ger en historik af reform-Jsällskapets bildning i hufvudstaden och uttalar sin mening om orsaken till det aftynande, Ihvari detta sällskap för ögonblicket synes befinna sig. Denna orsak ser han deruti, att sällskapet icke ifrån början utgick ifrån en tl kärna med ett bestämdt programm. Måi-hända kan detta till någon del hafva sin riksItighet; men det sannskyldiga skälet är väl, Jatt sällskapet hade i och med petitionens afII gifvande uppfyllt sin första, ifrån början af;Isedda bestämmelse. Lika klart var det, att -regeringens representationsförslag, genom den -I villrådighet detsamma, såsom ett slags fait accompli, skulle åstadkomma i sinnena hos I många, intill en tid måste förslappa sällskapets lifaktighet och sammanhållning, och att Idetta i viss mån måste räcka intill dess opinionen bland folket i allmänhet hinner komma till klarhet med sig sjelf, hvad parti som bör tagas, eller intill dess de olika meningarna gruppera sig till bildande af serskilda sällskaper. Följande stycke ur artikeln anföra vi med serdeles nöje: När, efter underkännande af den s. k. representations-kommitteens betänkande och genom sammansättningen af sednaste riksdags Konstitutions-utskott, representations-frågan, i trots af framlidne Excellensen Nordenfalks förklarande, fallit, sammanträdde tskilliga ledamöter af de olika Riksstånden på Börsen, för att, utom Ståndens sessionssalar, diskutera frågan om representations ombildning i demokratisk anda. Detta var första tillstymmelsen till de sedermera bildade reformsällskaperne. Redan vid sjelfva stiftandet af Stockholms rTeformsällskap begick man likväl ett fel, som sedermera haft ganska svåra följder. Man underlät nemligen att bestämma, hvilka personer voro behörige att blifva sällskapets medlemmar. Enligt vår åsigt hade sällskapet bordt inskränka sig till personer, hvilka. jemte det att de åtnjöto allmän aktning, enhälligt voro af alldeles enahanda politiska trosbekännelse i afseende på grunddragen af den önskade konstitutionen. Derigenom att den politiska frågan icke närmare bestämdesgkom sällskapet att alltifrån början hvimla af liberala, grå och konservativa. Att i en sådan samling komma till enhet och resultat, framför allt med den kraft och den skyndsamhet, som det betydelsfulla ändamålet kräfde, var påtagligen alldeles omöjligt. Vi känna väl icke buru man tillvägagått vid stiftandet af alla de i landsorten befintliga reformsällskaper, men åtminstone för de fleste af dem har Stockholms reformsällskap tjenat till mönster. Med påstående att reformsällskaperne bort konstituera sig såsom en debatterande församling af viss politisk syftning, hafva vi ingalunda velat åsyfta undertryckande af andra meningar än den liberala. Tyertom skulle vi lifligt önskat att medelvägsmännen och de konservative äfven bildat klubbar, der samma fråga, enligt deras åsigter, blifvit diskuterad. Deremot påstå vi med bestämdhet, att man genom sammanblandning af sig emellan heterogena elemens ter, långt ifrån att närma, snarare fjermade det sök-P ta målet — ett påstående det vi, medelst en blick! på Stockholms reformsällskaps hittillsvarande öden hoppas kunna bevisa. Knapt hade, såsom ofvan är nämndt, några ledamöter af Riksstånden sammankommit på den s. k. lilla Börssalen för att rådpläga om representationsfrågan, innan en hop personer, som hyllade helt andra åsigter än sällskapets stiftare, inträngde och försökte att, genom ett föga grannlaga öfverröstande, för alt icke säga utvoterande, af sällskapets stiftare, qväfva företaget i dess linda — Detta anlopp borde hafva tjenat vederbörande till en varning att framdeles se sig något bättre före — men detta skedde icke; och ehuru sällskapet emedlertid så tilltagit i antal af medlemmar, att det fann sig föranlåtet att Nytta, först till nedre Börssalen och derefter till de ja Croixs lokal, blefvo inga försigtighetsmått i berörde hänseende vidtagne. Olägenheten häraf visade sig för andra gången när fråga uppstod om afgifvanlet af und. petition till Konungen. I eilofte timman Hems St a Me nn ket 2 AA mA KA hr AA MA mA AR MN