DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD ocu KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. TRETTIONDEANDRA KAPITLET. Menniskan spår, Gud rår... Prinsen hade beslutat at den kommande dagen gifva en stor jagt, till sin gemål ära, såsom det offentligen sades, men i sjelfva verket fö att, under jagtens larm och virrvarr, få undandraga si tvånget, och erhålla en liten efterlängtad frihet... Men se... reveillen slogs. Regina, nu mera Iwo, sprat upp ur sin sötaste sömn... Och det var ej så underligt ty hennes hufvud, yrt af den dristiga röl, hon spelade och den framgång, hon rönt, hade om aftonen hvimlat a tankar, hvilka länge hindrat hvilans gud att nalkas hen nes ögonlock... Det är sannerligen inte så dumt att vara karl... Ma gör hvad man vill, går hvart man behagar... Och ja hade utan tvifyel orätt i att vara afundsjuk på prinses san ... Det ögonkast, hon gal mig, sade mig allt... De låg en så öm bön om förlåtelse deri... Och hvad de jagten i morgon skall bli nöjsam ... Och den unga, vackr: kavaljeren, som blef så betagen af att se mig till häst.. hvad skall han inte bli, då han får se hur ledigt, hur vä jag sköter mitt gevärl... Med dessa fantasier hade hon somnat, och de åter kommo då trumhvirfveln uppväckte henne... Donner Weuer! Was ist das?... brukar min prin Fredrik säga!... Regnar det? eller hur?... Det var verkeligen så. Regnet smattrade på fönstret blåsten pep och hyen genom den gamla, illa förvarad byggningen. Hvyilken harm! utfor hon. Hur skall det nu gi med jagten?... Och jag, som lofvade mig så mycket bi fall för min färdighet att skjuta! ... Och... nu blir de Ju alldeles omöjligt att få tala med prinsen... Nå... de låter väl göra sig en annan gång... Kanske ock, att de bara är en öfvergående regnskur!... Hon sprang ur sängen till fönstret... Men ack!... Tvärtom! Himmelen var jerngrå, och p denna gråa himmel jagade stormen hopar af svartgråa moln med små ljusglimtar emellan sig, hvilka bebådade att dei milda azsurn icke så snart skulle återuppstiga på sin her skarethron. i Hennes enda tröst var att prinsen säkert wore lik; förargad derölver som hon. Under det att hon och geheimerådet, en stund deref ter, drucko silt kaffe, kom Bernhard på besök till den sed nare, LL ) Se A. B. 4 1—38, 3—15, tö och 46.