Aftonbladet – 20 januari 1849, sida 3

gar 1 utskrilningssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet, att grunderna skola förändras, och att meningen således endast måtte vara att nyheterna gälla detaljer, icke grunder,. Perföre uttryckte Aftonbiadet den önskan, att vederbörande måtte låta komma till allmän kunskap hvarom frågan egentligen kan vara. I anledning häraf framkom den häftiga artikel i Aftonposten, hvarpå vi här ofvan alluderat, och i går ondgörelsen öfver att Aftonbladet ännu ej besvarat den. Det förekommer oss, som om Aftonposten vid det förra af dessa tillfällen uppträdt i halfofficiel egenskap; men vi anhålle om ursäkt, att vi det oaktadt ansett nödigt alt begagna ett rådrum af lika lång tid för svaret, som Aftonposten haft för anmärkningen. Händelsen är nemligen att riksdagsbeslutet ännu ej hade utkommit då Aftonposten flög på oss, och tionde samlingen af bihanget till riksståndens protokoll var då ej heller till hands: Sedan vi numera fått dessa handlingar, är det en skyldighet att crkänna, att ett misstag låg i den första af Aftonbladet gjorda förutsättningen, att Ständerna ej beslutat någon på grunderna för beväringsskyldighetens utgörande verkande förändring i utskrifningssättet och sjelfva inrättningen i det hela. I så måtto har nemligen en förändring ägt rum, äfven i grunderna, enligt Ständernas svar på femte punkten af Reg:s proposition, att det hufvudsakliga af denna punkt blifvit bifallet, d. v. s. vissa distrikter af riket blifvit anslagna serskildt till förseende af sjöbeväringen, samt den rätt att välja mellan landtoch sjötjenst, som förut stått den beväringsskyldige öppen, sålunda blifvit upphäfven; äfvensom att allt å sjömanshusen iwnskrifvet sjöfolk hädanefter tillförbindes att under krigstid tjena såsom beväring från 20 till 30 års ålder, men med fullkomlig befrielse å andra sidan under fredstid och med rätt att lega person i sitt ställe. Att detta icke observerades vid den första 1 förbigående gjorda hemställan i Aftonbladet, var väl ett fel; men då denna hemställan på intet sätt var affattad i någon bitter ton, eller innehöll något egentligt klander, så saknades all anledning till den nervösa kraftyttring, som Aftonposten uppenbarade med anledning deraf; så mycket mera, som Aftonposten sjelf råkat begå tvänne massiva misstag i den rättelse, densamma skyndade åstad att vilja meddela, nemligen dels dervuti, att 4:e punkten af regeringens proposition blifvit anförd aåsom bifallen, ehuru den blifvit afslagen; dels deruti, att det af Ständerna gjorda undantag från bifallet till femte punkten blifvit af Aftonposten förbigånget. Det är långt mera anmärkningsvärdt och faller en hårsmån inom området af det roliga, när man, i afsigt att undervisa och korrigera andra med hela öfverlägsenhetens ton, debiterar egna misstag. Vi få nu se huru snart Aftonposten behagar rätta dessa. Imedlertid har nu den sista villan på visst sätt blifvit värre än den första, derutinnan att Dagl. Allehanda, som i dag till rättelse af en föregående notis i detta ämne velat meddela Ständernas beslut, i stället råkat få tag i Regeringens proposition, ech sålunda äfven anför 2,3 och 4:de punkterna såsom bifallna af Ständerna, ehuru de blifvit afslagna. Då denna beväringsfråga sålunda medför den oturen både för Aftonbladet, Aftonposten och Allehanda, att alla tre råkat komma med yttranden, som erfordra rättelse, men hvarvid likväl må tillåtas anmärka, alt Aftonbladets icke, i likhet med kollegernas, innefattade någon positil uppgift om ständernas beslut, utan blott ett framstäldt tvifvel, så blir detta så mycket mer en anledning att-anföra sjekvatexten af Ständernas skrifvelse, hvartill wvi derföre skole återkomma. — Innan vi fortsätta den granskning, som i Aftonbladet blifvit påbörjad rörande Aftonpostens artiklar i representationsfrågan (se gårdagens Aftonblad), anse vi rättvisan fordra att omnämna, det A. P. i går beklagat sig deröfver, att vi talat om dess ifver mot folksuveräneteten,. A. P. säger nu, tt de som taga kännedom om något mer än Aftonbladets trantraror (sic), veta, att vi (A. P.) undandrogo oss all diskussion om folksuveräneteten, för hvilken vi uttryckligen förklarade oss hysa all tillbörlig aktning, med det tillägg, att det är en ofruktsam debatt hvem folksuveräneteten bör anses tillköra. Det var då ganska fägnesamt att erhålla detta yttrande från A. P.; och det är måhända otacksamt af oss att icke helt och hållet nöjas deråt. Likväl kunne vi icke undgå för det första protestera, att det skall vara ofruktsamt att få afgjordt hvem suveräneteten bör anses tillhöra. Detta öfverensstämmer åtminstone icke med hvad de förnämsta tänkare i heta den öfriga civiliserade verlden förmena. Tvärtom har man ansett frågan, hos hvilken suveränetet finnes eller bör finnas, utgöra den vigtigaste bland de grundbestämmelser, på hvilka ett statsfördrag bygges; och franska nationen har, ej mindre än den tyska riksdagen, ansett grundsatsen om maktens utgående från folket böra ställas främst bland de konstitutionella principerna. Detta var det ena. Det andra är, att ÅA. P:s aktning för folksuveräneteten icke tyckes rätt öfverensstämma med de ängsliga predikningar, man tid efter annan i samma tidning fått höra emot enkammarsystemet i Norge, samt emot demokrati och radikaler i allmänhet. : RISET NESS ESTONIA NANTES TEESE