Aftonbladet – 20 januari 1849, sida 3

talning vårda detsamma, hvarefter Johansson någon tid qvarstadnat hos Filb; till dess hon. ett par veckor derefter fått tenst hos. kryddkramhandlaren Rosenström. För fru Filb hade Johansson uppgifvit f. d. källarmästaren Martin såsom barnets fader. — Martin, som d. 24 Okt. infunnit sig hos fru Filb, och då för henne medgifvit sig vara fader till barnet, hade dervid lemnat 10 Rdr för barnets underhåll, hvarvid han yttrat den önskan, att med möjligaste första inköpa barnet å barnhuset, men sagt sig för tillfället icke kunnat anskaffa den erforderliga summan dertill. Den 24 November hade Martin äfven infunnit sig bos Filb, för att erlägga betalningen för den följande månåden till barnets vårderska, men då yttrat åtskilligt tvifvel, huruvida han verkligen varit lar till nämnde barn, hvarjemte han sagt sig icke vilja gifva mer än 8 Rdr i månaden. Fru Fiib hade, i: anledning häraf, frågat jungfru Berg om hon för denna betalning ville behålla barnet, hvarmed Berg, för att icke förlora det, förklarat sig nöjd. Då Martin, efter erhållandet af detta svar, lemnat fru Filb, hade han sagt sig skola efterhöra huruvida någon bondhustru på landet skulle vilja åtaga sig barnet, då han ville afhemta del den 2 Januari. Pigan Johansson, uppmanad att ånyo afgifva en redig och noggrann. berättelse, förmälde, att Martin Nyårsdagen besökt henne och begärt att hon påföljande eft. middagen kl. 4 skulle komma till honom med barnet, emedan han nu funnt en bondhustru, som ville åtaga sig d tsamma, och som då lofvat att afhemta det... I anledning deraf hade Johansson påföljande dag, i sällskap med barnets sköterska, Berg, begifvil sig till Martins bostad, i huset N:o 62 vid Hornsgatan, eller det s. k. Strömstedts qvarter, der hon träffat honom, väntande utanföre, hvarefter. hon ensam i hans sällskap uppgutt till det rum han bebodde, der hon på hans, uppmaning nedlagt barnet i ena hörnet å en i rummet stående. soffa, samt aftagit barnet sin medhafde sjal, hvarefter Martin påhöljt det en del af en på soffan liggande pelsrock. Som barnet straxt derpå börjat skrika, hade Martin framtagit en hvit näsduk och deraf, sedan han i näsduken lagt ett stycke mandelmassa, formerat en sudd samt stoppat den i bunets mun, så att det åter tystnat; hvilket föraniedt Johansson att till Martin yttra: kors bevara, jag ser alt herrn riktigt förstår sig på huru män skall sköta små barn. — Som Johansson emedlertid icke sett till den omnämnda bondhustrun, och denna omständighet väckt någon oro hos henne, hade hon bönfallit hos Martin ett få veta, huruvida han ämnade föra barnet till Barnhuset, hvarpå Martin svarat nej, och att han hvarje ögonblick väntade bondhustrun; samt bedt modren ailägsna sig. Johansson hade då nedgått till Berg, som emedlertid väntat på gården, för hvilken hon omtalade hvad som förefallit och den oro hon kände öfver att icke hafva sett barnets tillkommande vårdarinna. Obeslutsam hvad hon emedlertid skulle företaga, hade hon och Berg, sedan de en stund qvarstått i nedra förstugan vid trappan, begifvit sig ett stycke nedåt gatan, under samspråk med hvarandra, till dess hon åter, efter det vid pass 10 minuter derunder hunnit förflyta, på Bergs uppmaning skyndat tillbaka och upp till Martins Uppkommen i rummet, hade hon icke funnit barnet qvarliggande på soffan; och då hon bedt Martin att få behålla barnet tili påföljande dag, helst då bondhustrun ännu icke infunnit sig och barnet dessutom icke fore väl af att sent på aftonen föras lång väg uti kyJan, hade Martin svarat, att barnet reda n var aflemnadt samt att han skulle inköpa det på barnhuset, och åter bedt henne aflägsna sig. Berg, som derpå inkommit, hade äfven framställt samma begäran, men fått till svar, att det icke angick henne, och att Martin, såsom fader till barnet, nog skulle draga försorg der om. Johansson och Berg hade derpå ånyo aflägsnat sig, hvarefter de begifvit sig till fru Fiib, hvilken de anmodat att åtfölja dem till Martin. Ankomna dit, hade Martin icke varit hemma; men då han snart derpå hemkommit, hade han ytterligare gifvit det svar, att barnet blifvit lemnadt till den förutnämnda bondhustrun. Städerskan Borgström berättade, att då hon omkring kl. 4 samma dag innevarit hos Martin, hade han tillsagt henne att hon ej behöfde elda på aftonen, emedan det icke vore kallt ute. En stund derefter hade Martin gått-ut, men sträxt derpå återkommit, hvarefter äfven en jungfru kommit trappan uppföre, bärande något på armen, ehuru vittnet icke kunnat se hvad det varit: Kort derpå hade jungfrun lemnat Martin; men efter en liten stunds förlopp, ånyo infunnit sig, i sällskap med en annan jungfru, då den ena åter ingått till Marting hen den andra (Berg) stadnat utanföre. Borgström hade då kommit i samtal med Berg, och af henne fått reda på förhållandet. Emedlertid och då Johansson och Berg, såsom nyss är nämndt, för andra gången allägsnat sig, hade vittnet en stund derefter mött Martin i trappan, som varit klädd i en pelsrock, den han haft uppknäppt, så alt vittnet bestämdt kunde intyga, att han icke då kunnat medhaflva något barn. Nyfiken och förundrad hade vittnet genast ingått i hans rum för att efterse barnet, hvilket hon förmodat sig. .böra finna i soffan; men då hon der endast Varsebiilfvit en uppslagen rock, samt äfven förgäf