Aftonbladet – 20 januari 1849, sida 3

Prinsen af Hessen förargade sig öfver officerarnes förtrolighet med, den maskerade älskarinnan, och svor i sitt sinne öfver. hela infallet.; För att göra slut derpå befallte han Dittmar följa sig till. prinsessan; och för henne presentera sin mynhdling... I förstugan såg han betydelsefullt på Iwo... men dennes stolta hållning och: säkra blick skingrade all hans fruktan. Prinsessan emottog dem ganska nådigt. Den djerfve ynglingen, som knappast tycks hunnen ur barnaåldern, yttrade: hon, förskräckte mig verkeligen med sin äfventyrliga ridt :,.Nå, min unge vän! ni ämnar väl gå in vid krigsståndet, förmodar jag? Ers kunglig höghet! Pet vore visst min lifligaste önskan, men mina slägtingar ha bestämdt förklarat att jag före mitt tjuguförsta år alideles icke får besluta öfver mitt blifvande lefnadsyrke.,. och jag är blott sjutton. Biott sjutton? inföll Emerentia. Jag trodde, er vara nitton ! t Vi skulle ha orätt, om: vi påstodo, att detta så oförutsedda inpass icke förorsakade den förmenta sossen en liten hjertklappning, eller att han icke kände blodet värma opp kinderna... Men — tack vare det bruna sminket och hans lyckliga anlag! — ingen förändring röjdes... Nej. Gud nås så visst! Jag är bara sjutton! Ack, den som vore nitton ändå!, svarade Iwo med den längtansljufva tönen af en gosse, hvars hela diktan och traktan går ut på alt snart bli karl... De kungliga, makarne gingo tidigt till hvila, Alla önskade att komma i ro... men isynnerhet Regina, ännu ny 1 sin förvandling och uttröttad af resan. : Dittmar och hon:hade erhållit tvenne små Tumoch ett kiädkontor i en ilygelbyggning, dit gårdsägaren äfven sjelf flyttat undan för de kungliga personerna. Det gick en gång tvärt igenom denna byggning. Till venster bodde Lejonmark, till höger Dittmar i yttre och Iwo i det inre rummet, som genom kontoret hade en särskild utgång åt bakgården. Lokalen var således rätt passande till. det oruk man nu ämnade göra deraf. Det oaktadt rådde Dittmar Iwo att vara högst försigig, och, att till skydd för alla öfverraskningar; väl stänga sin dörr. ä (Forts.)