Aftonbladet – 20 januari 1849, sida 1

invändningar uppehålla sin fordringsegares rätt och dymedelst öka deras kostnader i och för fordringens utsökande, utan att behöfva vidkännas den tillökning i kostnaderna, han sålunda obehörigen förorsakar, men ifrågavarande författning befriar gäldenär ifrån skyldigheten att godtgöra den ökade kostnad, som uppkommer genom utverkande af en så beskaffad vilkorlig utmätningsresolution, som berörde författning medgifver, derest han vid del!gifvandet af resolutionen emot krafvet gör invändning, ändå att han slutligen varder ålagd detsamma betala, hafve Vi, för vår del, beslutat, att sista momentet i kgl. förordningen den 40 Juni 1844, angående vilkorliga utmätnings-resolutioner, upphört att vara gällande. Hvilket beslut Vi, uti underdånig skrifvelse den 43 sistl. April anmält hos Kongl. Maj:t, som den 6 Oktober innevarande år derå lemnat sin nådiga stadfästelse. 42. Sedan Vi, för vår del, beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas, ; att i det exemplar af underrätts allmänna sakprotokoll och dombok, som enligt lag skall til vederbörande hofrätt insändas, hädanefter endast bör införas de mål och ärender, som angå ägandeciler nyttjanderätt till fast egendom, ägoskillnad, delning af jord, arf eller testamenten; hafve Vi detta beslut, uti skrifvelse d. 2 sistl. Juni, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, hvarefter detsamma under den 6 Oktober innevarande år erhållit Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse. 8 43. Vi hafve, för vår del, bestutat en förfatltning, hvarigenom stadgas som följer: 1:0 Alla kämnersrätter skola från och med den 4 Januari 4850 upphöra, och sådane mål och ärenden, som, enligt lag eller särskilda förtattningar, nu höra till kämnersrätt, derefter omedelbarligen upptagas af rådstufvurätt, på sätt för närvarande sker i de städer, der kämnersrätt ej är; börande jemväl de mål, hvilka intill nämnde dag blifvit hos kämnersrätt anbängiggjorda, men då ännu icke äro afslutade, öfverlemnas till vederbörande rådstufvurätt, att der vidare handläggas. 4:0 Likaledes skola alla lagmansrätter upphöra, på det sätt, att vad, som emot häradsrätt eller häradssynerätts beslut erlägges eller anmäles sednare än tre veckor före lagtima lagmansting år 4849 samt ej å det tinget fullföljes, bör hänvisas till fullföljd i vederbörande hofrätt, och att de saker, hvilka, å lagmansting fuliföljde, icke derstädes inom nysspämnde års slut afgöras, skola äfven till vederbörande hofrätts kandliggning öfverlemnas. 3:0 Ridudaresyne-rätter varda ock, ifrån och med 1849 års slut, afskaffade; och skall med fullföljd från häradssynerätt af tvister om ägor och bolstada skäl, samt med dessa måls behandling i hofrätt och hos konungen, förhållas, på sätt i denna förordning stadgas. Dock skall den, som ej nöjes åt dom, den lagmanssynerätt gifver före slutet af nämnde år, ega att, såsom hittills tillåtet varit, riddaresyn hos konungen begära. Har lagmansrätt dömt till syn, men saken ej med slut afhulpit före den 4 Jan. 4850, varde den till vederbörande hofrätts behandling öfverlemnad. Och hafve Vi, i sammanhang härmed, beslutat uppkäfvande eller ändring af åtskilliga lagrum, på sätt vår, under den 235 sistlidne Juli, till Kongl, Maj:t härom aflåtne underdåniga skrifvelse innehåller, deruti Vi jemväl förklarat, att, derest Kongl. Maj:t anser den af Oss beslutade indragningen ej kunna verkställäs å ofvan utsatta tid, Vi i underdånighet öfverlemna till Kongl. Maj:t att bestämma tiden, då samma indragning lämpligen må kunna för sig gå; äfvensom Vi i underdånighet anhållit, det Kong!. Maj:t täcktes, efter yederbörandes hörande, och i öfyverensstämmelse med den af Oss föreslagna författningsgrund, att endast en Underrätt skall finnas, så i städerna som på landet, vidtaga de anstalter och åtgärder samt stadga och till efterrättelse kungöra de reglementariska föreskrifter, som pröfvas lämpliga för rådstufyurvätternas organiserande och ordnande. S 44. I ändamål att tillvägabringa nödig befunnen förbättring af lagstiftningen rörande inteckningsväsendet, bafve Vi, för vår del, beslutat, att, med ändring ar 7 Kap. Rättegångsbalken och Kongl. förordningen den 43 Juli 4818, med deri genom Kongl. kungörelserna den 48 December 4823 och 30 Maj 1833 gjorda tilligg och förändringar, samt med undanrödjande af 5 8 i Kongl. förordningen den 49 Maj 4843 angående vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderätts inteckning, förstnämnda kapitel bör erhålla sådan lydelse, som vår, med anmälan om detta beslut, till Kongl. Maj:t den 2 Augusti innevarande år aflåtna underdåniga skrifvelse innehåller. S 45. Vi hafve, för vår del, beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas, som följer: Har någon, vid köp eller skifte om jord och fastighet, förr än Kongl. förordningen den 4 Maj 1810 blef till efterrättelse kungjord, gjort förbehåll för sig eller andra att emot bestämd penningesumma eller andra vilkor få framdeles vinna egendom åter; vVaren den eller de, som förmena sig berättigade att ett sådant förbehåll tillgodonjuta, skyldige att innan 41850 års slut vid vederbörlig domstol söka inteckning uti den försålda eller bortskiftade egendomen, och att sedermera låta inteckningen i laga ordning förnya. Försummas det; vare förbehållet utan kraft och verkan; och hafve Vi, med anmälan om detta beslut, under den 26 sistlidne September hos Kongk Maj:t underdånigst anhållit. det behagade Kongl. Maj:t, derest detsamma vunne Dess nådiga bifall, i nåder påbjuda, att omföjmälde förordning må två gånger ärligen, under åren 4849 och 1850, behörigen i kyrkorna kungöras. ROSSET ET DNE TATE LIST